Kategori: Katter

Allmänt, Foto, Katter

Soligt

* Snigel *

Än så länge – tidigt på morgonen – skiner solen från en molnfri himmel, men det kan snabbt ändras. Jag har nu fått avsluta mina härliga lediga stunder med altandörren på vid gavel, för nu har myggen kommit… 🙄 Även katterna är besvärade av myggen, och försöker slå ned dem eller hugger efter dem när de är för nära.

Sigge – SuperJägaren – kan ligga lugnt vid mina fötter bredvid rökstolen och vrida upp magen i vädret: -Klia mig, min mage är helt okli-EN MYGGA! JAG SKA TA DEN JÄKELN! och vips studsar han upp från liggande. Så var det med den lugna stunden. 🙄 Siri är mer att hon försöker fånga myggen med ena framtassen, så hon hoppar ofta omkring mer eller mindre trebent med frambenet viftande i luften. 😆

Det nya kattlivet hos mig är numera ofta kattslagsmål, var och varannan kväll ryker mina katter ihop med grannskapets katter. Grannkatterna har ju vant sig att Pyralig inte var att leka med, och höll sig noggrant undan, men nu försöker de ta över – med varierande resultat. Tyvärr måste jag säga att mina katter verkar vara långt ner på ranglistan, då slagsmålen upprepas kväll efter kväll, men det lugnar nog ner sig så småningom. (Hittills har en svart, en vit och en gråvit katt visat sig för mig, men det finns nog fler.)

Tvätten är orörd, jag drar ut på eländet så länge jag kan. Handlandet jag skulle gjort redan i fredags blev inte av förrän på söndagen, så jag har inte hunnit göra någon av de planerade rätterna än. Men nu har jag allt hemma, så ikväll…ska jag äta rester, just det. 🙄 Imorgon! Ska jag kolla A:s post och vattna blommorna, då äter jag nog ute (på något matställe efter vägen)… OK; onsdag ska jag prova ett nytt vegorecept! Om jag inte ändrar mig… 😳

Foto, Katter

Kattliv

* Snigel *

Det här är en typisk stilstudie av Sigge. Han sover med benen spretande åt alla håll. 😉 Tyvärr har jag glömt att ta en bild av Siri, men hon sover ihoprullad i ”korgen” längst upp på klöstunnan – bara ett öra sticker upp ibland.

Nu har myggorna kommit och katterna är sååå irriterade på dem. Det är kul att se hur de slår med tassarna mot myggeländena, och viftar vilt med tassen utan att få napp. Siri gick bara ut en snabbis i morse, för att göra det som behövde göras, och kom sedan in och lade sig igen. Myggorna biter henne (och Sigge) runt öronen. Sigge gick ut och försvann, men han är nog inte långt borta.

Jag pratar ”kattspråk” när jag är själv med katterna. Tur att ingen hör mig! 😆 Det är en egen variant av det babyspråk alla vuxna använder på småbarn, modifierat för katterna. (Jag har alltså alltid talat kattspråk med mina luddskallar, inte bara med de jag har nu.)

T ex gillar jag att säga när de sträcker på sig: ”ÅåååååhhhÅååååhhhhhh, en sån lång katt!” med långt Å under hela sträckprocessen, både fram och bak, med en svängning mitt i Åh:andet när de byter kroppsdel att sträcka på. 😆 Skitlöjligt, jag vet, men det sitter i ryggmärgen numera – jag har gjort det i så många år. 🙂

Jag har många andra exempel på hur jag använder kattspråket, men de gör sig inte bra i skrift.

UPDATE
Vilken tur att jag kollade min kalender! Det finns en arbetsuppgift som bara jag gör, och jag är den enda som har materialet till den. Den uppgiften återkommer med väldigt ojämna mellanrum, så jag skriver in den i kalendern så fort jag får veta när det är dags nästa gång. Idag upptäckte jag plötsligt att jag lagt in en uppgift i fel månad: i juli – istället för i juni!!! 😳 Tur att jag såg det nu, annars vet man aldrig hur det hade slutat!

UPDATE 2
Jag vet inte vad som flugit i mig idag?!? Nyss ringde jag ett Viktigt Jobbsamtal till en myndighet, och hamnade (förstås…) i röstbrevlådan. Först lade jag på luren, då jag verkligen hatar att stamma fram mitt ärende. (Är det bara jag eller drabbas ni andra också av tunghäfta och akut minnesförlust när ni hamnar i någon röstbrevlåda?) Nå, jag ryckte upp mig, ringde dit igen, och – hör och häpna – talade lugnt och effektivt in mitt ärende, och kom t o m ihåg att lämna namn, titel, telefonnr och telefontider innan jag lade på!?! Undrens tid är tydligen inte förbi.

Allmänt, Katter

På plats

* Snigel *

Idag känner jag verkligen att jag är på plats på jobbet redan från morgonen. Så pass mycket att jag nästan funderar på att ta en hemmajobbardag eller två senare – jag får se hur jag gör. Nu har jag nog fått in allt pappersarbete jag behöver, så kan jag sortera upp det och ta med hem där jag får sitta i lugn och ro och göra klart det som behöver göras. Men – förra gången jag jobbade hemifrån rullade Siri fram och tillbaka över tangentbordet och lyckades stänga av telefonens ringsignal (som jag ännu inte fått igång). Månntro vad hon lyckas stänga av nästa gång? 😉

Vädret består av soliga dagar men kalla nätter. Det är riktigt kallt när jag går ut för morgonröken, och inatt lyckades Sigge stanna ute hela natten. Jag har provat locka på honom när jag varit upp på toa under natten, men först när jag stigit upp i morse kom han in. Han försvann snabbt utom synhåll, men nu vet jag vilket gömställe han hittat att vila på: ett tomrum (mellan två rader med böcker) på en av bokhyllorna i mitt sovrum. Den hyllan döljs bakom ett par kassar med ovikt tvätt, så där kan han ligga i lugn och ro. 🙂 Där brukade Pyralig också vila sig, speciellt när B och familjen var på besök. Just sayin’.

