Allmänt, Foto

Nu räcker det!

* Snigel *

Jag har fått en liten present, passande en Crazy Cat Lady, och det är mer än jag väntat mig. 🙂 Gratulationer har vällt in via SMS och Facebook, men nu har det lugnat ner sig. Eftersom jag suttit i möten större delen av dagen, har jag inte haft tid att fylla år – men nu räcker det med arbete för den här dagen/ veckan. Nu loggar jag ut!

Det märks att det är mycket som ska göras klart innan semestrarna nu. Jag är inbokad på allt möjligt de här sista veckorna, både sådant jag själv bjudit in till och inbjudningar från andra. Tiden räcker inte riktigt till, jag skulle behöva fler arbetsdagar per vecka – men det är förstås ingen som hindrar mig från att jobba under helgerna, så länge jag inte förväntar mig att få betalt för det arbetet… 😉

Idag fick länet nya, hårdare, smittskyddsregler. Inga resor de närmaste 14 dagarna. Hupp! Nå, jag tänker ändå åka till L under helgen och träffa B med familj. Vi får se till att hålla avstånd så gott det går. Om vädret är bra kan vi sitta ute!

På tal om att sitta ute, så har jag ännu inte fått ut möblerna på altanen. Jag började rensa på Stora skrivbordet igår, men det är inte klart än. Först behövde jag sortera in lite papper i en pärm; några månader bakåt i tiden, trodde jag. Det visade sig vara minst 1½ år sedan jag senast sorterat något där, så det tog lite tid att få rett ut vilka papper som skulle sparas i pärmen, respektive vilka som skulle sorteras bort direkt. Sedan gav jag upp… 🙄

Nå, jag har ju hela helgen på mig – och längre än så, då det bara är jag som drabbas. Idag har jag fått nuta av doften av nyklippt gräs, då min gräsklipparkille varit förbi. 😉 Däremot får jag inte njuta av häggblomning än på länge, där syns inte ens några knoppar. Tsss. Ofta blommar häggen till min födelsedag, men inte i år.

UPDATE

På kvällen kom A förbi med den bästa presenten: jag fick äntligen träffa C! 🙂 Hon är helt enkelt förtjusande! De hade med sig blommor och choklad. Juniorernas farbror T, som bor i Norge, hade precis hunnit ringa och gratulera, så jag hade färska hälsningar från den familjen.

Allmänt

Hemma

* Snigel *

Nu är det länge sedan jag jobbat hemifrån – så känns det som, i alla fall. Nåja, jag kan nog vänja mig vid det igen. 😉

Det har blivit vissa förändringar i min hemjobbarhörna, och fler ska det bli. Eftersom solen skiner från en klarblå himmel och det grönskar för fullt utomhus, tänker jag flytta ut altanmöblerna idag – och då ryker skrivbordet jag just nu sitter vid.

Dags att rensa det Stora Skrivbordet, d v s plocka isär gammeldatorn och packa undan den, samt rensa och sortera allt jag samlat i högar på bordet (och få in det i rätt pärmar). Jag har även en ny skrivbordslampa, någonstans i gömmorna, att montera ihop och ställa fram. Dessutom ska jag hinna jobba också. 😉

Lön idag, vilket betyder att det är dags att betala räkningar. Sedan återstår att se om jag måste handla under dagen/ kvällen. Jag har mat hemma, sådant jag ska ha till middag, men det finns saker som behöver fyllas på: mjölk, yoghurt, m m.

Dessutom vill jag shoppa. Inte nu för att jag behöver något, men det har aldrig hindrat mig förut. 😆 I brist på shoppingrundor IRL kan jag gå bananas online istället… Jag är just nu sugen på nya skor, men det är svårt att shoppa online; de behöver provas så de inte klämmer på fel ställen. De där förbenade hallux valgus-knölarna jag dras med gör skoshopping till en extremsport. 🙁

Allmänt, Foto

Det räcker

* Snigel *

Jag fick en liten förskottspresent av chefen igår, då även A (som fyller år idag) fick en likadan. Det räcker gott – mer än så ska jag inte fira. 😉 Nej, jag har inte öppnat den än. Jag fyller ju inte år förrän på fredag (och hoppas att inte A berättar vad det var så jag hör det…).

I natt har vi varit utan vatten, jag och mitt grannskap. Det annonserades via en SMS-tjänst redan i måndags, så jag passade på att spola upp vatten i en tillbringare och ladda kaffebryggaren tidigt på kvällen igår, innan vattnet stängdes av. Sedan lade jag handdukar över kranarna och spolknappen så jag inte skulle råka spola medan vattnet var borta. Det fungerade utmärkt!

