Jag försöker verkligen göra mitt bästa när jag ska förklara något (nytt för dem) åt folk. Inte för att jag är speciellt pedagogisk, spårar ofta ur i överkurskommentarer, men jag gör mitt bästa för att vi ska hamna på samma nivå av förståelse.
Igår satt jag i en timme för att svara på ett mail på rätt sätt. Det rörde en ny regel, som skiljer sig markant från den vi använt tidigare, och jag försökte verkligen få in personen på samma spår som jag var på. Jag skrev, raderade och skrev om, raderade igen och började om från början. Till slut hade jag fått ihop något jag hoppas personen förstår – annars får jag väl ett nytt mail, med fler frågor. (Vi hade haft en tidigare mailväxling med frågor som visade att personen inte var på rätt spår.)
Ikväll blir det matlagningskurs igen! 🙂 Det ska bli kul att se vad vi får laga den här gången. Jag har inte varit och veckohandlat än, men tror jag hinner efter kursen, alternativt imorgon. Det finns ännu mat hemma. 😉 Den här gången kanske jag ska sikta på något annat än efterrätten, och jag ska se till att M och jag (som blev ett par under kursen) inte tar samma kök som förra gången. Vi hamnade liksom långt från de andra, nu vill jag ta ett kök mitt i smeten – eller åtminstone närmare de andra. Dels gillar jag att umgås när vi nu äntligen får göra det igen 😉 , dels känns det som att M – som är ny på orten – behöver lära känna fler (av deltagarna).
Morgonkaffet är ett måste. Jag laddar alltid perkulatorn färdigt på kvällen, så när jag stiger upp går jag på toa, svänger förbi köket och slår igång perken, och så går jag ut och röker. När jag kommer in är kaffet klart! Då får jag sippra i mig första kaffet i lugn och ro, medan jag småmyser i soffan framför morgonnyheterna och scrollar igenom uppdateringar på mobilen. Jag kan inte tänka mig en morgon utan kaffe, men ibland har jag fått hoppa över det, om jag ska lämna prover på hälsocentralen. Då kan jag vara lite grinig, men det går snabbt att åtgärda, när provtagningen är klar.
På jobbet börjar jag dagen med att logga in i datorn, sedan hämtar jag en kopp kaffe att roa mig med medan datorn och alla program jag ska använda startas upp. Bara jag får morgonkaffet klarar jag resten av dagen, vissa dagar glömmer jag att dricka eftermiddagskaffe. Speciellt de dagar inte A är på plats, då det bara är hon och jag som dricker kaffe från vårat gäng. Å och A fikar över huvud taget inte alls, vilket är lite synd. Det är alltid trevligt att släppa jobbet en stund och träffa någon/ några från andra avdelningar.
Ibland kommer jag igång och får ”flyt” i det jag gör, och då vill jag helst göra färdigt innan jag fikar, eftersom det tar lång tid att arbeta upp ”flytet” igen om jag släpper det. Andra gånger är det en befrielse att få gå och fika – och när jag kommer tillbaka, kan jag ta itu med uppgiften med nya krafter (och kanske på ett nytt sätt).
