Författare: * Snigel *

Nu har vi knäckt ryggen på kylan.

I morse var det ”bara” -23, en väsentlig skillnad mot igår. Väderprofeterna har dessutom spått väldigt mycket varmare i början av nästa vecka, men det låter vi stå öppet så länge. Saker och ting kan hinna ändras innan dess. Något oväntat högtryck som kommer smygande när vi minst anar det, eller så. 

Idag öppnar grillen utanför jobbet på nytt. Den har bytt ägare efter årsskiftet, och jag har hört – från säkra källor – att sortimentet till viss del är ändrat. Klart jag ska luncha grillmat idag!

Jag måste berätta: jag är så ouppmärksam. Trots att jag går förbi denna grillkiosk på väg till jobbet varje morgon, så har jag inte sett de nya skyltarna i morse. De fick en medarbetare göra mig uppmärksam på.

Precis som den gången någon klottrat på jobbets yttervägg, bredvid dörren. Det såg jag inte heller, förrän andra talade om det i fikarummet. (Här snackar vi alltså halvmeterhöga sprayade bokstäver som jag missade.)

Det beror nog på att min kaffenivå inte nåtts, jag är inte riktigt vaken på väg till jobbet. Går som en zombie i min egen lilla sömnbubbla tills jag kommit fram och snikat till mig en extra kaffetår vid ankomst.

[tags]varmare, grillkäk, klotter, zombie[/tags]

Jag ser verkligen fram emot sommaren, av flera orsaker.

En av orsakerna är att då kommer L (med familj?) från Tyskland och besöker L & E, och antagligen oss andra i släkten också! Det är säkert 30-35 år sedan jag träffade honom (tillsammans med sina föräldrar) senast, och jag har ibland funderat på hur man kan leta rätt på dem när de bor i ett annat land.* Jag vet inte ens om de bor kvar i B fortfarande eller om de flyttat.

Han ringde igår när jag var hos L & E, men skulle höra av sig igen. Det blev mest att bror L berättade hur läget var med oss alla, men L (som ringde) kunde i alla fall berätta att hans pappa L dött 2008, men mamma H levde och bodde nära honom och hans familj. 

Vad jag minns av L är att han var en liten lintott, några år yngre än mig, som jag och min kompis I retade. Oj, det är många år sedan! Jag minns också att jag träffat hans föräldrar i början av 80-talet (före juniorerna) och sedan under tidigt 90-tal, men jag har inga minnen av att han var med de gångerna. (De har nämligen varit och hälsat på i båda de hus jag, helt eller delvis, har ägt.) Det kan hända att han fått stanna hemma, eller hos en kompis, under de besöken, för då bör han ha varit i tonåren eller äldre.

Nu får jag börja damma av min gamla skoltyska, men L hör tack och lov till den generation som pratar engelska, vilket hans föräldrar inte gjorde. Vi kommer nog att förstå varandra, på ett eller annat sätt.

[tags]sommarlängtan, vänta besök[/tags]

*) All kontakt med dem har gått via morsan, som hade deras adress. Jag vet inte ens vad de heter i efternamn… Nu är morsan dement och alla ledtrådar till dem, via henne, har försvunnit.

Ifall någon undrar hur man tar sig till fots till jobbet när det är -33 grader, kan jag tala om att det är lager-på-lager-principen som gäller.

För övrigt röker jag hemma under köksfläkten istället för ute på bron när det är så här kallt. Få se hur jag ska klara att gå ut här på jobbet…

Det är rätt tomt i korridorerna här på jobbet idag. Många har stannat hemma, och jag förstår dem. Det är inte kul att vara ute med bilen när det är så här kallt.

[tags]kyla, lager på lager, ledighet[/tags]

Egentligen är jag inte klok. Sätta mig i bilen och åka hem till Byn för att uppvakta brorsan på hans (i allra högsta grad) ojämna födelsedag i -31 graders kyla. Att jag dessutom inte hade vare sig långkallingar (men åtminstone byxor, istället för kjol) eller långärmad tröja borde nästan vara straffbart.

Men jag klagar inte. Bilen höll värmen bra, både på väg dit och hem, och inomhus var det varmt. Vad jag istället kan klaga på är bensinpriset. Det måste ha gått upp igen, eller? Jag har idag tankat bilen för över 800 kronor för att få full tank, och så dyrt brukar det inte vara. Tror jag. Jag brukar bara tanka den och betala utan att reflektera över vad det kostar; det var en ren tillfällighet att jag ikväll råkade se vad det egentligen kostade.

Bil måste man ha när man bor på ett ställe utan lokaltrafik. Jag har visserligen gångavstånd till både jobb och affär, men behöver ändå bil då och då. I höstas, när jag var utan bil en månad, kändes det verkligen som att jag var strandsatt på en öde ö utan att kunna ta mig någonstans.

Ikväll har jag varit extra snäll mot bilen när jag kom hem och den snällt rullat problemfritt hela vägen hem från Byn. Jag har matat den (tankat fullt) och tjudrat den vid garageväggen (satt den i värmaren så motorn ska slippa bli kall). Ändå ska jag inte använda den imorgon, utan ”bara för att”. Rätt som det är kan jag behöva ha startklar bil direkt, och en kallstart är inget jag rekommenderar. Det är, som sagt, -31…

Inte ute, där är det fortfarande alldeles för kallt, utan inne. När vi nu fått igång värmen på övervåningen så verkar ALLA element vara vridna på full värme. Jag försöker vika tvätt (!!!) men orkar inte hålla på så långa stunder åt gången. Nu är jag nere och svalkar mig en stund, innan jag fortsätter med tvätten. (Jag har skruvat ner termostaterna på elementen men värmen ligger kvar.) (Nej, jag öppnar inte och vädrar ut värmen. Någon måtta får det vara.)

Annars har jag inte gjort så mycket idag. I och C kom förbi en sväng, då de ändå skulle handla så de hade igång bilen. Då hade jag precis surrat en timme med syrran i telefonen, efter att jag ringt till jobbet och talat om hur jag saknade dem. Nej, jag hade faktiskt ett ärende som behövde ordnas idag.

B jobbar dubbla pass (först på sitt ordinarie jobb, sedan på jobbet där hon brukat springvikariera redan tidigare) men hann hem för att äta middag mellan dem. Jag hade förutsett detta och slängde snabbt ihop fiskpinnar och mos. Det slog mig att det måste vara ÅR sedan jag stekt fiskpinnar senast.

Jag har äntligen lyckats få igång en ny ljudbok! Tyvärr inte i min favoritspelare, som ingen av mina datorer vill kännas vid längre (?), utan i en annan modell. Det gör inget, jag hör lika bra vilken spelare jag än använder, men jag saknar den stora displayen jag vant mig vid. Anyway, den boken hjälper mig med tvätten – det går som en dans! (Förutom värmen, då.)

I vanliga fall är jag väldigt dagvill och nu är läget långt bortom kontroll. Jag har ingen som helst aning om vad det är för veckodag idag, men jag vet att det är den 5 januari och att imorgon – den 6:e – är min sista lediga dag för den här gången. Den 7:e ska jag tillbaka till jobbet igen, och jag ska försöka komma ihåg att ta med den nya almanackan jag fått i julklapp (för en månad sedan…) så jag har något trevligt att hänga på väggen.

[tags]värme, element, vika tvätt, fiskpinnar, En nästan vanlig man, Dan Buthler & Dag Öhrlund, almanacka[/tags]