Jag fick träffa en riktig påskprinsessa, som var på gott humör och glittrade med ögonen! 🙂 Vi samlades hos A, jag och B med familj. Gossarna följde inte med den här gången, eftersom de hade pappahelg – och så har pappan skaffat en katt! (De kommer till B under veckan. Utan katt.) Jag hade både C och L som passagerare med mig på väg till Byn, men bara L följde med mig hemåt när kvällen kom (C stannade förstås hos A).
C hade bakat en magnifik tårta, med en frukt jag glömt vad den hette. Frukten var i alla fall knallgul inuti, så hon blandade den i grädden för att få en riktigt påskgul tårta! 🙂 Den var inte bara snygg, den var god också! Jag tog bara två bitar, då vi ätit mycket grillat – säsongens första! – innan tårtan kom fram.
När jag kom till byn, lastade jag av C och grejerna hos A först, men åkte sedan med L till H med familj. Jag skulle ju hinna träffa A som var på ”påsklov” i norr. 😉 Vi käkade (sill-lunch) och fikade (falsk slabakaka!) innan de andra åkte iväg på skoterutflykt, och jag for över till A igen.
Helgens roligaste var att ”tonåringen” B kommit ut ur garderoben – en 11 månaders ”valp” (är man ännu valp vid 11 månader?) som försökte sätta på L:s hund A, som är en vuxen herre, och inte alls intresserad av hanhundar. Det är väl hormonerna som sätter fart, men B var rolig i alla fall. 😆
Lilla A var alldeles förtjusande, förstås! Hon kryper runt och har nu upptäckt vindstrappan hos A. Den frestade henne oerhört, men hon är tack och lov hyfsat lätt av avleda med leksaker – än så länge. När jag åkte hemåt, undrar jag hur många som hann somna före lilla A den kvällen… 😆 Hon hade sovit två gånger under bilfärden de gjort under dagen, så hon var pigg som en lärka hela kvällen.
Annars har påsken varit lugn och fridfull, med kanonväder större delen av tiden! Solen har skinit från en klarblå himmel, och snön har smält i en rasande fart. Inte så att det blivit bart överallt, men marken börjar komma fram fläckvis här och där. Nätterna är kalla, så det blir skare på snön under natten, innan solen värmer bort den.
Siri har lärt sig att smyga elegant över skaren, så hon kan gå åt vilket håll som helst, där det inte tinat bort snön. Sigge är klumpigare, galopperar hårt så skaren bryts, så han får ta omvägarna när de ska till grannarna. Förutom de gånger han gillar att plumsa i snön, förstås. Han är ju ett snöodjur. 😉
UPDATE Plötsligt händer det – en ”gammal bekant” hör av sig! Jag fick ett (jobb-) samtal från en tidigare kund, som flyttat långt söderut för flera år sedan. Så kul att höra att h*n har det bra och trivs på sin ”nya” ort (den är inte så ny längre, det är som sagt några år sedan flyttlasset gick härifrån) och att h*n kom ihåg att det var jag som skulle kontaktas för de ärenden som var aktuella. (Eller också kopplade växeln slumpvis rätt, men nu låtsas vi som att jag gjort intryck, eller hur? 😉 )
UPDATE 2 När jag kom hem på lunchen och släppte ut galningarna katterna, så hade de mycket uppdämd energi att göra av med… De jagade upp varandra i träden, hoppade ner och började om. Siri lekte murbräcka genom att försöka springa igenom Sigge, så han fick rulla ett varv eller två på den framtinade gräsmattan efter kollisionen. 🙄 Jag lämnade dem ute och hoppas de busat av sig ordentligt tills jag kommer hem efter jobbet.
Nu känns det som att våren äntligen är på väg! Takdropp (och takras) hela helgen i solskenet! Nätterna är dock kalla – det var -17 grader i morse – så det är ingen risk att snön hinner smälta bort före påsk. 😉 Siri ropade vid dörren vid 5-snåret, men när jag öppnade dörren och hon fick känna den kalla luften så backade hon från dörren och gick upp och lade sig i sängen. Sedan ville ingen av katterna gå ut. De väntar tills jag kommer hem på lunchen.
