Jag blev bjuden på lunch på grillen idag, fast jag försökte betala själv! 🙂
Det var min vän R, som var där och värmde sig i vinterstormen (och pratade med N, som äger stället). Han envisades med att betala min mat för att jag alltid är så trevlig mot honom (och han är alltid trevlig mot mig).
Jag brukar ta mig tid att stanna till och prata en liten stund med honom om vi t ex möts på affären, eller så. Lite vänlighet har aldrig skadat någon, och han känner inte så många här.
Och, nej, det är ingen romans på gång. Vi träffas oftast genom jobbet, och så kommer det att förbli. Han är bara en manlig bekant.*
[tags]grillmat, bjudlunch[/tags]
*) Det är lustigt. Som singel kan jag tydligen inte ha manliga vänner, enligt somliga. Jag vet inte riktigt vad de tror att jag gör så fort jag träffar en man 😆 men låt mig säga att så nödig är jag faktiskt inte att jag hoppar på vem som helst.
Jahaja. Nu vill Mazda byta ut krockkuddarna i Speedy. Det blir en semesterdag för mig, med B-besök – oavsett om hon har gossarna eller inte. Bäst att lägga besöket efter att lönen kommit in på kontot, så jag kan shoppa lite. 😉
Smeten blev väldigt grå, faktiskt ännu gråare än på bilden. Den såg ut att vara aningen torr, men det berodde nog på havregrynen.
Jag var lite rädd att biffarna skulle falla isär när jag försökte vända dem, men de höll ihop väldigt bra. Smeten räckte till två stekpannor, med fem biffar i den första och fyra (något större) i den andra. De ska stekas i mycket smör så de får knaprig yta! (Tycker jag, i alla fall.)
Så här tjusiga blir de efter stekning! Jag hann äta upp dem jag hade på tallriken, så ni får se lunchburken istället.
Biffarna såg lite torra ut, så jag slängde snabbt ihop en dressing. I en skål rörde jag ihop en burk creme fraiche med ett par rejäla kläm på srirachaflaskan. Helt OK!
En ännu snabbare sallad svängde jag också ihop. Visserligen har jag tomater och gurka i kylen, men de är köpta till en annan rätt jag ska laga under veckan.