Författare: * Snigel *

Efter en massa velande fram och tillbaka, har jag nu bestämt mig för att åka till U, antingen denna fredag eller nästa. Jag vill ”klämma och känna” lite på den eventuella Nya Pärlan innan jag bestämmer mig. Låt gå för att jag är blondin, men jag köper inte en osedd beg bil per telefon!

Det blir arkeologisk utgrävning bland mina papper ikväll, för att hitta Det Viktiga Pappret, men oavsett om jag hittar det eller inte, så ska jag tala med banken imorgon. Förhoppningsvis tycker de att jag ska låna ännu mer pengar hos just dem, så jag har ett fulladdat bankkort på fredag.

Om de inte tycker jag ska låna mer, måste jag fundera ut ett annat sätt, alternativt kolla på billigare bilar… Problemet är att jag har haft en Pärla, och vill ha en Pärla igen – utan att behöva köpa en splitterny.

Vi får väl se hur det går. Jag har kollat busspriser och -tider, då jag inte är så säker på att jag får med mig en co-driver med egen bil. *suckar* Nå, jag får gott om tid att höra böcker på bussen, i alla fall. Den snabbaste resan tar ganska exakt 6 timmar, men det finns långsammare varianter också…

[tags]bilaffärer, finansiering, bussresor[/tags]

Det pratas mycket om friskvård nu för tiden. ”Hälsa” är ett brett begrepp, som innefattar mycket.

Under en diskussion idag kom vi in på just ämnet ”hälsa”. Att ha en bra hälsa är att inte vara sjuk, tyckte någon. Hälsa är att hålla sig i form, tyckte en annan.

Jag var lite kontroversiell och kontrade med: – Hälsa är att göra det man tycker om, så man mår bra av det!

Tycker du om att läsa – gör det!
Tycker du om att jogga med hunden – gör det!
Tycker du om att måla/dansa/snickra/sy/spela fotboll – gör det!

I vilket fall som helst är du en gladare och nöjdare människa efteråt, eller hur? (Och ifall du joggat kan du få biverkningen att du blir smalare och får bättre kondidtion också, men det var inte frågan.)

DET är hälsa.

[tags]hälsa, friskvård[/tags]

Jag har utvecklat ett visst mått av datorberoende. Nej, nu ljuger jag – jag skulle gråta blod om jag var tvungen att vara utan dator (och då främst internet) resten av livet. (Jag har ju klarat ett par veckor för inte så länge sedan. Men då kunde jag använda datorn på jobbet, förstås.)

(mer …)

Alla vet att jag inte är särskilt ordningsam av mig här hemma. Till exempel har jag infört ett eget sorteringssystem för papper, typ betalda räkningar, försäkringsbesked, etc: fyll den bänklåda som är tänkt för detta tills den svämmar över. Då tar man en kasse, fyller med pappren från lådan och stoppar undan den fyllda kassen i något skåp, tillsammans med en from förhoppning att pappren har sorterat sig själva när man tar fram påsen nästa gång.

Så sker icke. När man har samlat tillräckligt många kassar och precis börjar fundera på att kasta dem rätt upp och ner (d v s utan att gå igenom dem) så måste ett Mycket Viktigt Papper återfinnas. Det har A och jag roat oss med tidigare under kvällen, att försöka hitta Det Ytterst Viktiga Pappret. Rättare sagt har han fått tömma skåpet där de flesta påsarna fanns, medan jag planlöst bläddrat igenom några få av de pärmar som också fanns där.

Eftersom allt hamnade på köksbord och -bänkar samt spisen, så kommer alla middagar under veckan att a) bli ytterst torftiga, samt b) serveras framför TV:n (jag får det att låta som att jag inte äter där jämt och ständigt). Det kommer att ta en ooo-änd-lig tid att gå igenom allt, för jag söker ett enda pappersark, som kan ha blivit infogat i vilken som helst av pärmarna eller påsarna som innehåller dokument från 1990 och framåt. (Det finns gott om äldre pärmar också, men dem behöver jag inte kolla i.)

Det värsta av allt är att jag inte har någon att skylla på… Det näst värsta är att se hur mycket skit vi samlat på oss under åren – vem behöver lönebesked från 1983? Betalda telefonräkningar för ett telefonnummer jag inte ens minns att vi har haft? Eller varför inte – juvelen i kronan – alla Försäkringskassebesked jag fått angående den föräldrapenning jag sökte (och fick) under 80-talet, samlade i omvänd kronologisk ordning?

[tags]rensa i röran, pappersarbete[/tags]

Det var en nedslående upplevelse att prata med försäkringsbolaget. Trots att min Pärla var en Riktig Pärla, så får jag ändå inte speciellt mycket för den. Inte alls så mycket som jag skulle vilja ha (förstås) utan ett sorts snittpris på exakt så gamla bilar av just min modell. *deppar*

Nå, jag ska inte hänga läpp. Synd, bara, att jag måste skuldsätta mig ännu mer än jag räknat med. Badrummet, sofforna och så en ny bil. Som dessutom inte kommer att vara sprillans ny, utan ny-för-mig.

Det finns ändå hopp. Killen från försäkringsbolaget är inte otrevlig (annat än att han inte värderar min Pärla lika högt som jag) utan vi har snackat en del om vad jag kan och bör sikta på istället. Det löser sig nog.

Jag har ändå dragit ut på pinan lite grann, och bad att få fundera till imorgon innan jag tackar ja till hans bud. Måste hinna kolla vad just den kontantinsatsen ger för månadskostnad på respektive bil jag spanat in.

[tags]försäkringsbolag, slutbud[/tags]