Natten mot lördag kom det lite mera snö. Gissa vem som inte hade ställt in bilen i garaget…?
Dessutom tog det hela dagen innan jag kom mig för att börja sopa av den, och då hade det mesta smält fast till en isskorpa över hela bilen (inte bara på rutorna). Ja, ja. Nu står den inomhus och förhoppningsvis tinar den upp innan jag ska använda den igen, även om inte värmen är igång.
Madamen har hittat ett nytt ställe att sova på. Speciellt uppskattat sedan golvvärmen nu – äntligen – slagit igång. Tyvärr får hon inte alltid ligga ifred där, men hon har nu lärt sig att man kan slinka förbi henne till toastolen, så hon inte behöver hoppa upp och rusa iväg så fort jag kliver in genom toadörren.
Hon har drabbats av hetsätning under helgen. När hon varit ute och kommer in igen, kastar hon sig över maten, hetsäter så mycket hon orkar – och efter en stund spyr hon upp det igen… Inte kul, varken för henne eller för mig. 🙁 Jag hoppas det bara är något tillfälligt, annars måste jag nog ringa vet.
Froppisen har fått sin frukostyoghurt serverad på bricka under helgen… 😉 Är man bortskämd så är man!
Hon fick en chock i tisdags kväll. Jag låg och slappade framför TV:n med en filt ovanpå mig. Givetvis kröp hon in under filten, där det är varmt och skönt. (Jag fick alltså en kattformad bula på magen.) Då kom A förbi med Den Rödhåriga (a k a finnspetsen R), som förstås rusade fram till mig för att försöka slicka mig i ansiktet.
Vad hon – eller A – inte såg var att det låg en Mycket Lömsk Liten Men Tuff Ondblåsa och vaktade under kanten av filten…! Jag hann avvärja katastrofen, men det var en Väldigt Upprörd Katt resten av kvällen, även sedan A och R farit hem igen. 🙄
Så här ser min sista levande (?) blomma ut. Jag fick den i present av juniorerna i våras när jag fyllde år, och har tappert försökt växla mellan att torka ihjäl den och dränka den, eftersom jag inte vet vad som passar den bäst. Nu verkar ingenting passa, då den tappat blad efter blad efter blad, även om jag verkligen försökt skärpa mig med vattningen. Vad tror ni? Ska jag försöka ett tag till eller ska jag kasta eländet? 😉
På tal om att kasta saker; jag fick en riktig flashback idag. När jag var ung var jag hästflicka (det har jag säkert berättat tidigare). Jag samlade på plasthästar* och hade som mest 36 stycken, med tillbehör. Och ett egenhändigt ihopbyggt stall av kartonger i olika storlekar, med spiltor inuti, tillverkade av uppklippta mjölkpaket. Och i varje spilta fanns dessutom en liten medicinmugg till vattenhink och en tändsticksask till krubba… Eeehh, åter till det jag skulle berätta. Ursäkta att jag spårade ur en aning. 😳
När häståldern gick över gjorde jag mig av med alla hästarna, förutom två favoriter (den bruna Bayard, som senare målades svart och döptes om till Bandit, och så förstås svartskäcken Fanfar) som mina juniorer senare kommit över och lekt sönder… Idag skulle jag se någon hästhoppningsfinal (World Cup?) och där kom den levande upplagan av min Kiss of Fire ut på banan! 🙂 Självklart hette den levande hästen inte så, men den såg ut och rörde sig precis som jag alltid tänkt mig att ”min” skulle göra.
UPDATE
Jag hittade till slut en bild! 😆 Så här såg Bayard (senare Bandit) och Fanfar ut, förutom att Bayard var brun, inte fux. De var i två olika storlekar – Fanfar var större, men ändå inte stor nog att vara Barbiehäst. Vill jag minnas. (Jag hade ju – som tidigare nämnts – en hel radda olika storlekar, färger och modeller av plasthästar, som skingrats för vinden.)
[tags]snö, garage, golvvärme, katter, finnspets, blommor, plasthästar[/tags]
*) Jag har försökt hitta bilder på liknande hästar online, men tyvärr. Numera verkar Schleich vara det ledande märket för den som samlar på hästar som inte är rosa eller pastellblå med regnbågsfärgad man. 😉 Schleichs hästar är betydligt mindre i storlek, verkar det som (jag har inte tittat igenom alla raser eller modeller, så jag kan ha fel), för de jag lekte med var större. Inte så stora som Barbiehästar, och de hade inte heller kamningsbar man och svans. Så synd att jag inte har kvar någon, ens på bild.
