Månad: april 2009

Det är samma visa varje dag: vad ska jag äta till middag idag, då? ❓

Efter jobbet ska jag gå och handla. Få se vad som faller ner i korgen när jag går förbi hyllorna…? Förhoppningsvis blir det något nyttigare än vad jag åt till middag igår (lösgodis). *harkel*

Jag har ingen inspiration alls. Mat är tråkigt, men nödvändigt. Om jag lagar en stor sats av något så kan jag värma rester i flera dagar – men vad ska jag laga?

Jag är långt ifrån ensam att känna så här inför middagen. Under en fikastund (när annars?) kom vi på ett bra koncept för merförsäljning i matvarubutiker.

Duka fram en tallrik med ”dagens middag”, snyggt upplagd*, alla olika förpackningar som använts, och med tillagningstid samt recept bredvid – bara att plocka med sig och söka varorna i hyllorna. (Gärna provsmakning också, men framför allt recept och tidsåtgång.)

Problemet är att man är så fantasilös. Jaså, de har extrapris på kyckling den här veckan också? Det åt jag ju nyss. Hur ska jag variera den den här gången? Vadå ”garam masala”? Låter som en hudkräm. Men det luktar så himla gott från provsmakningen – och det tar inte mer än 20 minuter!?!

Människan är lat och gillar genvägar. Att få receptförslag till råvarorna skulle vara gudasänt!

UPDATE
Det blev en STOR gryta köttfärssås idag, med en måttlig mängd spagetti till. Alltså blir det kfärssås & spag tills pastan tar slut. Sen blir det pizza m k-färs och slutligen blir det k-färssoppa. Veckan är räddad! 😉

[tags]middag, recepttips[/tags]

*) Alternativt ett snyggt foto på maträtten.

Ni, kära bloggläsare, har blivit väldigt förskonade från att höra mig surra IRL. Här skriver jag nämligen om allt möjligt som faller mig in, och när ämnet är slutdiskuterat* a) byter jag ämne eller b) avslutar inlägget.

IRL är jag betydligt tjatigare. 😉 Framför allt har jag ett ämne jag ständigt återkommer till: mina gamla gaggiga föräldrar. Det ska ni slippa, jag lovar, annat än när jag någon gång i små doser måste låta det pysa ut.

Vad jag egentligen inte kan förstå är hur jag har kommit att låta dem inkräkta på mitt liv så i den milda grad? Kanske för att de blivit gamla och hjälplösa, kanske för att de hamnat för nära (det är inte kul att bo bredvid åldringscentrat)?

Det har förstås sina sidor att bo i ett litet samhälle, där ”alla känner alla”, på gott och ont. De flesta jag träffar frågar förstås hur det står till med päronen – och så är jag igång igen. Precis som att inget annat händer i min värld!

Det är i alla fall väldigt irriterande att jag ständigt kommer på mig själv att tjata om dem, varje dag, flera gånger om dagen. *suck* Jag måste nog skaffa mig ett liv.

(Se där, jag fick till ett inlägg om dem också! *skakar på huvudet*)

[tags]irriterande[/tags]

*) Jag vet inte om man kan säga så om den monolog ett blogginlägg egentligen är?

Oj, klockan är snart 02:30! Så kan det gå när jag ”bara ska”… (Att jag tagit en liten tuppis tidigare på kvällen underlättar förstås mitt nattvak.) Hoppas bara jag orkar stiga upp när väckaren ringer.

Det var – varning för tjat om simningen igen – bara 3-4 personer, jag själv inkluderad, som simmade idag. Måste vara för att kvällarna är varmare och ljusare – folk kanske vill vara ute mera? Lite lyxigt att ha gott om plats och slippa simma i slalom mellan de andra, som allihopa simmar mycket snabbare än jag. Det gör inget att jag är långsam, jag håller mig ju flytande.*

[tags]nattvak, simning[/tags]

*) Jag brukar säga att jag inte kan drunkna: både fett och kork flyter ju… 😉