Just här, just nu
Jag har nytt rekord i att vara dagvill! 😆
Å skulle gå hem för dagen och frågade, som hon brukar, om vi skulle ses imorgon. Jag bara stirrade på henne.
Hon försökte igen, genom att fråga om jag skulle komma hit (till jobbet) imorgon. Jag stirrade ännu mer.
Så föll poletten ner för mig – det var ju inte fredag idag! 😳
(Jag satt och undrade varför hon skulle gå till jobbet en lördag?!?)
Det blir en lååååååång vecka, det här… 🙄
[tags]förvirrad[/tags]
Mina knän känns verkligen inte bra idag! 🙁
Jag har ännu inte tagit fram kryckan, tänkte vänta tills jag är hemma. Där kan jag valsa runt med min krycka hur mycket jag vill, utan att behöva förklara för alla jag möter varför jag använder den (katterna bryr sig inte).
Det känns – förstås – värst när jag suttit stilla och ska komma igång igen. Ni som har sett Zootopia (som ”på svenska” döpts om till ”Zootropolis” av någon anledning?!?) minns säkert sengångaren Flash? Han är extremt snabb, jämfört med hur jag känner mig när jag hasar fram över golvet, ett stapplande steg i taget. Gamlingarna på äldreboendet skulle varva mig så det visslar om det! 😆
[tags]ont i knäna, sengångare[/tags]
Måndag
Kikärtsbiffar
Tisdag
(äter ej hemma)
Onsdag
(äter ej hemma)
Torsdag
Bacon o pasta
Fredag
Pyttipanna m ägg
Det var väldigt enkelt att skriva matsedel för den här veckan. Jag behöver inte ens handla något, eftersom jag redan har hemma det jag behöver. OK, lite behöver jag handla, men bara sådant som inte direkt ingår i matsedeln utan är bra att ha hemma: t ex smör.
Sedan får vi se hur mycket jag ändrar under veckans gång… 🙄
[tags]matsedel[/tags]
Roligare än så här blev inte helgen för mig: ett fotbad framför TV:n…
I fredags var jag och handlade innan jag åkte hem, och väl hemma bar jag allt uppför bron i en enda vända, fast det var tungt (iddes inte gå två vändor). Det fick jag lida för hela helgen… Jag har haft så ont i knäna* att jag har fått ta fram en krycka under helgen, för att alls kunna ta mig fram över golven. 🙁
Jag har fortfarande ont, men kände mig fåfäng i morse och bestämde mig för att lämna kryckan hemma. Lugn, alla oroliga – jag har en krycka i garderoben på jobbet ifall jag behöver!
Den tvätt jag verkligen behövt ta itu med är alltså orörd, men det kommer väl fler helger. Eller fler kvällar, då jag har tillgång till tvättstugan även under vardagkvällarna. 🙄 Måste bara få igång knäna först.
Morotsbiffarna blev gjorda igår! Tyvärr blev de inga höjdare – bönbiffarna var mycket godare – och dessutom höll de inte ihop när jag stekte dem. Jag delar inte receptet med er, både för att det var värdelöst och för att jag ändå inte följde det till punkt och pricka. OK, det hade kanske gått bättre om jag följt receptet ordentligt, men nu blev det inte så i alla fall.
Vädret har varit hyfsat. Igår var det faktiskt så soligt att jag satt ute och lyssnade på en bok på altanen, länge och väl. Även om det blåste lite kallt, så var det skönt att sitta ute och känna solen värma ansiktet.
[tags]ont i knät, krycka, morotsbiffar, Liane Moriarty, Andras vänner[/tags]
*) Mina knän gillar inte alls att bli överbelastade. Eftersom jag väger alldeles för mycket, trycks all ledvätska undan, så benknotorna gnager mot varann när jag går. Om jag dessutom är tungt lastad och går uppför en trappa, blir det ännu värre – och det är det jag fått känna av under helgen.
Ibland tror jag att jag är den enda som inte följer diverse olika populära TV-serier, typ ”Let’s dance”, ”Farmen”, ”När livet vänder”, ”Sofias änglar”, ”Mästarnas mästare” och allt vad de heter.
Däremot gillar jag ”Law & order: Criminal intent”, som jag spelar in för att den går mitt i natten, ”Escape to the country (En plats på landet)”, tidigare följde jag ”Pawn Stars” och ”Storage Wars”, med flera. Sådana serier som ingen av mina jobbarkompisar ser.
Det gör diskussionerna vid fikabordet ganska tråkiga för mig, då de andra ska diskutera vem som kommer att åka ut den här veckan (Farmen?) eller hur de gråtit framför TV:n (När livet vänder? Sofias änglar?). Alltså. Nej. Inte jag.
Jag har – för flera säsonger sedan – provat se ett avsnitt av Farmen, bara för att hänga med i snacket. Det var den mest värdelösa halvtimme jag kastat bort på rent och skärt svammel.
Gråtprogram går också fetbort för mig. Inte för att jag är okänslig, men jag tycker det känns som att snylta på andras olycka – alltså TV-bolagen snyltar på andras olycka för att få höga tittarsiffror. Dessutom skulle jag – efter allt elände jag hört berättas från programmen – aldrig kunna sova.
Melodifestivalen är en annan historia jag inte engagerar mig i. Jag är nöjd med att se den stora ESC-finalen, med alla tävlande bidrag. Vilka de förlorat mot, för att ta sig dit, är helt ointressant för mig. ESC ser jag – ofta tillsammans med svägerskan E – för att kunna frossa i dålig klädsmak och dåliga uppträdanden. 😉
Den enda svenska vinnaren värd att lyssna på.
[tags]TV-tittande, TV-serier[/tags]