* Snigel *

Beställ aldrig kläder från Kina! 😳 Det var förstås Kinaklänningarna som kommit igår, och båda var för snäva i ärmarna. Passformen i övrigt vet jag inte, då jag inte ville vålda på mig plaggen med risken att tyget i ärmarna skulle gå sönder, alternativt att jag inte skulle kunna ta av mig klänningen utan hjälp efteråt. Ja, ja. Jag får skicka tillbaka dem och hoppas att jag får pengarna åter. Någon gång. 🙄

I morse, precis när jag kom till jobbet, har jag lyckats lösa ett ärende vi krånglat med hela dagen igår. Tack och lov för oss alla inblandade! Nu kan vi släppa det och fortsätta med annat som behöver göras. Jag har en inbokad date lite senare under fm, då en kund behöver vägledning, så jag ska plocka fram min pedagogiska sida och förklara saker på ett enkelt sätt. Jag ska alltså krångla till det utan att vara krånglig. 😉

Trots att jag verkligen börjar behöva handla, så har jag ännu inte varit till affären. Det blev middag från Grillen igår; snabbt, gott och enkelt (med lite disk). Idag kanske jag tar mig i kragen och handlar – boring snoring. Jag har Mitt Stöd I Tillvaron (läs: kryckan) med mig varje dag nu, han står stadigt vid min sida och får mig att gå stadigt också. Det värsta med knäna är faktiskt inte själva gåendet, utan de höjdskillnader som finns. Jag klarar inte en trottoarkant eller ett trappsteg utan räcke (eller annat stöd), hur lågt klivet än är – oavsett om det är upp eller ner jag ska kliva. 🙁

Siri dök upp sent i går kväll, och var genomblöt när hon kom in. Hon hade antingen prickat in någon regnskur eller bott under någon blöt buske, för det fullkomligen rann om henne. Snabbt åt hon sin sena middag, och sedan skrek hon vid altandörren igen. Jag förklarade att hon fick hålla sig inne tills hon torkat, så hon gick upp och surade i sängen några timmar. Sedan, när jag var en sväng på toa vid halv 4, kom hon igen och bad snällt att få gå ut – så då släppte jag ut henne. 😉 Nu har hon blivit av med båda de delvis bortrakade tovorna hon haft hängande längs sidorna – jag har ju inte fått raka henne klart. Tovorna har väl fastnat i buskar eller blivit bortrivna av anfallande grannkatter? Jag vet faktiskt inte och hon berättar inget för mig. 😉

Nu närmar jag mig slutet på den sista Alan Banks-historien. Jag försöker suga på den karamellen så länge jag kan, lyssnar bara när jag äter. Ingen extralyssning när jag gör annat! Det gör (förstås) att jag inte gör annat, t ex tar hand om disken… 🙄 Det är ju så att disk förökar sig i diskhon och på diskbänken om man lämnar den över natten, eller hur? Det som bara var någon tallrik med ett par glas på kvällen, har blivit en hel servis när man stiger upp på morgonen, ungefär. 😆 Ja, ja. Vilken dag som helst ska jag tömma den rena disken från maskinen så jag kan ställa in den smutsiga, för att slippa se den.

UPDATE
Alltså, jag blev vansinnigt trött efter lunchen, som ändå bara bestod av smörgås?!? Om jag äter varm mat till lunch, brukar jag bli trött, men inte av att proppa i mig ett par mackor? Nåväl, det går nog över snart, men jag skulle verkligen behöva smyga ner i fikarummet och ta mig en kopp kaffe före telefontiden. Det är lite skämmigt att gäspa i telefonen mitt på dagen.

