* Snigel *

Parkeringen blev snabbt smockfull, så bilar fick även parkera längs vägkanten.

Under hösten fick jag ett brev från en utvandrad By-bo. Han ville låna foton från Byn förr i tiden, gärna med beskrivningar av vem och var, för att använda i en utställning han skulle göra. Jag skickade snabbt brevet vidare till syrran, som precis börjat vara avlösare hos L och E – det där var perfekt syssla åt henne och L, att sitta och sortera foton och gemensamt komma ihåg vem de föreställde.

De foton som var aktuella för uppdraget numrerades, och en lista med platser och personer bifogades till bilderna, typ ”Bild 26: Gammelfaster Nina Nilsson* mjölkar kor vid X-gårdens sommarladugård nere vid forsen.” Det tog mycket tid att gå igenom allt men det var en lagom syssla, precis vad L orkade, då han var i slutskedet av sin sjukdom. De stunder han vilade i sängen kunde syrran gå igenom foton på egen hand.**

Hon skickade sedan bilderna till Bybon, som tackade hjärtligt och returnerade dem när han var klar, tillsammans med en CD med de inscannade bilderna på som extra bonus. Sedan har det där mer eller mindre fallit i glömska – hos mig i varje fall – tills det idag skulle vara premiär och vernissage med både foton och fotograf*** i Bya-Folkan. Såklart skulle vi dit, fattas bara annat! 😉

Det var en trevlig eftermiddag, med tal och sång och väggarna täckta av gamla foton. Årets tema på utställningen var ”kvinnorna i Byn”. Dessutom fick vi, alla gäster gemensamt, hjälpa Bybon att försöka identifiera personer och platser på en massa bilder. Det var inte alla som varit så smarta att de skrivit vem som var på bilden, ifall de ens visste det, utan har nog bara skrapat ihop gamla foton och skickat iväg. Han hade massor av foton som var oidentifierade… 🙄

[tags]foton, utställning[/tags]

*) Namnet är fingerat, jag ville bara ge ett exempel. 😉

**) Syrran är alltså äldst av oss syskon, och L var näst äldst. Jag är ett litet sladdbarn, med ytterligare en storebror.

***) Bybon som gjorde utställningen är fotograf själv, men använder även andra familjers gamla foton till utställningen.

Jag provade den nya torkvindan idag, och den höll för trycket. Tyvärr blåste det inte så mycket som jag hade önskat, men tvätten blev torr ändå. Jag hade gärna sett lite stormigare vindar, för att kolla om torkvindan skulle vicka omkull (d v s om jordankaret är tillräckligt förankrat i marken), men det kommer fler tvättar innan sommaren är över.

B kom hem en snabbis, bara några timmar, för att A skulle tvätta hennes bil. Jo, det är sant! Han har rengjort den både in- och utvändigt, så den kommande bebisen inte ska bli smutsig på väg hem från BB. Dessutom ville hon träffa kompisar och äta mammas mat, medan J stannade hemma och lade in det nya klickgolvet i lägenheten. Nu ser B ut som att hon svalt en stor vattenmelon utan att tugga, och kulan är stenhård. Hon går inte längre, hon vaggar fram, och det är en upplevelse att se henne ta på sig skorna.

Madamen gillar att vila på altanen. Hennes päls ser förskräcklig ut så här på sommaren, då den tunnas ut väldigt mycket. Roligast är när det regnar, för då blir hon alldeles uppfluffad igen. Underhåren krusar sig så hon blir som en bomullstuss i fuktigt väder. 😉

[tags]torkvinda, biltvätt, kattpäls[/tags]

Nu är morsans o farsans byrå lastad i A:s bil, för transport till B imorgon. Hon ska ha babykläder i den, så egentligen är det nästa generation som får den.

Själv minns jag att de hade en annan byrå när jag var liten, men vet inte vart den tagit vägen. Inte för att jag vill ha den, jag undrar bara var den är? Den där byrån (som är lastad i bilen) lade jag vantarna på när mina föräldrar bytte äldreboende. På det första stället (som jag bor granne med) fick de ha med sig sina egna möbler, men nästa ställe (där farsan nu bor) hade inte utrymme för annat än en liten byrå.

Ett litet skrivbord med två (!) stolar hamnade också hos mig, precis som byrån, enligt principen: någon kommer att behöva det så småningom. Bättre än att skicka möblerna till återvinningen och förlora dem ur släkten för alltid. Just nu används det lilla skrivbordet bara som skrotuppsamlingsplats, då jag själv använder mitt stora skrivbord. Det är också gammalt, men inte lika gammalt som det lilla. Inte lika fint heller, men det är ändå täckt av diverse grejer så man inte ser skivan.

Vi lämnade faktiskt en gammal kökssoffa på det första äldreboendet. Den var så tung och stor, och ingen av oss hade plats för den. Dessutom hade vi barn redan varsin soffa – min kökssoffa är snickrad av min farfar, och ådringsmålad av en annan bybo. Jag har ärligen snott den från sommarstugan* hemma på gården. 😉

[tags]arvegods, byrå, skrivbord, kökssoffa, sommarstuga[/tags]

*) Ett litet förtydligande: sommarstugan hemma på gården är alltså endast en sorts lagringsplats för diverse bra-att-ha-grejer som väntar på att någon ska behöva dem. Det är ingen som använder den som sommarstuga numera. När jag höll på att sätta eget bo fanns det flera hemsnickrade soffor och gungstolar som stod där och ”bara tog plats”. Sedan har sommarstugan använts som verkstad, och nu är den lagringsutrymme igen, men väntar på att bli vävstuga (tror jag…). Min hemgård bestod alltså av flera byggnader som ramade in gårdsplanen –  själva boningshuset samt en ladugård och ett härbre finns också kvar, förutom sommarstugan.