Kategori: Foto

Jag blir så less på unga vuxna som inte klarar av att (eller inte ids?) göra saker själva. För någon vecka sedan blev jag uppringd av en mor till en 20plus-åring (?!?) att några papper behövde fixas åt junioren. Det visade sig att jag behövde fler uppgifter, så jag har ringt flera gånger till juniorens mobil, lämnat meddelanden, men inte fått svar.

Nu har jag ledsnat och skickat det jag fått ihop, tillsammans med en post-it-lapp, till junioren. Om mamman ringer igen ska jag be henne ta sig i brasan  fråga om junioren är omyndigförklarad fråga varför junioren inte ringer själv om sina ärenden. Är man inte mer noga än så, kanske det inte var så viktigt? Även om mamma tycker det?

Sedan har vi gott om analfabeter/dyslektiker anställda. Ett brev med Viktig Information har gått ut till alla våra anställda. I brevet står klart och tydligt vad som gäller, och vad som – eventuellt – behöver göras från den anställdes sida. Vad händer? Jo, nu ringer 95% av de anställda och har inte begripit vad som står i brevet?!?

Problemet verkar vara – enligt de samtal jag själv drabbats av – att folk inte vänt på pappret och läst den del av brevet som står på baksidan… 🙄 Jag förstod det. Vi skulle ha gjort en pil, i kombination med texten ”vänd”.*

Hoppsan! Jag håller visst på att bli en riktig gnällkärring! Nåja. Bättre sent än aldrig!

[tags]curlingföräldrar, analfabeter, dyslektiker[/tags]

*) Vi försökte verkligen krympa ihop och skära ned texten till ett minimum, så allt skulle rymmas på en sida, men tyvärr. Det ska ju vara både läsligt och förståeligt. I slutänden blev brevet nästan två A4-sidor långt, med luft mellan textstyckena och tydliga rubriker, etc, eftersom det ändå inte rymdes på en sida. För att spara papper skrev vi ut dubbelsidigt. I nästa utskick kommer det bara att stå två ord: ”Ring oss”.

Räknas man som stamkund på Walmart när man får hemskickat varor därifrån? 😉

Nu var det här visserligen med lite hjälp av K (tack så jättejättemycket!) men ändå… Nu ska jag väl klara mig ett tag. Förhoppningsvis sliter jag inte av allt för många förlängare i framtiden.

Idag är jag tillbaka på jobbet igen. Efter en tupplur igår vaknade jag och fullkomligen dröp av svett: jag svettades febern ur kroppen (det gör jag alltid) – och sedan var jag pigg igen. OK, lite skakig var jag fortfarande när jag var och handlade, men jag blev piggare allt eftersom tiden gick.

Vi på jobbet har – förstås – blivit bjudna på semlor till förmiddagskaffet idag. *slickar mig om munnen* De kom med specialleverans från caféet på andra sidan gatan. (Nu dreglar min syster! He he.)

Dagens middag blir antingen repris på våfflorna jag gräddade igår* eller också korv med bröd. Jag hade mjölk som behövde göras något av, så det blev 1) en stor bunke våffelsmet, och 2) många våfflor kvar. Nu är det ju så att all mat inte är god att värma upp igen, men jag tänkte äta kalla våfflor med hett te till lunch idag, för att variera mig lite. 😉 Jag kommer ändå att ha många våfflor kvar, men vi får väl se…

Jag har börjat läsa ”Min mormor hälsar och säger förlåt” men har svårt att fastna för den, även om jag gillade ”En man som heter Ove”. Det går lika trögt att fastna för ”Analfabeten som kunde räkna”, som jag har som pågående ljudbok. Nu kommer jag hela tiden på anledningar till att göra något annat istället… Jag kanske behöver något Riktigt Spännande att sätta tänderna i?**

[tags]Walmart, förlängningar, semlor, våfflor, Min mormor hälsar och säger förlåt, En man som heter Ove, Fredrik Backman, Analfabeten som kunde räkna, Jonas Jonasson, Låt den onde sova, John Verdon[/tags]

*) Jag misstänker att A svär långa ramsor över våffeljärnet de köpte mig till julklapp. Så mycket våfflor som vi ätit sedan jul har vi aldrig ätit tidigare – men jag måste ju testa olika recept innan våfflorna blir som jag vill ha dem… Nu har jag hittat rätt, så nu dröjer det ett tag innan det blir aktuellt med våfflor igen. (Hmmm. 25:e mars? 😉 )

**) Jag väntar ivrigt på att John Verdons ”Låt den onde sova” ska komma som ljudbok. DÅ kommer jag inte att hitta på anledningar till att sluta lyssna!

Det är inte bara vi människor som ogillar det blöta. Katterna är inte förtjusta, även om de börjat vara mer utomhus när det inte är så kallt längre. Oftast sitter de på bron, för att slippa bli blöta om tassarna. Ibland går madamen iväg mot garaget, för att göra det som behöver göras, men det är svårt för henne att undvika vattensamlingarna.

Efter vägarna är det väl sisådär. Jag var ut och körde efter en större väg igår, och där var det bitvis spårigt. Det hade tydligen varit isigt även i spåren tidigare under morgonen, för jag såg att det var sandat. Nå, jag såg till att ha gott om tid på mig, och det blev varmare (och blötare) ut mot kusten, så där var det inte halt längre.

Torsdag är min sophämtningsdag. Ja, alltså – jag hämtar inte sopor, sopbilen gör det. 😉 Innan jag åkte iväg såg jag sopbilen passera och svänga ner mot äldreboendet bredvid mig. När jag kom hem på kvällen, tog jag in posten och kollade soptunnorna. Alla sopor var kvar!?! Rusade över till grannarna, men de lugnade mig med att det är först nästa vecka våra sopor töms. Jag hade bara råkat se sopbilen när den skulle till äldreboendet, dit den åker (minst) en gång i veckan.

[tags]blött, slaskigt, halt, spårigt, sophämtning[/tags]