Författare: * Snigel *

Ibland känns det som att jag inte riktigt räcker till på alla fronter.

Just nu har jag helt plötsligt hamnat i ett brådskande projekt på jobbet, som skyfflats över på mig fast det inte alls är min sak, egentligen. Nå, det är trevlig omväxling mot det vanliga arbetet, men det ska vara klart imorgon efter lunch. *hupp*

A ringde och bjöd in sig på middag, och dessutom måste jag handla. Tänkte fixa middagen först, och hinna på affären efter maten. Då ringde brorsan: jag måste handla åt farsan idag. Snabb omkastning av ordningen: A lagade maten medan jag åkte och handlade. Slängde i mig käket, för att sedan rusa över till farsan, som börjat gå och lägga sig extra tidigt på kvällarna.

Nu har jag kommit hem igen och har faktiskt hunnit dricka kaffe på maten. A och jag hann byta några ord medan vi åt, och när vi möttes i dörren då jag kom och han gick. B har jag hunnit se innan hon for på träningen (hon åt en lätt måltid innan vi började med middagen).

Det blir himla stressigt när jag ska hinna handla åt farsan också, så jag brukar göra undan hans shopping under lunchen. Att allt kolliderade precis idag, när jag egentligen behövt stanna och jobba över en stund, var bara lite dålig karma. Imorgon är allt tillbaka i de gamla vanliga hjulspåren igen.

Nu har jag hunnit med allt som skulle göras, men det känns som att jag kunde göra bättre ifrån mig. Det är den gamla vanliga jag-är-en-dålig-ramsan som ekar i huvudet.

• Jag är en dålig mamma som inte har tid att umgås med min vuxna son den gången han har tid att komma förbi.
• Jag är en dålig dotter som inte tar mig tid att sitta och prata med min gamle far någon längre stund.
• Jag är en dålig dotter som inte hinner hälsa på min mor (som säkert också hade gått och lagt sig).
• Jag är en dålig mamma som inte umgås mer med min dotter, som råkar bo hemma.

På jobbet räcker jag till, om jag nu inte imorgon drabbas av att jag är en dålig medarbetare som inte får saker färdiga i rätt tid… Nej, det tror jag faktiskt inte. Det går fort att göra den delen som är kvar att göra, den tidskrävande delen har jag gjort idag. Bara lite renskrivning imorgon.

För övrigt är jag fortfarande less kylan. Den släppte värsta greppet någon dag men är tillbaka med full kraft ikväll igen. Det har stadigt blivit kallare och är nu -28 grader. Igen.  Väderprognosen har lovat 30-35 grader kallt imorgon. *suck*

Enda trösten är att det inte snöar. 😉

[tags]räcka till, stress[/tags]

Hmmm. Det verkar som att jag får en matgäst idag, eller möjligen imorgon. Sonen ringde och talade om att Konsum hade billig fläskfilé den här veckan – och vad skulle jag förresten ha till middag idag…?

Jag har komponerat ihop veckans matsedel, helt utan inspiration (som vanligt). Enda trösten är att alla grytor är handdiskade sedan igår. Måste ju ha någonting att göra medan brorsan såg OS på min TV.* Jag läste lite pocket och kliade en hel del katt också, under den timme han fick ockupera TV:n, så jag klarade mig nog utan men för livet.

Idag ska jag gå och veckohandla. Frågan är om jag ska göra det under lunchen, utan bil, eller om jag gör det efter jobbet så jag hinner hem och hämta bilen först? Varje gång jag tänker att jag bara ska handla ”lite”, slutar det med att jag svär långa ramsor på vägen hem, över att jag var så dum och inte tog bilen. Det känns som att jag får riktiga gorillaarmar, d v s att jag kan klia mig under fötterna utan att böja mig. Jag tror faktiskt att jag sparar till ikväll med att handla.

