Kategori: Katter

Den där äntligen-fredag-känslan vill inte riktigt infinna sig hos mig för den här gången, beroende på ett gäng olika orsaker. Till exempel har vår sommarvikarie A slutat idag. Lite vemodigt, då vi verkligen har trivts med henne. Hoppas hennes framtidsplaner går i lås!

Men, men. Det finns ljuspunkter ändå:

• Jag har sovit gott (nästan) hela natten!
• Trots att jag bara blinkade (nej, jag blundade inte, bara blinkade) några 10 minuter långa blinkningar *harkel* i morse blev jag ändå inte sen!
• Jag hade rester från igår att värma till lunch – och lingonsylten räckte precis!
• Jag flinar fortfarande fånigt varje gång jag tittar på ringen, och vickar lite extra med fingret baraföratt.*
• Boken jag läser är bättre än väntat – och det finns fler böcker av samma författare!** Ja, åtminstone en till har jag sett. 🙄

En trött gammal katt…

När jag var hem på lunch blev jag nästan orolig. Trots att båda katterna varit inne hela natten, steg inte madamen upp för att gå ut medan jag var kvar hemma i morse. Hon väntade inte heller vid dörren när jag kom på lunch, vilket jag väntade mig. 😯

Jag blev nästan rädd att hon dött – hon är ju ändå 17 år, även om hon är vid hyfsat god hälsa. Men A kom förbi medan jag åt, och gick upp och hämtade henne i sovrummet.*** Hon levde 🙂 och var alldeles sömnrufsig i hela pälsen. *lättad*

Det är nog den kyliga nattluften som får henne att sova gott, för jag tror det är vad som gäller för mig. Herregud, så jag sover denna vecka (sedan jag satte i myggfönstren så det blir riktigt kallt inomhus under nätterna) – både gott och mycket!

[tags]fredag, vemod, avsked, ljuspunkter, Stefan Ahnhem, katter, sömn, kyliga nätter[/tags]

*) För att ni ska få en uppfattning om hur stora små diamanterna är, så kan jag säga att jag lätt skulle få plats med alla fyra på ett och samma knappnålshuvud. Men de glimmar ändå! *tindrar med ögonen*

**) Jag provade åter igen en (för mig) okänd deckarförfattare, för att ha något att fördriva tiden med medan jag väntar på att någon av mina favoriter ska släppa en ny bok. Den här gången gick det bra, andra gånger kan det ha varit rejäla bottennapp.

***) Jag skulle gå upp sedan jag ätit, men då dök A plötsligt upp. Han har ju semester och tittade in när han såg att min bil var hemma.

Vi hade en lång och mysig morgon, froppisen och jag.

Jag har faktiskt gjort några halvhjärtade listor – som jag nämnde att jag skulle börja med, i förra inlägget – men det går ändå trögt att komma igång. Efter att ha kämpat emot under hela dagen, kom jag mig iväg med soporna till återvinningsstationen ”redan” kl 20:30… Det tog sin lilla tid – men nu är det gjort! (För den här gången.)

Det tråkigaste med sopsorteringen är att panta läskflaskorna som samlats i ”diversepåsen”. Det gör jag alltid på väg hem, när jag gjort mig av med allt det andra skrotet. Självklart fastnade en flaska och jag fick springa runt i hela affären för att hitta någon som kunde hjälpa mig. Medan jag pantade, stod en pensionär snällt bakom mig och väntade på sin tur – och vet ni vad? Jag gav min pant åt henne!

Hon blev alldeles ställd när jag inte tryckte ut pantkvittot, utan sa att hon fick ta det. Hon menade att det var hela 35 kr – jag menade att det var bara 35 kr. Hon behövde säkert de pengarna bättre än jag. *rycker på axlarna* Jag är inte ute efter att bli Månadens Medmänniska, ville bara bli av med flaskorna för att få tomt i skåpet under diskbänken.

Knaskatterna vaktar mig noga. 😉 När de såg att jag flyttat bilen närmare bron, för att kånka in alla kassar med skrot i den, så skyndade de sig att ockupera bilen. En på motorhuven, en på bakluckan. -Du ska väl ingenstans utan oss, matte?

