* Snigel *

A lånade min bil för att åka till L igår. Väl där så ”råkade” han besöka sin syster på jobbet och köpte en smartphone av henne. Han kunde väl inte hålla sig längre, även om han haft svårt att bestämma sig. (Att det skulle bli en Sony Ericsson hade jag kunnat förutspå – han gillar deras prylar.)

Själv tackar jag min lyckliga stjärna för skärmskyddet B tvingade mig att köpa och sätta på displayen till min mobil. Igår upptäckte jag en DJUP repa i den plasten, som sparade massor med pengar åt mig (plasten, alltså – inte repan), då displayen är dyr att byta ut om den går sönder.

Jag har tidigare varit väldigt anti-mobil och knappt använt mobilen, annat än vid enstaka tillfällen. Nu kan jag inte leva utan den och har svår ångest om jag måste stänga av den. Ungefär. 😉

Jag har också varit väldigt anti-Facebook, men föll till slut för trycket och gick med. Ibland undrar jag verkligen varför. 🙄 Jag skriver sällan något själv, utan är mest bara in och kollar på småskvallret folk sprider omkring sig, typ: ”idag har jag bakat bullar”, ”årets första dopp”, m fl små meningslösheter.

Twitter vet jag inte ens vad det är, men ids inte undersöka saken. Antar att det är som ett begränsat FB, ungefär – max 140 tecken eller så? Nu tänker jag – förstås – säga att jag inte tänker börja twittra heller, för det känner jag verkligen inte för att göra. Jag vill breda ut mig i text (och tal…) även om jag vet att de bästa texterna är de korta, kärnfulla, inlägg somliga andra gör. Kalla mig gärna pladdrig, men det är sådan jag är.

[tags]The Phone House, Sony Ericsson Xperia Neo, smartphone, display, mobil, Facebook, Twitter[/tags]

Så var det äntligen dags! Syrran och jag hade laddat batterierna och rannsakat våra samlingar för det ultimata lasagnereceptet. Nu var stunden kommen. Vem gör den bästa lasagnen, hon eller jag?

I sista sekunden smögs en joker in i leken, i form av A, som också skulle få visa sina talanger vid spisen. Viss samordning krävdes, med tanke på antalet formar, personer i juryn och ugnar som fanns att tillgå.

Och så blev det oavgjort. 😕

(Men jag vet ju att min var godast – det tyckte då jag, i alla fall! 😉 )

*skrattar* Det var trots allt ett väldigt trevligt tillfälle att få umgås med nära och kära – till och med A följde med mig! Lasagnen var bara en utmärkt ursäkt för att samlas.

Under natten har jag vaknat, vid halv 3, av att det regnade – det fullkomligen öste ner, och åskade lite grann. Härligt! Äntligen! Idag är det mulet, men klibbigt. Allt är klibbigt av den fuktiga luften. Kläderna stramar på kroppen (och det beror inte på lasagnen igår) och mina armar/handleder fastnar mot bordskanten. Riktigt rötmånadsväder. Bläh!

Jag kan fortfarande inte fatta det hemska som hänt i Norge, men försöker låta bli att tänka på hur det känns för de föräldrar som aldrig får hem sina barn från sommarlägret igen… *skakar på huvudet* Nej, jag vill verkligen inte tänka på det! Igår var det nyhetssändningar hela dagen, men idag har jag inte igång varken TV eller radio, för att slippa höra.

[tags]lasagne, the lasagna war, regn, åska, rötmånad, Norge, Oslo[/tags]

Allt som går att göra en annan dag sparas just nu till en annan dag. 😉 Jag kände inte för att klippa gräset igår – det är ändå så vildvuxet att någon dag mer eller mindre inte spelar någon roll – så jag får göra det ikväll eller imorgon (beroende på väder) istället.

Det är svalare idag. Nu har solen vågat sig fram, men det var mulet i morse och luften kändes frisk och skön. När jag gick ut för min första morgonrök, skuttade en harunge runt på gräsmattorna. Det måste ha varit en annan än den jag sett en dag under semestern, för den här var mörkbrun och harungen jag tidigare sett var mycket ljusare i färgen.

Tänk att den här veckan gick så fort ändå! I måndags kändes det som att det var en oändlig sträcka arbetsdagar innan helgen, men nu är jag snart ledig igen – även om det bara är ett par dagar.

 K och B är på besök här i Sverigelandet! 🙂 Jag träffade dem – som hastigast – inte mindre än två gånger igår, och ser fram emot en bättre träff på lördag (imorgon). Det börjar vara dags för The Lasagna War…!

A med familj är också på besök i den norra delen av landet, så jag slår flera flugor med samma smällare imorgon. De har bilat upp, genom Finland (!), och ska så småningom bila neråt landet igen. H med familj dyker upp hos syrran ikväll (tror jag), så när jag och A kommer med lasagnen imorgon, blir vi 14 till bordet!

Håll tummarna att regnet fortsätter att hålla sig borta, för dels ska det vara 7-kamp (???) och dels kan det bli servering utomhus.

UPDATE
Det blev servering utomhus, men jag slapp vara med i 7-kampen.

[tags]harunge, semestergäster[/tags]

Så snabbt tiden går!?! Det är redan torsdag, även om det känns som första dagen efter semestern.

Jag har inte hunnit klippa gräset – surprise, surprise, lixom – på två veckor och kommer att få kämpa som fasiken för att få klipparen genom den djungel som bildats. Den (djungeln) är inte så hög, men ack så tjock och svårgenomtränglig.

Tänkte lura A att klippa men sprang på en av hans kompisar som glatt meddelade att A var upptagen med hundgårdsbygge. Jaha. Då får jag klippa själv.

Vad jag inte kommer att klippa själv, det är håret. Idag har jag frissatid, för både klippning och färgning, så jag kommer att vara sååå snygg när jag traskar runt med gräsklipparen bland myggen ikväll.

På tal om mygg; det är ovanligt många, stora och blodsugna mygg i år! Mina fotleder ser ut som salami av alla myggbett, och då bor jag ändå i ett relativt myggfattigt område. Stackars dem som bor mer ute i bushen, där måste det vara olidligt.

Jag vill köpa mig en anteckningsbok. En ringbunden med hårda pärmar. Vackert tryckt omslag (ev i tyg), linjerat papper, A5-format. Jo, jag vet att jag redan har åtminstone tre fyra stycken* utspridda runt i huset, men jag vill ändå ha en till. Baraföratt.

Det är något visst med papper och pennor. Jag fastnar alltid vid hyllan med diverse skrivtillbehör när jag går i en affär jag inte tidigare besökt. Det är inte säkert jag köper något, men jag klämmer och känner gärna på det som ligger framme. Det ska kännas ”rätt”, annars köper jag inte.

Just nu är jag i valet och kvalet om vilka blyertspennor jag ska köpa. Träpennor att vässa eller stiftpennor i plast? Helt klart är det mer känsla i dem man vässar, förutsatt att man har en bra vässare. En sådan som fanns på skolan; fastskruvad i bordet/katedern. Ingen sketen liten plastvässare, typ den man hade i reserv hemma (ifall man glömde vässa pennorna på skolan innan man åkte hem).

Nostalgi: nu minns jag att jag från början inte hade en vässare av plast, utan en väldigt bra liten guldfärgad metallvässare i mitt pennfodral. Månntro vart den tog vägen?

[tags]klippa gräs, frissan, anteckningsböcker, pennor, pennvässare[/tags]

*) Och två av dem har jag inte skrivit något i – än…