Nu ser jag fram emot söndag, då planeringen för helgen ändrats. Det blir ingen resa till L förrän på söndag, av olika anledningar. Det gör inget, jag får ju träffa B och gänget ändå, fast inte på lördag som planen var från början. Nu är ju kvällarna långa och ljusa om det blir sent innan jag åker hem. Med lite tur är vädret fint på söndag så vi kan grilla ute och hålla avstånd.

Nu ökar smittspridningen på orten igen, den går i vågor. Vissa veckor går den ner, men tyvärr går vågen av smitta upp igen emellanåt. Suck. Jag är så less, men får trösta mig med att alla andra också är det. *rycker på axlarna* Det finns hopp om att smittan avtar när temperaturen stiger och folk kan börja umgås utomhus. Det är bara att härda ut till dess.

Vi kommer nog att få en förändrad värld, då smittan troligen alltid kommer att finnas kvar – trots vaccineringar, men med hjälp av mutationer. Kommer vi att behöva vaccinera oss varje år, för att undvika någon ny variant? Kommer det att dyka upp något ännu värre? Jag vet inte, och ingen annan heller, men ibland funderar jag på vilken värld kommande generationer kommer att växa upp i.

Om jag låter väldigt domedagsaktig idag så beror det på att jag fått lite dåliga (privata) nyheter igår. Tankarna har snurrat under nattens sömnlösa timmar (som berodde på en lång och god kvällstupplur framför TV:n – som vanligt) och jag försökte tänka på annat än jobbet… 🙄 Det är mycket där (på jobbet) just nu. Jag har ett berg av uppgifter framför mig, som jag redan börjat med lite grann, men efter semestern måste jag ta i med hårdhandskarna.

Nå, jag ska inte ta ut sorger i förskott. Det är ju tur att jag har sysselsättning. 😉

Allmänt, Katter

Lite bättre

* Snigel *

Vädret börjar bli lite bättre. Redan igår, när jag kom hem på kvällen, sken solen och det var skönt att sitta ute på altanen (iförd en f d vinterjacka, numera kallad ”rökjackan”, då bl a blixtlåset är trasigt). En av de stora behållningarna med våren är att sitta och lyssna på storspoven och filosofera om allt möjligt. Jag iddes nästan inte laga någon mat, men tog mig till slut i kragen – så nu har jag även en restburk till middag idag! Alla dagar jag slipper laga middag är en seger! 😉

Till slut var jag tvungen att ta itu med den disk och det sopberg som samlats i köket… *djup suck* Allt är inte klart än (det rymdes inte eller ska inte diskas i maskinen) så jag har lite att göra ikväll igen. Och – inte att förglömma – tömma diskmasken på ren disk så jag kan ställa in smutsig disk direkt, istället för att lagra den på bänkar och bord. Ett tips från coachen: det underlättar att spola vatten direkt i de grytor och formar som blir stående på diskbänken, innan resterna inuti torkar fast och sitter som cement. 🙄

Översvämningen börjar ge med sig, redan igår hade vattnet börjat sjunka undan. Jag drabbas inte när det blir högvatten, mitt hus ligger så pass högt att det inte får några problem. 1995 var det rejäl översvämning, med avstängda vägar, precis de dagar jag var på kurs i U – så jag fick bara se översvämningen på TV. Den hann ge med sig innan jag var hemma igen! 😆

Både igår och idag har jag varit extra sen till jobbet. Alltså, jag är sällan på plats när vi egentligen börjar (tack och lov för flexen) men nu är det extremt. Igår drog mina morgonsysslor ut på tiden ordentligt, i morse var det froppisen som inte ville komma in… OK, jag hade kunnat lämna henne ute – hon hade inte frusit ihjäl – men jag vill helst ha henne inne när jag inte är hemma. Till slut hade hon luktat färdigt på alla blommorna (läs: grässtråna) och gick låååångsamt in genom dörren. Nå, andra tider går hon knappt ut, så jag ska inte klaga när hon väl gör det – men hon kunde ha planerat en bättre tidpunkt att göra sina utflykter. (Eller också var det precis det hon gjorde; planerade…)

UPDATE
Jag har drabbats av lunchkoma deluxe idag, trots min simpla tallrik med yoghurt och två tillhörande smörgåsar. Det är så sant som det är sagt: man vet aldrig när den slår till. Speciellt som vi ska ha utbildning under eftermiddagen – men tack och lov inte redan nu, utan om en dryg timme. Då hinner nog lunchkoman gå över. Hoppas jag. 🙄

Annars brukar jag inte ha lunchkoma, men det är väl för att jag ”bara” utför mina vanliga arbetsuppgifter och inte behöver sitta och hålla mig skärpt i en timme eller två. Alltså, jag får inte slarva med mitt vanliga jobb men ni förstår hur jag menar. Det är inte varje dag jag ska lära mig något helt nytt i ett program jag sällan använder.

Lite kul: rubriken på ett av häftena till utbildningen är ”Så hanterar du chefer”. Tack, det kan jag redan! 😆