Kategori: Allmänt

Årets lönesamtal är avklarat. Jag fick förstås inte så stor löneökning som jag önskat, men får väl vara glad för det lilla. Det är i alla fall bättre än förra året, som var katastrofalt lönemässigt sett.

Ja, ja. Det är bara att bita ihop och fortsätta som vanligt. Nu vet jag att det inte är lönt att försöka lägga ner någon extra energi på olika utvalda arbetsuppgifter, allt jag gör verkar ändå ingå i ”det normala”. Jag uppfyller kraven, inte mer.

Bitter? Jomenvisst. Men det går över. *rycker på axlarna* Det är ju bara ett jobb.

Lunchen idag blir lite spartansk: yoghurt och smörgås, men det är för att jag sparar lunchburken med resterna från gårdagens middag till middag idag. Lunchburken blev alltså en middagsburk istället. 😉

Helt plötsligt blev jag uppbokad med annat än de vanliga sysslorna imorgon, precis vid lunchtid. *gaahhh* Jag, som är helt utsvulten vid lunchdags! 😳 Hoppas jag inte biter någon…

Det bästa med att gå hem och luncha, vilket jag gör de flesta dagar, är att jag får lyssna på min bok i lugn och ro. Bara froppisen som vill prata med mig, och henne kan jag hantera. Då och då dyker A upp vid lunchtid, beroende på hur han jobbar, men ofta är jag själv. Jag och en bloddrypande deckare. 😉

Jag är nu inne på min sista Tess Gerritsen för den här gången. Jag har börjat med att lyssna på nr 7 av hennes böcker om Rizzoli och Isles, och har nu sakta men säkert gnetat mig igenom de sex tidigare, i rätt ordning. Bara halva nr 6 kvar att lyssna på, sedan måste jag hitta något nytt.

För att göra en kort historia ännu kortare: min syster fick sin cancerdiagnos för ett par (två? tre?) månader sedan, och nu är hon död.

Jag kan inte fatta det. Det gick så fort. Det är så mycket jag borde gjort och sagt, som nu är för sent att göra.

Hon höll ändå humöret uppe under den sista tiden, trots att oddsen var emot henne. Det var som hon sade: -Vad ska jag göra? Lägga mig ner och skrika och sparka? Det hjälper ju inte!

Helena i ett nötskal. Älskade syster! Vila i frid.

Det är extremt lite folk på jobbet idag, precis som jag väntat mig. Jag är förstås på plats, eftersom jag lovat att vara det så B & B skulle kunna åka på semester tillsammans. (De är systrar och har dessutom ytterligare två systrar med sig på resan.) Den lediga dagen igår har satt sig i kroppen, på så vis att jag verkligen fick kämpa ordentligt för att ta mig upp och iväg i morse. *pust*

Nå, jag ska inte klaga. Jag gillar ju regnväder och har suttit ute på altanen en alldeles för lång stund i morse, bara för att njuta av regnsmattret mot taket. Vädret har förstås del i att jag var segstartad i morse. Gissa om jag skulle vilja vara katt en sådan här dag. Froppisen har inte gått i närheten av altan- eller ytterdörren idag, utan höll på att bädda in sig under täcket i sängen senast jag såg henne. 😉

Det blev inga pannkakor igår. Dels iddes jag inte, dels hade jag glömt köpa ägg. Jag får åtgärda saken idag, och handla när jag far hem efter jobbet. Utemöblerna står fortfarande inomhus, så våffeljärnet får stanna i kartongen. Tror jag. Jag får se vad jag beslutar mig för, när jag väl kommer till skott. 🙄