Kategori: Foto

Ute öser regnet ner i en aldrig sinande ström. Perfekt TV-väder, alltså!

Trots detta har jag dammsugit bort de värsta katthåren för att kunna lägga ut nya mattor. Tidigare har jag lagt nya plastmattor i hallen, och nu var det kökets tur att få sin nya matta på plats.

Sedan drog jag runt dammsugaren i vardagsrummet också, för att kunna lägga ut den nya ryamattan jag köpte häromdagen. Observera den innovativa placeringen av soffbordet: så inte mattan rullar ihop sig. Bordet ställs på rätt plats imorgon, då mattan förhoppningsvis slutat leva ett eget liv.

Vidare har jag nu insett att jag måste göra mig av med ett par gamla vänner. Det har länge varit på gång, men jag har tvekat in i det längsta. Till slut var jag tvungen att inse faktum: mina gamla tofflor måste gå hädan… *snirf*

De kämpar emot ända till slutet. Den observante ser att över mina fingrar skymtar de trådar remmen varit sydd med. De trådarna är vad som håller ihop tofflan, så den åtminstone klarar att ta steget ut på bron och röka med mig. Ack, de tofflorna och jag har upplevt mycket tillsammans, men nu måste jag göra mig av med dem. *djup suck*

[tags]nya mattor, platsmattor, ryamatta, tofflor[/tags]

Äntligen gick lönen in på mitt konto, så jag kunde göra den (inte alltför nödvändiga) shoppingresan jag länge varit sugen på: till det Stora Blå Varuhuset i öst. Lockade med mig dottern också, vilket gjorde att vi började vår shoppingrond i Finland. Både hon och jag var väldigt nyfikna på det relativt nyöppnade shoppingcentrat som ligger på gränsen, och heter så. Ja, det heter faktiskt På Gränsen.

(mer …)

Helt plötsligt ringde min mobil och man tjattrade på finska, via en dålig mobillinje. I allt spraket och de avhuggna orden uppfattade jag ”Suomi-Soffa”, vilket var ungefär allt jag förstod av det han sade, eftersom jag inte talar ett ord finska.

Stämplade snabbt ut från jobbet (ajöss med de få plustimmar jag hade, hej igen till de minustimmar det gav) och åkte raka spåret hem – de nya sofforna skulle komma!

Insåg röran i hallen, som ingen med ens en pinnstol skulle slippa förbi. Ringde juniorerna för hjälp att bära upp saker på vinden, eftersom min rygg inte tillåter mig att bära ens en tidning uppför trappan. En junior var 10 mil bort, den andra på jobbet. Ringde in en arbetslös juniorkompis istället.

Funderade över vad som egentligen sagts… Bäst att låta någon med större kunskaper i finska språket kolla upp det. Ringde C och bad om tolkningstjänst efter jobbet. Hon ordnade det, men meddelade att han som kommer med sofforna tydligen var ensam. I och hon lovade att komma när det var dags att bära in sofforna, så jag skulle ringa när bärhjälp behövdes.

Plötsligt var killen med sofforna på plats. Jag ringde I och C direkt, och försökte få killen att förstå att bärhjälp var på väg. Inte lätt, han pratade fortfarande bara finska och jag hade inte hunnit lära mig språket sedan jag talat med honom senast.

Den finska sisun slog till: fatta att han bar in båda sofforna utan hjälp!!! 😯 Det gick dessutom med raketfart – innan I och C var på plats hade han redan burit in sofforna, så när de kom dammade han bara av händerna och åkte vidare.

Eftersom T och V också kom med, så bar T och I ut de gamla sofforna i garaget, och hjälptes åt att packa upp de nya sofforna. C dammsög (tack snälla!) och trollade bort de gamla mattorna från hallen. Vi lade ut de nya glada prickiga plastmattorna i hallen – och det blev så fint!

De nya sofforna är verkligen sköna, både att sitta och att ligga på. Jag har premiärsovit på dem 😉 helt utan katt. Gamlingen, som hade mutat in den gamla tresitssoffan som sitt revir, har konsekvent vägrat att hoppa upp på den nya, ända tills i morse. Då kunde han inte motstå lockropen från filten längre, den filt jag strategiskt placerat i favorithörnet.

[tags]soffor, Suomi-Soffa, finsk sisu, plastmattor[/tags]

Ikväll leker jag att jag inte är hemma. Farsan ringer – och ringer – och ringer… Jag tänker inte svara, för jag vet precis vad han vill: att jag ska komma över och rensa (och äta) jordgubbar med honom och morsan. Det kan han glömma. Inte ikväll.

Han ringde mig varenda kväll förra veckan. Ville han inte det ena så ville han det andra eller det tredje. Han är nämligen fullt och fast övertygad om att jag inte har något annat att göra än att springa ärenden åt honom.

Jag bestämde mig för att jag ”inte kommer att vara hemma” när han ringer under veckan. Imorgon ska jag gå och hälsa på honom och höra veckans klagovisa, för han drar ändå samma visa varje gång jag är dit – det räcker att höra den en gång i veckan.

Bild från en gång då vi åt jordgubbar och grädde.

Förutseende som jag är, har jag i förebyggande syfte – för att slippa gå imorgon – passat på att köpa mjölk, grädde, kanelbullar och snus åt honom när jag ändå handlade åt mig själv tidigare ikväll.

Inte förrän jag kom hem med matvarorna, kom jag ihåg att rensa och torka ur kylen. Jag är inte riktigt säker på vad det egentligen var som luktade värst, men jag har slängt i princip allt jag hade sedan tidigare. En  påse sallad är starkt misstänkt, för salladen liksom flöt omkring i påsen och såg inte alls ut som något jag ville äta längre.

Dessutom har jag en riktig fälla i kylen: en plastbunke (uppdiskad glassbalja) full med diverse tuber av olika slag, alla mer eller mindre tomma. Senap, majonnäs, dressingar, pepparrotsvisp, m m. Nu är allt arkiverat i den gröna tunnan ute på gården. Synd, bara, att jag inte kom ihåg att göra rensningen igår, då soporna tömts idag.

[tags]gamlingar, handla mat, rensa kylen[/tags]