Kategori: Allmänt

Jag har inte drabbats av hotelldöden, inte än. Det är fortfarande roligt att se nya hotellrum och inspektera finesser som finns (eller inte finns).

Lite annorlunda design på det här hotellet, som ligger vid hamnen.

Tjusig utsikt från kajkanten, väl värd att gå ut och kolla på – även om man inte röker. 😉

Jag är på kurs i hufvudstaden men det blir ingen shopping den här gången (heller…). Mina knän är alldeles för onda, eftersom jag lämnade kryckan hemma. Det var omöjligt att lista ut om man fick ta en krycka som handbagage på flyget utan läkarintyg, så jag bestämde mig för att åka utan den.

Boendet är bra och maten ännu bättre! Just maten är det viktigaste på en kurs. Enda ”felet” den här gången är avsaknaden av skålen med konferensgodis… Det är sant – inget godis alls! Inte ens de där dåliga hårda genomskinliga fruktgodisarna i prasslig cellofan – de som alltid ligger kvar i botten av skålen. 😯

Jag är – som vanligt – tidsoptimist, och har inte packat resväskan förrän i morse, innan jag for till jobbet. Det mesta är väl med, hoppas jag, men under lunchen ska jag:

• byta till en större handväska
• byta i kattlådan
• plocka undan det jag diskade upp igår
• eventuellt plocka ner en tröja till i resväskan – eventuellt

Jag kunde inte bestämma mig under morgonrusningen ifall den tröjan skulle med eller inte, så jag har till lunch på mig att fundera på saken.

Dessutom har jag redan insett att jag måste åka från jobbet en halvtimme tidigare än beräknat, då jag kör långsamt och försiktigt när det är mörkt – och det hinner bli mörkt innan jag åker. Jag vill ju inte missa flyget, och funderar på om jag ska prova ringa och akut boka om det till ett senare plan, för att slippa stressa.

Kavaljeren har fått stanna hemma idag, åtminstone nu på morgonsidan. Jag har en reserv i jobbets garderob ifall jag skulle behöva lite stöd i tillvaron, men jag kanske klarar mig utan. Vi får se.

UPDATE

Ha! Jag kunde omöjligt gå från jobbet tidigare, men hade som tur var packat väskan i bilen under lunchen. Det var bara att rusa ut från jobbet, kasta mig i bilen och sedan köra som en blådåre genom mörker, duggregn och dimma (för att inte tala om alla andra trafikanter). En liten tröst är att jag faktiskt hann med flyget, och när jag kör hem från flygplatsen har jag ingen tid att passa.

Tillbaka på jobbet ser jag att inget ändrats, men det hade jag inte väntat mig heller. Jo, kanske en sak: hissdörren. Den säger fortfarande ”skronk” varje gång den öppnas eller stängs.

På tal om hissar/ trappor, så har jag bott och kursat två dagar på ett väldigt fint gammalt hotell; snyggt, rent, god mat – men trappor åt alla håll och kanter. Frukosten serverade på en ”mellanvåning” som inte gick att ta hiss till, så jag har fått min beskärda del av trappklättring. Inte nog med att det var ett par extra trappsteg här och ett par extra trappsteg där, på väg till/ från frukosten, det fanns bara ledstänger i de ”stora” trapporna. 🙁

Jag hade dessutom oturen att få ett rum med förhöjt badrumsgolv, så jag var tvungen att lämna lyset tänt där inne under natten, då steget upp till badrumsgolvet annars blivit en perfekt snubbelfälla. Toaletterna i konferensdelen hade också trappsteg – inte in i båsen, men in i det yttre rummet, där kön bildades. Inte kul för mina knän, men annars var boendet/ kursen bra! 🙂

Eftersom jag körde själv, tog jag en garageplats för bilen också. Att ta sig in var en historia för sig, men att ta sig ut därifrån… 🙄 Jag har lämnat ett bomärke efter mig på garageväggen, ritat med metallicblå billack, eftersom jag fick fixa och trixa en lång stund för att ta mig ut från själva parkeringsrutan och missbedömde avståndet till väggen. Sedan tog jag mig ut utan större problem. 😉

Som tur var, stannade jag till på macken en liten bit från hotellet, för att köpa spolarvätska ”för säkerhets skull”. Jag fick faktiskt stanna och fylla på spolarvätskan efter vägen, då det var fuktigt på asfalten,  vilket gjorde att alla omkörande bilar murade igen min framruta.

Efter en ännu hårdare kursdag, tog det inte mindre än två timmar att köra hem! 😯

I vanliga fall kör jag den sträckan på en dryg timme, men nu är det optimalt fuktigt och mörkt. Jag är verkligen ovan att köra i mörker, men upplevde inte att jag var speciellt långsam. Det var inte bara jag som låg 90 på 110-väg, det låg ett pärlband av billysen före mig – inte bara bakom mig. 😉

Det blev ett par rökpauser och ett pizzastopp längs vägen också, innan jag kom hem och möttes av en Upprörd Katt. A hade kattvaktat före & efter jobbet, men hon hade ju fått sova ensam. Skandal! 😉