Jag har försökt få ihop en matsedel för veckan, men det går sådär. 🙄 Det finns några färdiga matburkar i kylen men jag ska ju äta under påsken också. Kollade veckans reklamblad, hisnade över priserna, och bestämde mig snabbt för att det verkligen inte blir någon laxsida den här påsken (229 kr/kg!!! 😯 ). Tror jag. Man vet aldrig, jag kan snabbt hinna ändra mig (och/ eller få middagsbesök).
Påsken innebär en hel del äggätande. Jag kom ihåg i morse att ta med de tomma äggkartonger jag sparat åt M (som har höns), men de blev kvar i bilen. Ja, ja. Det är inte långt att hämta in dem. Tänkte ställa mig i kö att köpa en låda ägg av henne också, baraföratt. Ägg är gott och nyttigt även när det inte är påsk, och jag försöker ha färdigt hårdkokta ägg i kylen. De ägg som inte går åt under påsken kommer inte att hinna bli gamla. 😉 (Och om hennes ägg inte fyller en låda åt mig före påsk, så kan jag ta lådan efteråt. Jag har ägg så jag klarar mig.)
UPDATE Jag kom ihåg att ta med äggkartongerna in på kontoret efter lunchen. Detta trots att det fortfarande är glashalt bredvid min bil på parkeringen. Antingen är T sjuk eller ledig, han brukar alltid se till att det är nyskottat och/ eller -sandat bredvid min bil. (Han vet vem han ska ställa in sig hos. 😉 ) (Och, ja, jag är god vän med hans fru också.)
Jag har inte bestämt mig än, om jag ska måla äggen i påsk eller inte. Det är ju sådant man brukar göra när det finns småbarn i huset, men jag kanske slår till ändå? Bara för skojs skull, det blir inga mästerverk. Däremot blir det inget påskris på bordet, men möjligen en bukett tulpaner. Jag får se vad som finns när jag handlar. Veckohandlingen kanske görs redan ikväll, eller också väntar jag till imorgon. Eftersom jag har rester att äta till middag, så är det inte bråttom. Däremot har jag inget gott framför TV:n ikväll… 😳
UPDATE 2 Jag glömde ju säga att det är dags att utropa: ”Prisa herren, skatteåterbäringen har kommit!” i bästa Robin Hood-stil! OK, den har inte kommit, men jag fick beskedet idag att den är på väg. Hipp hurra, vad jag ska göra av med den direkt: raka spåret in på sparkontot. 🙂
Vi sopsorterar på mitt jobb. I mitt fall innebär det att allt papper sätts i en kartong och allt annat i papperskorgen – som då inte är en papperskorg längre, utan en skräpkorg. 😉 Både kartongen och papperskorgen töms med ojämna mellanrum – snart är det dags igen!
Under en period hade vi extrem* finsortering i köket/ fikarummet, men det var dömt att misslyckas. Sorteringen gick till så att om en behållare var full, så lade man skräpet i en annan, där det fanns plats. 🙄 Alla sorterar tydligen inte hemmavid. Vi hade t ex då en person som skötte köket, som ansåg att om gammalt bröd skulle i komposten så slängde h*n dit det – med påsen kvar utanpå…
Jag hade en ofantlig tur igår! 🙂 Då mitt hår varit på utväxt länge och väl, så har jag börjat fundera på att klippa mig. Inte klippa bort allt, men jämna till håret och få någon sorts frisyr. Ringde frissan och fick en tid idag! Hon hade precis fått ett återbud och hade ingen som stod i kö – och bäst av allt var att det var kl 15, den tiden jag brukar vilja ha. Så nu sitter jag med nytvättat hår och väntar på att det ska torka under dagen.
