Månad: februari 2021

Det är runt -20 grader idag igen, och luften är isande kall – värre än igår. Jag tror det håller på att slå om till varmare väder, för det är då det brukar kännas kallare än vanligt. Vädret verkar i alla fall bli mer eller mindre soligt idag, då jag ser bitar av blå himmel mellan molnen. (Solen är inte riktigt uppe bakom bergen när jag skriver detta.)

När jag jobbar hemifrån märker jag att jag drar fram mycket disk. Diskbänken och spisen är ockuperade av sådant som behöver flyttas in i diskmasken (som måste tömmas först) eller handdiskas. Den här veckan har jag faktiskt t o m fixat så många lunchburkar att de är slut. Ja, tro det eller ej, men alla mina lunchburkar är antingen fyllda (och står i kylen) eller använda och odiskade!

Min sekreterare Froppisen försöker då och då att hjälpa mig med skrivandet, genom att promenera över tangentbordet. Suck. Vad hon framför allt gillar är att gnugga sina läppar mot hörnet av datorskärmen, det gör hon gärna och länge. Sötisen! Hon vill ju markera att den tillhör henne. Jag undrar vad min arbetsgivare anser om det… 😉

Jag satt länge och jobbade igår, då jag ville bli klar med några listor som behövdes gå igenom, för att min kollega A behövde dem så snart som möjligt. Det visade sig att hon var sjuk idag, så det var helt i onödan jag satt kvar så länge. Nå, spela roll, nu är det gjort. Nu ska jag köra igång det övriga arbetet jag tagit med mig hem.

Men först – en bit ananaspaj…! 😆

En ljuvlig – men kall – vinterdag idag! Det är ”bara” -20 grader och solen visar sig lite grann. Snön gnistrar kritvit i solstrimmorna och det varken snöar eller blåser. Jag är i valet och kvalet: dra ner rullgardinen för att slippa få solen i ögonen när jag försöker jobba vid köksbordet, eller låta bli – för det är ju så vackert! 🙂

Angående att jobba vid köksbordet, så kan jag förstås flytta mig till andra sidan bordet för att slippa solen, men samtidigt vill jag inte. Det är fint att få se den någon gång. På kontoret har jag ryggen mot fönstret, så jag ser aldrig om solen skiner eller inte. Det är lite halvmulet ändå idag; solen är lite skymd bakom tunna molnslöjor, så det är inte skarpt solsken. Jag tycker ljusstyrkan är tillräckligt skarp ändå… Det blir nog inget takdropp i alla fall. 😉

Laxen (dagens middag) hämtades från frysen under morgonen, så jag har lämnat den på diskbänken att tina under dagen. Eftersom det är en hel laxsida har den frusit i den form den hamnade i frysboxen: i rät 90-graders vinkel. 😆 Nåja, den går nog att forma till när den fått tina några timmar.

Dagen började med -28 grader. Jag bestämde snabbt att snika åt mig en motorvärmarstolpe utanför jobbet idag, då jag vet att värmaren är ledig vissa dagar och jag kan använda den utan att stå i vägen för den egentliga användaren. *brr*

Froppisen lurade mig i morse. Hon vill – trots kylan! – helst gå ut och göra det som behöver göras, under altanen. I morse såg jag henne gå ut medan jag rökte men jag såg henne inte komma in igen. Jag väntade och väntade, tog en till rök – men ingen katt dök upp. Då gick jag in och kollade – och där var hon! Låg bekvämt utsträckt på badrumsgolvet och undrade varför jag dröjt så länge… Det är rart med djur. Ibland. 😉

Jag har bittert ångrat att jag inte valde även idag som jobba-hemifrån-dag, och tog hem lilldatorn igår. Då hade jag sluppit ge mig ut i kylan, men nu är jag ju här. Lunchburk (det sista av kycklinggrytan) är med, så jag slipper åka hem under lunchen eller vänta utanför Grillen. Nå, det går nog bra, jag har ju stulit en motorvärmarplats. 😉

Vi hade morgonmöte med cheferna idag, angående Smittan. Här har skett en explosionsartad smittspridning de senaste veckorna, men än så länge har varken jag eller någon anhörig drabbats. Däremot vet jag vänner som fått otyget i familjen – men ingen jag träffat IRL, bara online eller via telefonen.

Det diskuteras olika sorters skydd mot viruset, men det viktigaste är väl att munskydd skyddar mot att du smittar andra, visir skyddar dig mot smitta från andra. Vaccinet skymtar som en ljusglimt i fjärran, men det kommer att dröja ännu ett tag, och smitta kommer ändå att spridas. Alla tar ju inte vaccinet; en del kan inte p g a sjukdomar, andra är helt enkelt vaccinmotståndare (vilket är vansinnigt, men det är en helt annan historia) och jag tror att barn (under 16 år?) inte ska ta vaccin? Och gravida?

Det största skyddet mot smitta är trots allt att undvika att träffa andra. Jag gör så gott jag kan; håller avstånd på jobbet, fikar på kontoret, låter bli att handla så länge jag kan och väljer då tider som få andra kunder väljer. (I söndags morse var det lugnt på affären, kan jag säga.) Jag umgås med folk via telefon/ mail/ onlinemöten och jobbar hemifrån så ofta jag kan, beroende på olika arbetsuppgifter.

Idag ska jag förbereda de ärenden jag ska göra hemifrån under torsdag och fredag. Låt mig säga som så: det blir inga sötebrödsdagar att slappa mig igenom, jag är redan fullbokad och håller tummarna att det inte ramlar in fler ärenden. 😳 Problemet just nu är att jag behöver utskrifter att ta med hem, och vår skrivare på avdelningen har lagt av. Igen. Suck. Jag tror den retas med oss.

Jag har – förstås – glömt att ta upp laxen från frysen i morse, så den blir middag imorgon istället. Dagens middag blir nog te & smörgås, då jag äter de sista resterna av kycklinggrytan till lunch. Då klarar jag mig bra ändå. Froppisen har fått frukost innan jag gick, och hon har torrfoder & vatten ifall hon skulle få slut blötmat innan jag kommer hem och ger henne middag. 😉

Det var riktigt grinigt och kallt i morse: -22 grader och snålblåst. Mina fingrar blev som istappar när jag var ute och rökte, hade jag slagit handen mot dörrkarmen när jag gick in hade fingrarna klirrande fallit till golvet. Ungefär. 😉

Froppisen kämpade mot kylan, men det tog tre försök innan hon äntligen vågade sig ut för att göra det som behövde göras. Hon var länge under altanen, så jag antar att hon gjorde både det ena och det andra för att slippa gå ut fler gånger (eller besöka lådan, som är i stort behov av rengöring).

Eftersom jag – motvilligt – gjorde kycklinggryta igår, hade jag lunchburk att ta med till jobbet. Tack och lov för det, då det inte är roligt att vare sig starta eller köra bilen i kyla. Det är ändå inte allra värst kallt, men jag är glad att slippa kallstarta bilen fler gånger än nödvändigt. Bäst av allt är att jag har en burk att ta med imorgon också, ifall kylan håller i sig – och sedan jobbar jag hemifrån torsdag och fredag. 🙂

Min avdelning har börjat med morgonmöten (tisdagar och torsdagar) då vi bara träffas och surrar en liten stund online, kanske inte alltid om arbetsrelaterade ämnen, utan som en liten kom-igång-kick med varandra. Jag gillar de mötena, enda haken är att de är kl 08:00, då jag inte riktigt hunnit bli människa än. På morgnarna vill jag sitta och morra åt min dator utan att bli störd, tills kaffet fått igång mig. 😉