Jag fick tag i lax, att grava själv. Egentligen ville jag vara lat och besöka Fiskbilen, som var till orten igår, men glömde bort den under lunchen (enda chansen att pricka in den). Efter jobbet åkte jag istället förbi affären och hittade två hela laxsidor – perfekt för gravning! Uppdraget är nu utfört, återstår bara att komma ihåg att vända dem varje kväll ett par dagar framöver. 🙂
Inte nog med det; jag fick även tag i rätt sorts tunnbröd till blötan! Det allra sista paketet – längst in på nedersta hyllan. 😳 Jag fick kämpa för att nå det, men med lite möda och stort besvär lyckades jag lirka fram paketet. Mina knän är inte särskilt böjbara så det var ett äventyr att komma åt tunnbrödet, men nu är julen räddad. Ingen jul utan blöta! 🙂
Däremot lär julklapparna dröja. Jag är glad om de hinner fram till jul, annars får de bli nyårspresenter istället. Alltså, jag har ju julklappar åt gossarna, de julklappar jag väntar på är de som är ”extra”. Än så länge har jag inte köpt några julklappar åt mig själv, men det sköter jag löpande under året när jag kommer på något jag vill ha. OK, ett paket är på väg 😉 men det innehåller mest underkläder av basmodell. Inget raffset att klämma in mig i. 😆 Det vore en syn för gudar! 😆
Froppisen har börjat gå ut igen, istället för på lådan, för att göra det som behöver göras. Hon har länge tvärvägrat, vänt i dörren eller möjligen tagit ett par steg ut på altanen innan hon gått in igen. Nu har jag (duktig matte) sopat bort snön från altantrappan, och då går det plötsligt att gå ut igen. Nejdå, hon är inte alls bortskämd – inte alls. Hur kan ni tro det? 😉 (Jag har väl berättat att hon inte gillar kokt skinka, den ska vara rökt? Och strimlad, inte hela skivor. Gärna på en kvadratcm smörad Rågi.)
Åter till laxen: det blev ett par större stjärtbitar över från båda sidorna, så jag kommer nog att steka dem med salt och rosépeppar, peta bort skinnet, smula fisken med creme fraiche och äta till pasta. Visst låter det som en god idé? 🙂
UPDATE
Plötsligt ringde mobilen och A undrade om jag visste att mina björkar höll på att avverkas. Jodå, lugnade jag honom med – jag hade bara inte talat med honom sedan det blev bestämt (eller glömt säga åt honom) och det var inte alla björkar, bara de som var ruttna eller i vägen.