Dagens väder är grått, blåsigt och snöigt – men det är bara -7 grader! jag hade – förstås – lämnat bilen ute igår, men pluggat i värmarsladden, så jag slog igång värmaren i morse. Det var inte så smart, eftersom snön varit mycket lättare att sopa av bilen om inte bilen varit varm av kupévärmaren… 🙄 Ja, ja. Det tinar nog bort så småningom, jag tänker köra in bilen ikväll så det lossnar väl under natten. Det var precis att jag fick ner handen i dörrhandtaget på förardörren. (Snön hade smält, runnit ner efter rutan och landat på handtaget – där allt frusit till en stor klimp.)
UPDATE Igår ringde en person till mig, för att fråga efter numret till min bror. Inga problem, jag rabblade upp det, men funderade sedan över hur tjänstvillig jag brukar vara. Det är så att någon gång då och då ringer folk och frågar efter en B, och det har aldrig funnits någon B på mitt mobilnummer. (Jag känner alltså inte denne B och har aldrig haft något med honom att göra.) Efter lite detektivarbete** har jag hittat honom, och hans mobil har samma siffror som min, men i en annan ordning. Folk kastar om två av siffrorna, och hamnar då hos mig. Jag brukar tala om vilket som är rätt nummer – som om jag är någon sorts nummerupplysning!?! Jag blir irriterad på mig själv som gör det, men om jag inte gör det så ringer de bara fel igen.
UPDATE 2 Visst har jag sagt hur mycket jag avskyr folk som kommer med ärenden innan jag knappt hunnit stämpla in på morgonen? Det gäller även när jag kommer från lunchen. Idag hann jag knappt ens fram till stämpeluret, så hade jag ett ärende på halsen. Alltså, jag vill gärna hinna få av mig ytterkläderna och dra åt mig andan/ få igång datorn innan jag tar itu med frågor. 🙄 Nå, dagens ärende var snabbt avklarat, så nu kan jag sätta igång att skriva en lathund jag halvt om halvt lovat en medarbetare tidigare idag. Det rör sig om en enkel grej, men den består av flera olika steg som ska tas i rätt ordning, så en lathund skulle vara på plats.
För den som undrar, så gick båda katterna ut under lunchen, men bara Sigge kom in. Däremot såg jag Siri på promenad mot gatan/ bostadsområdet nedanför, så hon får vara ute under eftermiddagen. Det är inte kallt, bara snöigt.
*) Med ”extrem” menar jag att allt skulle tas isär och sorteras upp som plast, papper, glas, porslin, batterier, matrester, metall, etc. Ett tomt Bregottpaket skulle t ex skalas av pappret och sortera plastbyttan för sig. Det var dömt att misslyckas på förhand, speciellt som sorteringskärlen var pyttesmå (annars hade inte så många olika sorter rymts i utrymmet som fanns).
**) Det var inte mycket detektivarbete över det hela; jag frågade helt enkelt en person som ringde fel vilket nr h*n skrivit upp – och det var rätt nr (till B), som uppringaren däremot kastat om siffrorna i, när h*n knappade in det.
(Varning för långt inlägg som bara handlar om katter.)
Idag är det ett år sedan jag hämtade katterna! 🙂 De ville inte alls samarbeta i morse, utan lade sig på varsitt ställe, bara för att jag tänkt få med dem på samma bild. Nåja, så här ser de ut nuförtiden. Inte så stor skillnad i utseende, men oj vilken skillnad i attityd!
Se hur Sigge ligger över mitt knä, helt avslappnad och med de typiska utstickande frambenen. 😉 För ett år sedan var vi inte alls vänner, tvärtom, men nu är han Min Kille. Siri hade vid fototillfället gått upp på vinden för att få sova i lugn och ro, så hon fick inte vara med på bild den här gången.
Vi har våra rutiner, katterna och jag. Varje morgon väcks jag vid 4-5-tiden av att Siri jamar och/ eller Sigge petar mig på tårna. Dags att stiga upp och släppa ut de små rackarna! Jag är väldresserad 😆 , öppnar altandörren och spärrar fast den på glänt (om det inte är för kallt ute) innan jag lägger mig igen. Katterna är ute så länge de vill och har oftast kommit in igen innan jag stiger upp ordentligt. Då sover de gott hela förmiddagen, det blir inte mycket bus före lunch.
