Sommarstuga

På morgonnyheterna talades det om sommarstugor, eller rättare sagt det svaga köpintresset för sådana. Tydligen har försäljningen av sommarhus gått ner, och frågan var varför.

Det allmänna svaret var att den generation som byggt/köpt sommarstugor under de goda åren låter dem bli kvar i släkten, så de inte kommer ut till försäljning, samt att numera reser folk mer – runt hela världen – så en stuga på ett ställe är inget man suktar efter.

Jag (och min familj) har aldrig haft en sommarstuga*, mycket beroende på att jag är född och uppvuxen på landet. Även om jag numera bor på ett större ställe, gör inte det någon större skillnad. (Det är en liten håla ändå.)

När jag har semester stannar jag oftast hemma, med mindre utflykter i närområdet (dit jag tar mig med bil fram och tillbaka på samma dag). Då och då åker jag iväg på stadsresa, för att få känna stadspuls och se lite annat folk. 😉

Jag gillar inte att sola och bada på semestern, jag vill se och uppleva saker, gå på muséer, träffa vänner (både gamla och nya), shoppa och äta gott. Mina främsta semestertillbehör är bekväma skor, samt – tyvärr – skavsårsplåster.

[tags]semester, sommarstuga[/tags]

*) Hemma hos päronen var en av stugorna på gården den s k sommarstugan, men under min uppväxt användes den mest till att samla skrot i. Förr – innan jag föddes – flyttade tydligen familjen verkligen ut i sommarstugan under somrarna, men jag vet inte varför. Storstäda ”stora huset”? Det där måste jag forska i.

Vi hade även en gammal sommarladugård nere vid forsen, minns jag, som inte heller användes under min uppväxt. Korna hade året-runt-boende i ladugården uppe på gården, med hage på åkrarna närmast bakom, och togs in för mjölkning varje kväll.