Herr och Fru Gräsand har kommit tillbaka i år igen – eller om det är ett annat par, jag vet faktiskt inte. De kom traskandes över gräsmattan igår när jag var hemma på lunch, så nu har jag fyllt på drivan med fågelfrön som de går och äter ifrån. Med lite tur återkommer de fler gånger, så jag får se dem!
Jag ”skulle bara” för jag ”hade flyt” lagom när alla andra gick hem igår. Det slutade med att datorn till slut slogs av mitt framför ögonen på mig – när jag satt och skrev!?! Nåja, det väckte mig ur arbetsivern, så jag gick hem. Det får inte bli någon vana, jag har redan alldeles för mycket flex och den bara rusar i höjden. Även om jag försöker ta sovmorgon då och då, så hjälper inte det.
Igår var vädret först grått, sedan snöade det, som övergick till snöblandat regn – precis vid lunchtid – för att framåt kvällen klarna upp, men då blev det blåsigt istället. Ordentligt blåsigt, jag hörde grannarnas grejer blåsa runt och skramla mot varandra. Jag har inte hunnit (orkat) ta fram några utegrejer än, så min gård skramlade inte, men jag hörde tunnor, plåtar och plastsäckar från andra håll.
Idag skiner solen och det fläktar bara lite grann! Ändå ska det väl inte bli riktigt varmt förrän imorgon, då väderprofeterna lovat drygt 20 grader. Det värsta med värmen just nu är att snösmältningen i fjällen sätter igång. Isen gick på älven i söndags, och om det börjar tina i fjällen nu får vi översvämning här längre ner i älvdalen. Den som lever får se. 😉
[tags]gräsänder, arbetsiver, blåsigt, värme[/tags]

Se de små röda rabarberknopparna som är på gång! 🙂
A offrade sig och bytte till sommardäck på både sin och min bil, och sedan ägnade han sig åt sitt stora lördagsnöje: att tvätta bilen. Ja, bara hans egen bil – min får fortsätta att vara skitig.
Som tack för hjälpen bjöd jag A på grillkorvslunch, men han ville inte komma och äta middag senare med mig? Nu när jag äntligen hade tid att äta den efterlängtade surströmmingen jag lagrat i kylskåpet sedan i höstas. 😉
Froppisen brukar ju vara min linslus, så fort jag öppnar kameraikonen kommer hon rusande och ställer sig mellan mig och motivet. Men den här gången är det någon annan som är linslus: A!
Mina vardagsglas vilar medan jag har jobbögonen på.