När jag kommer hem på lunchen, möts jag oftast av minst en katt som vill gå ut. Jag släpper ut dem direkt och – beroende på vädret – försöker senare få dem att komma in igen innan jag far tillbaka till jobbet. Den blötmatsfrukost jag gett dem på morgonen är ofta uppäten vid lunchtid, men de har torrfoder och vatten, så de svälter inte (även om de försöker få mig att tro det ibland 😉 ) medan jag är på jobbet. Efter jobbet får katterna först blötmat, innan jag börjar med middagen åt mig själv. Det är lugnast så.
Sigge gillar att komma och lägga sig på mina ben för att bli kliad, men bara om jag INTE har filten på mig. Siri kommer upp på mig för att trampa, men bara om jag ABSOLUT har filten på mig… Hon vill gärna trampa omkring på mig ett bra tag (knåda degen ordentligt 🙂 ) innan jag får klia henne. Men när jag väl får klia, så får jag inte sluta! 😯 Just nu har hon många tovor – igen – så jag ska plocka fram sax och kam för att ta bort dem någon kväll. En vass liten sax (som användes på förra Siri) och en kam som förs in mellan tovan och skinnet, så jag kan klippa ovanpå kammen och inte råkar klippa i skinnet.
Förr var Sigge väldigt förtjust i att slicka på mina fingrar och sedan börja bita – och han biter ordentligt, med kindtänderna. Nu sker det mer och mer sällan; han slickar mest bara lite grann, ger ett litet bett och sedan är han färdig. 😳 Siri kan emellanåt slicka på min hand eller arm, men bits inte, och det är små försiktiga slick med tungspetsen. Hennes högra främre huggtand i överkäken sitter lite snett, inte så det stör, men den sticker fram lite mer.
Siris favoritlåda står kvar bakom TV:n. Där går hon och gömmer sig ibland, och det går fort! 😯 Hon går till lådan, petar på locket och vips är hon borta. Senare kan jag se kartongfliken röra sig lite, och vips är hon framme. Det händer också att Sigge går till kartongen och krafsar på fliken, när han söker henne. (Viktigt vetande: det är inte alls säkert att hon är där då. 😆 ) Han försöker inte öppna och lägga sig där, det är tydligt att det är hennes plats.
Jag kallar dem Storasyster och Lillebror, fast de är kullsyskon. Honor står högre i rang än hanar bland katter, och det syns tydligt när de går ut på Äventyr till gatan nedanför. Siri går alltid före, med Sigge en meter eller två bakom. Hon stannar, han stannar. Hon går, han går. Ibland kommer de till en punkt längs gatan där de först stannar och konfererar och sedan går åt varsitt håll.
Sigge gillar snö! Han kommer gärna studsande som en känguru genom djupsnön för att ta genaste vägen hem, medan Siri alltid följer upptrampade spår eller går längs husväggen (där det är minst snö). Katterna har haft gjort diverse ”stigar” att smyga efter över gräsmattan, men de har blivit översnöade och bortglömda, då nya stigar trampats upp. Jag är inte van att det är kattspår i snön, då min förra katt gjorde allt för att slippa gå i snö över huvud taget. (Hon gjorde akrobatiska övningar för att ta sig till och från altantrappan utan att röra snön, när hon gick under altanen för att göra det som behövde göras.)
Även om katterna har kattlåda (i hallen) går de helst ut och gör sina behov. Jag minns deras lycka när de kom på att hela utomhuset var en enda stor kattlåda! 😆 Nu vet de ju att de blir utsläppta så ofta det går, men ibland blir nöden för stor – och då har de lådan. Inga problem med den, fast jag har en Pee-Wee, som fylls med träpellets (ja, sådana man eldar med) istället för kattsand.