Jag funderar på vad jag mer ska göra när jag ändå far till L på fredag, för att fixa bilen. Just nu är mitt minne helt tomt på shoppingidéer, men jag kan ju t ex fara och äta på något ställe jag inte provat tidigare, utan att shoppa – varken före eller efter? Är det möjligt? Går det att göra??? 😆 Jag behöver åtminstone inte köpa kattmat (torrfoder) den här gången, för det har jag gott om för tillfället. Blötfoder, däremot, börjar väl snart vara dags att fylla på. Jag får se hur det blir – shoppingrunda eller inte.

Jag såg en programserie på SVT Play i somras, ”Priset vi betalar”, som handlar om unga kvinnor, s k influencers, som får gratis skönhetsoperationer – allt från läppfyllning och botox till större ingrepp – genom att göra reklam för ingreppen på klinikerna. Det är förstås bara de med hundratusentals följare på Instagram eller TikTok som få dessa erbjudanden, och de får inte tala om sanningen efteråt: ärr, infektioner, blodförgiftning… Det var rysligt att se vad de utsätter sig för; allt för att helt enkelt tjäna pengar på sina kroppar. 😳

OK om de får gratis märkeskläder eller smink att sedan göra reklam för (på ett subtilt sätt), men någonstans borde väl även de ha en gräns? Jag är så glad att jag inte bryr mig om jag har två eller hundratusen följare. Och vilka är det som följer dessa influencers? Jo, ungdomar (läs: unga tjejer). Vilken bild av mänskligheten får de med sig? Bara du är tillräckligt snygg så betalar någon annan kalaset? Och eftersom du aldrig själv kommer att tycka att du är tillräckligt snygg (oavsett vad någon annan säger) så nappar du på erbjudanden om gratis skönhetsoperationer.

Jajamensan, det blev en snabb ändring i matsedeln för denna vecka, då jag inte iddes fara och handla efter jobbet. Får väl fara idag istället. Eller imorgon. Det beror på vad jag känner för. *rycker på axlarna* Jag har ju en del mat hemma, så jag behöver inte svälta – långt ifrån.

Jag tog med mig en felköpt kofta idag, så min kollega ska få prova den. Igår kom koftan på tal och hon var villig att kolla om den var något hon ville ha. Den är en (fel-) beställning jag gjort online. Från Kina. Jag säger bara: beställ aldrig något från Kina, det blir bara fel och är superkrångligt att skicka tillbaka. Nå, om hon inte vill ha den eller om den är för liten även för henne – då åker den i soporna. Jag har slängt värre saker än så. (OK, nu har hon provat den och den var för liten för henne också. Soporna nästa!)

Jag känner mig naken idag! 😯 Glömde ta på mig smycken i morse, och det känns så fel. Varje morgon tar jag på mig ett halsband (olika för varje dag) och två ringar (samma ringar hela tiden), ibland även örhängen. Nu glömde jag göra det i morse, vilket gör att jag känner mig ”oklädd” – jag är inte färdig. Jag kunde lika gärna ha glömt byxorna. 😆 Det är bara när jag jobbar som jag tar på mig smycken, eventuellt också om jag ska på något firande eller så. När jag är ledig, och bara är hemma, ids jag inte, så jag har vant mig att vara utan smycken under en lång period. (Läs: semesterkänslan är inte över!)

Snart – i slutet av augusti – dyker Matmarknaden upp i L i år igen. Jag är lite i valet och kvalet: ska jag ta mig en semesterdag och shoppa runt lite, eller ska jag strunta i den? Matmarknaden både lockar och avskräcker; mycket god mat, men oj så mycket jag vill shoppa när jag är där! 😉 Ett problem i år är att facket planerat in en medlemsmiddag i grannkommunen precis den fredagen jag skulle kunna åka till L, så det krockar. Hmmm. Jag kan förstås ta ledigt någon annan dag under veckan, men fredag hade ju varit bäst. Nå, det är ännu länge kvar. Jag hinner fundera färdigt hur jag ska göra.