På tal om knas (nu växer hornen ut på mig igen, sorry) så kom förstås E promenerande efter gatan (som vanligt) med mobilen i örat (som vanligt) och stannade och pratade åt mig (som vanligt) med mobilen fortfarande vid örat (som vanligt). Hon var förstås nyfiken (som vanligt) över vad jag höll på med, och jag sade: -Jag ska köra sopor! (Sedan ångrade jag att jag inte sade att jag höll på att flytta, bara för att se hur hon skulle reagera. He he.)

Jag är övertygad om att det är någon app i mobilen som håller henne vid liv när hon är ute och går, för jag tror inte hon klarar av att promenera, prata och andas samtidigt utan hjälp. Om jag säger som så; hon kommer aldrig att kamma hem Nobelpriset… 😈

Under semestern (som nu är inne på sista veckan!!!) har jag bara hunnit läsa sex böcker, och lyssna på en hel. Jag har även först avslutat en ljudbok och senare börjat lyssna på en ny igen, så två halva och en hel ljudbok har det blivit hittills, för att räkna rätt. Det är alltså en bok i spelaren nu som jag börjat på, som jag hoppas hinna höra klart innan jag börjar jobba igen.

Nu måste jag botanisera lite bland utbudet av e-böcker, då jag läst alla jag laddade ned innan sommaren. Det har varit sämre väder än väntat, de flesta nätter har det varit kallare än +10 grader så jag har inte haft i myggfönstren lika mycket som jag brukar. Jo, i sovrummet, men inte annars. Jag gillar att ha svalt, men när det är 12 grader i köket på morgonen är det ingen hit.

Ni ser väl på bilden att fleecemorgonrocken inte fått semester i år? Jag har även en tunn silkig morgonrock (att använda när det är varmt på morgonen och jag ska ut och röka utan att skrämma grannarna i mitt korta nattlinne) men den har bara plockats fram, inte använts. Det har faktiskt varit bra torkväder för tvätten (sol och (kall) blåst) så jag tvättade morgonrocken av fleece en dag. Behändigt, då fleece torkar så snabbt – stoppa den i maskinen på morgonen och ta på den nytvättad och vindtorkad på kvällen. 🙂

Jag har även tvättat massor av annan tvätt – men inte börjat vika den än. Ni kan köra lite vadslagning: kommer jag att vika tvätt under semestern eller inte? Ett insidertips är att jag kommer att göra det, vilken natt som helst. Kanske redan i natt? (Det är en högoddsare, men man vet aldrig…)

[tags]återvinning, skrot, sopor, pant, katter, folk, böcker, semesterläsning, morgonrock, vika tvätt[/tags]

Nej, det är inte jag som är sur – det är mina/våra kunder som är sura. Vi – på min avdelning – har nämligen tagit oss friheten att stänga telefonerna när vi inte har telefontid, för att få arbetsro. Tänka sig!?! Vi har alltid haft telefontid, men det har ingen brytt sig om. Nu får de lära sig… (Men de flesta har förståelse för att vi behöver arbetsro emellanåt, när jag förklarar hur det ligger till.)

Om jag ska vara sur (för att återgå till titeln), så beror det i så fall på att jag lyckas köpa dyra matvaror dagen innan det blir extrapris på dem… Jag handlade igår, och tänkte bara fylla på det nödvändigaste. Nu blev det hopplock till veckans middagar (på en SÖNDAG!?!) också, och självklart är det halva priset på allt jag köpte idag. 🙄 Nåja, jag får skylla mig själv. Matsedeln är i alla fall klar!

Under helgen har jag provat en ny smak på Ben & Jerry’s: kanelbulle! Det kändes lite konstigt att äta glass med den smaken, men den var god, inte tal om den saken! Nästa gång ska jag prova den med kaffe till, för jag hann inte koka kaffe den här gången. Glassen hann nästan smälta för mycket innan jag fått hem den och hade packat in de andra varorna.

Vi hade en helt underbar kväll igår! Solen sken gyllene på Festplatsen på Berget (ni ser väl danslokalen?), vindstilla och inga mygg (än)! Friden sänkte sig över Snigelskalet, så pass mycket att madamen draperade sig som en filt över mig när hon skulle sova. Det gillade inte Lilla Häxan Avundsjuka, som i ren protest gick upp på vinden för att slippa se oss.

Madamen har verkligen börjat trivas på min mage…

…även om froppisen tycker den är hennes plats.

[tags]telefontid, vårkväll, Ben & Jerry, Cinnamon Buns, katter[/tags]