[tags]matgäst, matsedel, veckohandla[/tags]

*) Jag vet att mitt hem är sportfri zon, och det lyckas alla andra måndagar, eftersom jag inte har någon sportkanal. Tyvärr hittar han SVT 1 och 2 bland mina kanaler och då är han omöjlig att dra från TV:n. Och så stjäl han fjärrkontrollen, den rackaren!

Ännu en söndagskväll då jag sitter med fyrkantiga ögon. Även om jag ser mycket TV (läs: sover framför TV:n) under veckorna, så är det under helgerna jag ser mest TV. Då måste jag ju se allt jag spelat in under veckan som gått. Nu är jag precis klar, strax innan det börjar spela in det jag ska se nästa helg.

Jo, jag vet. Jag har inget liv. Är det inte så juniorerna brukade säga åt mig för några år sedan, då de var i tonåren? Eller är det så att mina vardagar är alldeles för ospännande, som gör att jag söker spänning i alla mina kriminalserier på TV istället? Det är nog snäppet närmare sanningen.

Annars kan det vara informationsflödet som får mig att balla ur. Om jag inte häckar framför TV:n så sitter jag med en dator. Måste kolla mina favoritprogram, favoritbloggar, läsa tidningar, kolla nyheterna, hålla mig uppdaterad, jämt och ständigt. Jag skulle få krupp av att vara utan allt detta – hur tusan klarade jag mig förut?

Egentligen är det nog läge att ta en paus, lugna ner suget efter information en smula, bara koppla av – eller heter det ”koppla ner”? Nej, jag tänker inte sluta blogga, inte ens pausa från bloggandet, men att en eller annan stund sitta och ”bara vara” skulle inte vara helt fel.

(Och nu sitter den jäkla katten på sladden till datormusen igen. Hon kan verkligen konsten att ”bara vara”.)

[tags]TV, dator, information[/tags]

Jag drog lite förhastade slutsatser i morse.

Steg upp ganska sent, banade mig väg genom dotterns röra i badrummet (-Har hon redan stigit upp?), gick ut och rökte, såg att bilen var borta… OJ! Bilen var borta!?! Den som inte ens hade stått i värmare under natten – och det var 30 grader kallt!

Jag rökte snabbt – ilsket – och gjorde mig en kopp kaffe för att lugna ner mig.* Såg (medan jag drack kaffet) för min inre syn hur dottern och ett okänt antal kompisar var på väg till shoppingrunda i L, eller bara annars var ute och körde – i den här kylan?!?

Samlade mig och ringde hennes mobil. Inget svar. Raseriet nådde nya höjder – uppenbarligen hade inte koffeinet hunnit börja verka – och skickade ett SMS: -Var är min bil?

Efter en stund pep mobilen att ett svar kommit. Hon hade blivit utringd att jobba, tidigt på morgonen, och hade inte lyckats väcka mig innan hon for…

Hälsningar: signaturen ”Skamsen mamma”

[tags]kyla, vinter, förhastade slutsatser[/tags]

*) Man ska aldrig prata med mig innan jag druckit morgonkaffet. Det kan få katastrofala följder.

Jag är betrodd att få ha Ansvaret på min avdelning, idag efter lunch. Här sitter jag ensam, och är både anställd och chef och allt däremellan. Det gör inget, läget är under kontroll. Telefonen är så tyst att jag tror jag måste ringa någon för att se om den funkar. Inga besök, heller. Tyst, tomt och öde i korridoren.

Jag har rensat lite runt skrivbordet, och sneglar på en bunt papper jag borde scanna in – men jag sparar det till måndag. Det är inget brådskande, och då hinner jag kolla upp ett par små frågor jag hade om materialet innan jag börjar. Tusen gånger enklare att göra det rätt från början än att börja göra om.

Det ser ut som att kylan fortsätter under hela helgen. *djup suck* Jag har en massa inspelningar att se, och ett par böcker som ännu är olästa. För att inte tala om alla de böcker jag har som är ohörda… Jag ligger efter i min ljudbokslista. Behöver bara bunkra upp med kattmat och cigg så klarar jag helgen utan att behöva gå ut i onödan.

[tags]fredag eftermiddag[/tags]