På tal om böcker så närmar jag mig slutet av ”Kråkfällan” av Ann Cleeves. Det är en Vera-bok men jag tycker Vera har alldeles för litet utrymme i den? Eller också har jag blivit så van att se TV-serien, att jag vill ha med henne hela tiden, som i serien. Att den filmade Vera inte alls påminner om den skrivna Vera har jag överseende med, för så är det oftast. *rycker på axlarna*

Katter

Fågeljakt

* Snigel *

Stackar Sigge! Han gick ut igår, en liten utflykt i kvarteret – och plötsligt hör jag ljudet av kattslagsmål! Men bara EN katt som lät illa? Ropade på Sigge, och då kom han rusande hemåt i full karriär – med en kaja flaxande över huvudet! Hoppsan! Han har nog försökt jaga stora fåglar och nu gav de igen. 😆 Stackaren, han fick vara Upprörd hela kvällen och putsade sig i pälsen både länge och väl. Nåja, han lär sig nog att låta de stora fåglarna vara ifred, förr eller senare.

Jag har gjort något oförlåtligt. 😳 Kattmaten (blötmaten i påsar) har tagit slut, så de stackars djuren har fått leva på torrfoder hela helgen, eftersom jag inte iddes fara och handla. Om blickar kunde döda… Jag brukar ju säga att jag har tre basvaror som jag alltid har hemma; kattmat, cigg och kaffe. Nu var kattmaten slut och så utskälld (utjamad?) har jag inte blivit på länge. 😉

Det var otroligt dimmigt inatt. När jag steg upp låg dimman fortfarande kvar som ett tjockt täcke över grannskapet men nu börjar den lätta. Det kan t o m bli en riktigt fin och solig dag idag, om jag ska tro väderprognoserna jag sett. Katterna blev kvar utomhus när jag for till jobbet, Sigge på altanen och Siri på farstubron. Sigge är inte helt överens med mig om att ytterdörren går att använda, men Siri går gärna ut och in genom den.

Foto, Katter

Små egenheter

* Snigel *

Mina katter har sina små egenheter, båda två. Även om de är syskon så har de lite olika finesser, som visar sig allt eftersom.

Sigge – på bilden – sover alltid med (minst) ett ben utsträckt åt något håll. När jag tittar mot topplatsen på klöstunnan och ser ett ben sticka ut, vet jag att det är han som ligger där, och att Siri sover någon annanstans. Om de tryckt ner sig båda två i toppkorgen, så sticker det inte ut något ben, då rullar de ihop sig, sida vid sida.

Sigge älskar att komma till mig på soffan och slicka mig på fingrarna när jag kliar honom. Det betyder att han tänker bita mig, ett litet kärleksbett som jag lärt mig undvika. Pyralig (min förra katt) brukade också ge kärleksbett, men försiktigt, med framtänderna. Sigge hugger till ordentligt, med kindtänderna. 🙄 Siri har inte ens försökt. 😳

Hon visar att hon är orolig för sin bror, om han stannar ute för länge, genom att fullkomligen limma sig fast mot mig och trampa med tassarna som besatt. Det visade hon när han smitit och var borta i flera dagar, och det kan återkomma ibland om hon tycker han varit borta för länge. Så fort han kommer tillbaka nonchalerar hon mig igen. 😉

Jag har fyllt en liten plåtburk med lock med kattgodis. När jag lyfter den och skakar lite så kommer två godissugna katter springande! 🙂 Ibland ger jag dem bara en godis var (och då serveras de på soffbordet), ibland häller jag en handfull på golvet så får den som är mest ivrig äta flest (läs: Sigge).

Det känns lite konstigt att – efter alla dessa år med Pyralig – äta lunch/ middag utan en katt på bordet. 😳 De två syskonen är väldigt väluppfostrade och håller sig borta från köksbordet, åtminstone medan jag äter. Jag ”fuskar” och lämnar tallriken på bordet med lite sås eller annat på när jag ätit klart, och ser att det ibland har smakats på godsakerna jag lämnat kvar.

På tal om köksbordet, så har jag vant mig (när Pyralig blev gammal och stel) att lämna en av stolarna lite utdragen, så det ska gå lätt att ta sig upp på bordet även för en inte helt smidig katt. Jag hade helt glömt bort att katter kan hoppa högt upp utan ”hjälp” så länge de är unga och friska. En dag – under lockdown när Sigge kommit tillbaka efter sin rymning – hade jag ställt fönstret vid köksbänken på glänt, och upptäckte att Sigge försökte ta sig ut genom den springan! Hahaha, jag hade glömt att katter kan nå köksbänken! 😆

Katterna är ett härligt sällskap, och jag tror de njuter lika mycket av tillvaron som jag gör. De går ut och in som de vill – ibland blir en eller två kvar ute när jag far till jobbet, ibland blir de instängda. På kvällen kommer de (oftast) in och sover inomhus, men på morgonen håller de på att trampa ner varandra i sin iver att få gå ut. De har nämligen nu upptäckt att utomhus är en enda stor kattlåda! (Äntligen – i början kom de in efter att ha varit ute flera timmar, bara för att gå på lådan och sedan gå ut igen…) 🙄