Det har varit på gång länge, men nu har jag äntligen fått tummen ur r*ven och kört bort lite sorterade sopor till återvinning. Observera att på bilden ser ni inte det jag har i hallen, eller det jag redan lastat i bilen. Mitt hem blev väldigt ljust och luftigt när jag fått bort allt – hur nu det kan komma sig…? 😉
Jag fick åka två vändor. Först packade jag bilen full med kartong och körde till Återvinningen, där man kan göra sig av med stora saker (och stora mängder). Tyvärr rusade klockan iväg – kartongerna var svårhanterliga, i ordentligt tjock wellpapp – och när jag väl fått in de demolerade sofflådorna i bilen insåg jag att jag inte skulle hinna lasta resten av skrotet. Nåja, jag hann till Återvinningen innan de stängde, och sedan fick jag lasta bilen en gång till och köra till återvinningen.
Återvinningen med stort Å är den f d ”soptippen” som alltid är öppen när jag är på jobbet, förutom torsdagkvällar – återvinningen med litet å är returbehållarna vid hyresområdet, som alltid är tillgängliga. Den här gången kom jag t o m ihåg att ta med de proppfulla burkarna med glödlampor och batterier, som jag alltid annars glömmer att ta med.
Som vanligt, efter varje överlastad runda till återvinningen, lovar jag mig själv att jag ska forsla bort skräp åtminstone varannan vecka ”så det inte hinner samlas så mycket”, men det löftet glömmer jag så ofta bort. 😉
[tags]sopor, sortering, återvinning[/tags]
Snart dags igen. Jippi. Eller kanske inte.
De nya sofforna:
Soffbordet är förstås på plats igen, jag hade bara flyttat bort det för fotograferingen. Nu kommer jag bara att göra små justeringar av soffornas placering, helst någon gång när A (eller någon annan) kommer förbi. Det är mycket lättare att flytta matta/ soffor om man är två – en som lyfter i soffan och en som drar i mattan.
Froppisen storgillade sofforna! Inte bara för att det är klösvänligt material (…hmmm…) utan hon lade sig och spann jättehögt när vi provmyste en stund. Hon har lite problem med ryggstöden, då det nu är lösa dynor. På de gamla sofforna var det fasta dynor i ryggen (och sitsen) men hon vänjer sig snabbt.