UPDATE
Jag får leva i ovisshet tills jag kommer hem från jobbet… När jag var hem på lunch, kollade jag postlådan och hittade ett paket. Jag utgick ifrån att det var fleecehoodien jag beställt, så jag öppnade aldrig paketet utan lade det åt sidan medan jag åt. Väl tillbaka på jobbet kollade jag min privata mail och såg att jag fått ett meddelande om ”kinaklänningarna” – de skulle visst vara levererade nu?!? Jag kollade aldrig avsändaren på paketet, eftersom jag var säker på att det var hoodien, men tänk om det är klänningarna? Nu kan jag knappt bärga mig tills jag kommer hem och kan kolla vad jag fått! 😉

Plötsligt visade sig solen! Det har varit grått och svinkallt i flera dagar nu, men så kom solen fram under lunchen. Det blev nästan varmt i rökrutan på altanen! 😯 Jag har spanat in väderprognoserna för 10 dagar framöver, och det ser ut som att vi kan få blandade soliga dagar men iskalla nätter. Ja, ja. Den som lever får se.

Siri har varit utomhus ett par dagar nu (igen) men jag tror hon snart kommer hem. Och när hon väl kommer, kommer hon att vara HUNGRIG och ropa högt bakom altanfönstret. 😆 Jag missar aldrig att hon vill in, inte med den volym hon kan skruva upp. Sigge är betydligt mer stillsam, sitter mest bara och väntar på att någon ska öppna dörren.

Jag flyttade ju klöstunnan, ställde den i ett hörn närmare en vägg, istället för att ha den mitt på golvet. Siri har varit i toppkorgen ett par vändor, men Sigge har istället börjat sova på mellanvåningen. Klöstunnan har tre våningar, och så toppkorgen. Mellanvåningen ger honom fin utsikt ovanför fåtöljens fotpall, den blockerar inte sikten, så han snabbt ser vad som händer. Dörrar som öppnas, folk som kommer, m m.

Det är sommar, alltså stänger jag inte vädringsluckor (på jobbet) eller öppna fönster (hemma). Tyvärr är det ganska kallt på nätterna, runt 11 grader inatt, så nu har fleecekoftan åkt på – en på jobbet och en annan hemma (med varierande grader av katthår). Nå, jag har klagat över värmen, men nu kan jag äntligen sova gott i svalkan! 🙂

Jag pratade med sommargästen A igår, om en möjlig träff på lördag. Eftersom hon och T varit till Skottland under våren, så blev det tal om sådant som hade med Skottland att göra (läs: Outlander 😉 ). Därför har jag förstås drömt om Outlander inatt; jag var Claire och Jamie var med mig i nutid, och han ville gifta sig med mig. Jag frågade om vi inte redan var gifta, men han ville gifta sig i nutid också. 😆 (Viktigt vetande: vi såg på TV tillsammans! 😆 😆 😆 )

Katterna är så roliga! Igår, när jag kom hem, rusade två utsvultna vargar katter in och kastade sig över maten. Sedan gick de ut och nonchalerade mig, på det sätt som bara katter kan. I morse kom de in igen, men en och en den här gången: först Sigge som gick ut till altansoffan när han ätit, sedan Siri som gick upp till sovrummet när hon var mätt. För en gångs skull pressade hon inte ner sig i IKEA-påsen med ren tvätt (fleece…) som står i hallen. (Det finns en anledning till varför allt av fleece – filtar och koftor – är täckt av katthår hos mig.)

Jag lyssnar på ”Dold i skuggor”, som jag nämnde i ett tidigare inlägg, men det verkar som att den är kortare än tidigare böcker om Alan Banks? Jag är redan mer än halvvägs och har nyss börjat? Så känns det i alla fall, men det kan ju bero på att jag vet att det är den sista.

Idag är D-Day på jobbet, så jag ska göra ett sista effektivt ryck under förmiddagen. Sedan får det gå som det vill – jag har gjort mitt. Första veckan efter semestern rusade bara iväg, jag har knappt hunnit fatta att det redan är fredag?!?