Sigge rymde ju när de fick börja gå ut, just när det var riktigt pissigt och besvärligt väder; blötsnö och snöstorm, men inte allt för kallt. A och C hjälpte mig att kolla efter katten, men efter sex dagar kom han hem själv, fick någon veckas husarrest – och sedan har han aldrig stuckit iväg igen. Jag minns hur orolig Siri var under de dagar han var borta. Hon kom och klängde sig uppför mig hela tiden, och trampade frenetiskt på mig. Så kom Sigge hem och oj vad snabbt det blev slut på den närheten. 😉
Sigge är verkligen urtypen för En Katt; lämnar jag något på bordet så ska det petas ner. 😆 Han är mer glupsk än Siri, på det viset att han slukar smakbitar som serveras, utan att tugga, medan Siri ska lukta och slicka och försiktigt provtugga ett hörn – och så kommer Sigge och tar godbiten! 😯 Jag vet inte hur många tuggpinnar han helt fräckt bara gått och tagit från henne, men nu senast höll jag fast hennes pinne med ena handen och motade bort honom med den andra.
Just tuggpinnar är en klar höjdare bland kattgodiset! Tyvärr prasslar plasten runt dem likadant som plast runt andra saker, så Sigge kommer rusande när jag öppnar vissa påsar/ förpackningar som inte alls är kattmat. Det bekymrar inte honom; han har stulit en förpackning med tuggpinnar och slitit upp förpackningen (under soffan) alldeles själv, så nu har jag fått börja gömma dem i en inbrottssäker låda. 😉
I somras bar Sigge in två nyfångade fåglar åt mig, så få se denna sommar vad han kommer med…? Det är ju så att om det är någon som busar med små ”pälsråttor” (kattleksaker) så är det han. En av råttorna han lekte med för ett tag sedan hade ett pipljud som jag missat/ glömt bort, så jag blev alldeles kall: har han tagit in en levande råtta??? Jag är inte rädd för möss eller råttor men vill inte ha en döende sådan inomhus, som gömmer sig i ett otillgängligt utrymme och sedan ligger och ruttnar i rumstemperatur. Nu var det bara en fejkråtta, men få se till sommaren om/ vad han tar hem.
Siri bodde på altansoffan hela sommaren. Ibland kom hon in och åt, men var snabbt ute igen. Under sommaren låter jag altandörren stå öppen hela dagarna när jag är hemma, och det passade henne precis. Annars var hon snabb att komma på att sitta på fönsterblecket utanför altanfönstret när hon vill komma in. Då ser jag direkt att hon är där, ifall jag inte hört henne ropa utanför dörren. Sigge ropar lite men inte alls som hon, han bidar sin tid och vet att jag så småningom kommer och öppnar dörren om han blivit utestängd.
UPDATE Jag glömde berätta hur Siri ”tappar sina framben” när hon vill bli kliad. Hon kommer och stryker sig mot mig (ben eller hand) och plötsligt faller hon framstupa och gör en kullerbytta! 🙂 Det betyder att hon vill bli kliad under magen (som då vänds uppåt när hon ligger) men det är inte schysst att hon gör så när jag bär matkassar från bilen till bron… 🙄 Jag har inte ramlat över henne än, men det är bara en tidsfråga. I och för sig har jag blivit bättre på att parera hennes kullerbyttor. Sigge har pippi på att vältra sig över på rygg precis utom räckhåll när jag kliar honom, så mina fingrar famlar i tomma luften. Gullungarna! 😉
En till sak med Siri: båda katterna är väldigt intresserade av att rädda mig från duschen, så när jag öppnar badrumsdörren (för att släppa ut ånga och in katter) kommer de och kollar så jag finns kvar. Men Siri vägrar att gå på badrumsmattan! Hon skuttar alltid över den, till ”bara golvet”, och har därför ibland svårt att nå mig när jag sitter ner på toastolen (p g a mattan). Den kanske kittlar henne under tassarna, eller något? Sigge bryr sig inte, han går på mattan utan tvekan, och stryker sin torra päls mot mina blöta ben. Om jag däremot försöker stryka någon av dem med blöta händer så uppför de sig som att jag försökt dränka dem. 😉
Den här helgen har gått i matlagningens tecken. Det har blivit ärtsoppa (till slut), äppelpaj och ugnsstekt fläskytterfilé. Äppelpajen provade jag krydda med den Pumpkin Pie Spice, som K importerade åt mig, och den blev riktigt god! 🙂 Det är mycket kanel i blandningen, men ändå andra kryddor som gav en lite annan smak än vanligt. Ingen risk att den pajen blir för gammal. 😉 Jag har sparat både paj och vaniljsås så jag har att tugga i mig under kvällens TV-tittande.
