Författare: * Snigel *

Så länge den här värmen fortsätter, kommer det att bli smoothies till middag i Snigelskalet.

Det är alldeles för varmt för att börja med någon matlagning som innebär att slå igång spis eller ugn.

[tags]varmt, värme, smoothie[/tags]

Så var resan över för den här gången. Det var både tråkigt och roligt att åka hem igen: vi har haft en underbar resa, men hemma är hemma, det går inte att komma ifrån. Tio dagar var alldeles lagom; jag hann inte få (alltför stor) hemlängtan. Lite svårt att sova utan katt, men det gick bra ändå. 😉 (B har hört mig snarka…)

Så här ser två humrar ut när jag ätit upp dem… Jag glömde fota innan jag högg in.

Syrran och jag har bott och ätit förstklassigt, minst elva stjärnor på en femgradig skala! 🙂 Det ingick privatchaufför som även tjänstgjort som tolk, guide och reseledare. Jag har utnyttjat tillfället till att inte lyfta ett finger i onödan (shame on me!) och har firat min 50-årsdag med den här resan. På själva födelsedagen blev jag ändå uppvaktad, även fast jag sagt att det inte behövdes. De är så gulliga, syrran och K & B! 🙂

En passande present! Läs: cat crossing.

Här hemma har värmen härjat svårt under hela tiden vi varit borta. Nytt värmerekord varje dag, typ, medan vi – som var på semester – vissa dagar haft bara 2-3 plusgrader på kvällar och nätter. Nå, all shopping har skett inomhus, så regn och kyla har inte bekommit oss. Till slut vände vädret och det var ordentligt varmt den dagen vi skulle åka hem – förstås. 🙄

Alla presenter jag hittills delat ut har blivit förtjust mottagna, och jag har fått visa upp mina nya kläder. Inga nya skor den här gången, då mina fötter och underben svällde likt bulldeg varje dag av allt promenerande. Jag orkade/iddes inte börja försöka prova skor.

B hade precis blivit sjukskriven p g a den foglossning hon dragits med under graviditeten, så hon kom och hämtade mig på flygplatsen och skjutsade hem mig! 🙂 A hade skött om katterna bra, men froppisen ser lite mager smalare ut än innan jag for. Det visade sig att han minsann inte handmatat henne med godbitar framför TV:n – det förklarar saken… Hon har säkert inte haft någon aptit i värmen heller, för madamen ser också smalare ut. Tänk er själva att gå i päls i 30-gradig värme! 😉

[tags]resa, värme, hemma igen[/tags]

Idag kommer sanningen att uppenbara sig: får jag plats i väskorna med allt jag shoppat eller måste jag a) skaffa ytterligare en extraväska eller b) lämna tillbaka fler saker? Spänningen är outhärdlig. 😉

Som ni säkert redan förstått, på grund av min uppdateringsfrekvens, så har jag haft fullt upp hela tiden. Ja, inte bara jag, utan alla andra inblandade också. K skjutsar glatt omkring syrran och mig mellan galleriorna, B tog ledigt under helgen (lördag – måndag, då det var Memorial Day), men idag ska vi ha ”hemmadag”.

Det betyder att vi kanske möjligen eventuellt åker till närmsta (infoga valfritt butiksnamn här) om vi glömt något viktigt. Alltså, vi kommer att åka en liten sväng. Inte mer än tre timmar shopping.

Packning står högst på listan över saker som behover göras idag. Tömma mobilen på bilder så syrran kan ta med sig en minnespinne hem är också ett måste. Inte nu för att jag tagit så många bilder, men jag kan dela med mig av de få jag har. Imorgon bär det av hemåt, så fredag förmiddag är vi hemma igen om allt går enligt planerna.

UPDATE
Allt rymdes i väskorna, men den största (lånade) väskan ligger på gränsen till att vara för tung. Vi får se hur det går. I värsta fall får jag flytta saker mellan väskorna.

[tags]packning, shopping[/tags]

En annan kolibri, inte Fred.

Alltså, det hände en lite kuslig grej häromdagen.

Jag satt ute och rökte på altanen på framsidan av huset (det finns en på baksidan också) när en kolibri kom och satte sig i en buske alldeles framför mig. Den var väldigt sällskaplig – för att vara kolibri 😉 – och flög då och då till matautomaten, men kom tillbaka till den glesa busken hela tiden. Jag kom på att jag skulle kalla den för Fred, då det var en hane (rött bröst, jag har lärt mig se skillnad).

Fred dök upp fler gånger när jag var ute och rökte, och jag tyckte bara det var en kul grej. Tänkte inte mer på det, men råkade berätta det för syrran och K när vi skulle på shoppingrunda igår. K blev alldeles paff och berättade att den tidigare ägaren till huset faktiskt hette Fred, och eftersom han dött i huset – och är begravd i en skogsglänta bakom en liten kulle på tomten (!) – hade hans barn frågat om K och B känt hans närvaro på något sätt.

Tydligen hade en dotter känt lukten av kaffe och cigaretter när hon varit i huset (under tiden det stod tomt) och eftersom Fred var rökare så trodde hon att det var ett sätt att ge sig till känna! Det fick jag veta när jag precis berättat åt K att min cigarettrök inte verkade bekymra kolibrin jag kallade Fred… 😯

Det må nu vara hur det vill med den saken – det finns mycket vi inte förstår – men erkänn att det var lite spooky!

[tags]kolibri, Fred[/tags]