* Snigel *

När jag kom hem från jobbet igår, doftade det ljuvligt av nyklippt gräs! Jajamensan, gräsmattan var nyklippt och doften höll i sig fortfarande i morse. Det behövs så lite för att göra mig glad!

Jag har ett tidigt möte idag, så jag var – håll i er! – först på jobbet (i min korridor) i morse! Alltid något att glädjas över, då jag alltid annars är sist. Jag är ingen morgonmänniska, verkligen inte, så det var lite kul att vara först för en gångs skull.

Igår pinade jag katternas förra matte genom att skicka bilder och beskrivningar på luddskallarna. Hon får komma på besök någon gång när hon har tid, och se hur de anpassat sig till utelivet. De kommer ofta in och sover på natten, men sedan har de bråttom ut. Sigge har fantastiska jägarinstinkter och nappar direkt på varje sparv som landar på gräsmattan: ett byte att försöka fånga! Siri jagar också, men inte i lika stor utsträckning som sin bror. Skatorna håller noga koll på om katterna är ute och för ett jäkla oväsen så fort de går ner från altanen.

Jag roade mig med att somna ifrån allt jag skulle se på TV igår igen, men då det var Play-program kunde jag ändå se slutet av de program jag somnat ifrån. När nu den extrema värmen har släppt greppet, är jag så trött. Jag sover och sover, har väl mycket att ta igen efter de sömnlösa varma nätterna förra veckan. Nå, snart har jag semester: sju arbetsdagar kvar (den här inräknad)! Då får jag sova när jag vill (och helt fucka upp mitt sovschema – precis som jag brukar varje sommarsemester).

Jag har stora planer för idag: ordna en ny pärm, tömma avdelningens postlåda, fixa några utskrifter… ja, ni ser, jag har fullt upp! Egentligen är det inget att skratta åt, jag har ingen aning om vad som väntar mig i posten – den kan vara full av Brådskande Viktiga Ärenden, men då går dagarna fort. Jag är bra på att se till att få saker gjorda, men att sedan sortera undan dem går inte lika bra. Just nu har jag två mappar med diverse osorterade ärenden som hör till mina semestrande kollegor – de får sortera själv när de kommer tillbaka. Huvudsaken är att ärendena är åtgärdade.

UPDATE
Under förmiddagen kom en långvarig regnskur, med mer eller mindre våldsamma nederbördsmängder. Före lunch fastnade jag i ett ärende som tog mycket längre tid än beräknat, så jag kom hem sent för att äta. Då satt två hopkurade pälsklädda syskon och värmde sig mot varandra i altansoffan, och de hade väldigt bråttom in. Jag kände mig lite skurkaktig, men samtidigt var de under tak, så det gick ingen nöd på dem. Båda skällde ut mig, men det gick över när de fick mat.

Den värsta värmen har släppt, det var bara 18 grader när jag steg upp i morse! Sedan kom solen fram och det kommer att bli ordentligt varmt idag i alla fall, men ändå. Snart lyckas jag nog få ner temperaturen inomhus (bara 24 grader i morse, efter en natt med öppen altandörr) så jag kan sova som folk igen.

Om jag var glad över den lilla viktnedgången förra veckan, så kan jag tala om att jag gått upp de tre kilona igen – som väntat, min vikt kan pendla tre kilo upp eller ner utan besvär. Jag får ta nya tag, shoppa mer grönsaker och framför allt planera mitt ätande. Nu, under värmen, har jag inte planerat något alls utan bara försökt hålla mig vid liv, typ. Jag har stoppat i mig det som fanns hemma, vilket inte alltid var så övertänkta grejer. Ja, ja. Det blir nog bättre.

Det har regnat lite grann, mest nattetid, men trots starka vindar som blåste in på altanen från ”rätt” håll, så slapp jag ta in soffdynorna. Jag har även roat mig med att tvätta inte mindre än två maskiner under helgen, varav den ena ännu ligger kvar i maskinen… Den första hann jag med medan jag ännu var pigg och amper på morgonen/ förmiddagen, sedan rann lusten av mig i takt med att temperaturen steg, så den torra tvätten fick pryda torkvindan till sent på kvällen.

Nedräkningen har börjat: tio arbetsdagar kvar till semestern!

UPDATE
Det är lite vemodigt ibland. Nu har två kollegor (från andra avdelningar) gått vidare; en till nytt jobb, en har pensionerat sig. Jag kommer att sakna den nyblivne pensionären mest, då han jobbat här långt innan jag började. Nu upptäcker jag uppgifter han har haft hand om, som gnisslar i maskineriet när någon som inte är van ska göra dem. Ja, ja. Det blir nog bra, alla är vi barn i början.

Jag kallade ihop mitt gäng (alla vi tre som jobbar just nu; jag, min kollega och vår chef) för att diskutera igenom ett dilemma som uppstått igår. (Det har inget med våra avgångna kollegor jag nämnde här ovanför att göra.) Inte på vår avdelning, men det drabbar oss ändå, på sätt och vis. Vi får se om vi får ett svar inom den närmaste veckan, eller… Så här i semestertider är det underbart att försöka få tag i folk, eller hur?