Ärtsoppan blev kokt till slut. Jag har glömt lägga ärtorna i blöt i flera veckor, så pass länge att jag fick slänga första biten rimmat sidfläsk jag köpt* och köpa en ny. Men nu är det gjort, och det blev – som väntat – jättegott! Enda minuset var att jag upptäckte att jag glömt köpa senap, men det går ju att åtgärda tills jag ska värma resterna under veckan.
Det cirkulerar ett recept på ”fläskytterfilé i sockerkaksform” i mina sociala flöden, så jag tänkte passa på att prova, jag också. Det blev supergott! Man lägger alltså en saltad och pepprad filé i en avlång sockerkaksform, vispar ihop 5 dl kryddad vätska (jag tog 3 dl grädde och 2 dl creme fraiche, med mycket soja och rejält med sambal oelek) och slänger in i 175 grader i 1½ timme. Ingen förstekning, bara att hälla såsen över (det putsade) köttet och stoppa i ugnen. Kokade ris till, och det var gudomligt! 🙂 Mört och gott kött, kniven bara gled igenom köttet när jag skivade upp det.
Nu har jag alltså ett gäng matburkar för veckan, men behöver ändå fara och handla. Varor tar slut, eller behöver fyllas på, i rask takt. 🙄 Handelsturen blir någon dag när jag känner för det, det är inte bråttom.
Jag har hunnit lyssna färdigt på ”Regissören” under helgen – och jag hade helt fel mördare (som vanligt)! Jag vet inte riktigt vilken ny bok jag ska lyssna på den här gången (har en lååång lista) men tänkte först läsa färdigt en bok jag hållit på med länge. Läsandet sackar efter, det är mycket trevligare att lyssna på böcker. Det kan jag göra medan jag kör bil eller lagar mat eller vad som helst. Visst tog det ett tag att vänja sig vid att läsa med öronen istället för ögonen, men nu har jag ställt om.
UPDATE Jag glömde ju vädret! *ni suckar och rullar med ögonen* Lördag var det, precis som utlovat, ordentlig snöstorm. Jag hade ju förberett mig, med rätter att laga, så jag höll mig sysselsatt inomhus.** Söndag var det bättre väder, bitvis soligt och hyfsat vindstilla. Idag är det soligt, men ack så blåsigt. Katterna gick i alla fall under lunchen, kom in, och gick ut igen. 😉 Nu får de vara ute tills jag kommer hem ikväll. Jag ska ju ändå inte handla, så jag blir inte försenad.
Under lunchen började jag lyssna på ”Terapeuten” av B A Paris. Så gick det med läsa-färdigt-boken-jag-börjat-med-innan-jag-börjar-med-någon-ny… 🙄
*) Då kan ni fatta hur länge sedan jag köpt fläskbiten, jag som sällan slänger mat! 😯 Nu var den mer än en månad ”över tiden” så jag öppnade inte ens förpackningen för att känna om den luktade. Direkt ner i soporna med den!
**) Inte nu för att det behövs något annat än TV:n för att hålla mig sysselsatt inomhus 🙄 men jag fick lite vettiga saker gjorda den här helgen. Vem vet, vilken vecka som helst kanske jag tar itu med tvätten igen? 😉
