Just här, just nu
Jag plockar och plockar och har fått ut det mesta till loppisen i garaget. Ska göra ett sista ryck nu och se till att få ut det sista.
Längtar till imorgon. Inte så mycket för marknaden och loppisen, som för munkarna… C gillar också munkar så jag ska springa iväg och köpa en påse, så vi kan fika gott under dagen.
Måste stiga upp i god tid imorgon, så jag hinner ha förhandsvisning åt syrran av mina loppisgrejer. Jag brukar fynda hos henne – kanske hon gör fynd hos mig?
[tags]förväntan[/tags]
Efter en lång kvav dag med växlande solsken, bröt den äntligen loss: åskan!
Jag gillar åska. Det är något visst med att höra och se naturens egna krafter bryta sig loss ur molnen. Att det efteråt blir svalt och liksom upprensat är bara en bonus.
Under åskvädret har katterna och jag suttit ute på bron och kollat på regnet och blixtarna. Jag blev less först av alla och gick in för att ta mig en tupplur på soffan istället.
Nu börjar så smått ångesten inför nästa vecka komma smygande. Först och främst vet jag inte hur jag ska orka upp på måndag morgon. Jag har totalvänt dygnet; i morse somnade jag efter 6 – den tid jag ska stiga upp när jag jobbar!
När dessutom marknaden står för dörren är det inte riktigt läge att börja ställa väckaren nu… Nå, jag har klarat det tidigare somrar och ska nog lyckas ställa om min inre klocka den här gången också.
För övrigt kan jag tala om för intresseklubben att min bil numera saknar två navkapslar. Den ena har tappats tidigare, den andra tappades i lördags när jag for till J. Läge att investera, kanske? Alternativet är förstås att plocka bort de två som är kvar, så jag är helt utan.
Angående bilen så har jag förresten inte köpt nytt batteri än. Det var aktuellt i vintras, men rann ut i sanden. Min stackars bil är inte tvättad, heller, på hela semestern. Jag brukar försöka hinna med en tvätt inklusive vaxning varje sommar, men sommaren är inte slut än.
[tags]åska, jobbångest, navkapslar[/tags]
Jag hade precis gått upp och lagt mig i sängen med en bok under näsan och en katt på ryggen, då morsan och farsan kom inklivande. De skulle absolut ha skjuts till fiket! Bilen var ju hemma!
Han skulle med våld in i baksätet, för att sitta bredvid morsan, men det gick inte. Det gick inte att få ut honom heller, så jag skojade om att ringa efter Räddningstjänsten att komma och klippa upp bilen, men med lite lirkande/pressande/knuffande och lite vrid & böj så lyckades jag dra ut honom ur baksätet.*
Efter hans stroke fungerar inte vänsterbenet riktigt som det ska, så det gick inte att böja tillräckligt mycket för att få in det genom bakdörren på vänster sida av bilen. När han åker framme, sitter han ju på höger sida, samt att framdörrarna är aningen vidare, så där är det inte lika stora problem.
Givetvis var klockan så mycket att fiket hunnit stänga (det visste jag ju, men lät dem uppleva det själva) men de kom på att de kunde fika på F istället. Bara att få dem dit var en riktig cirkus. Ibland vet jag inte om jag ska skratta eller gråta över deras påhitt.
Jag har varit till äldreboendet och hälsat på, en snabb sväng, tidigare idag. Tog med en katalog åt morsan. Inte för att hon ska beställa något, men det är bilder på småbarn och babykläder i den, och hon blir så lycklig av att se sådant. Hon riktigt lyser upp och skiner som en solstråle när hon får se bilder på bebisar!
Nu väntar hon med spänning på att A ska få sin baby, så hon får se ”en liten en” igen.** Morsan tror dessutom att hon ska få åka dit och hjälpa till när babyn kommit, men det snackar vi bort henne ifrån – vi byter helt enkelt ämne.
[tags]gamlingar[/tags]
*) Han hann börja klämma sig in i bilen medan jag hämtade min mobil och dörrnycklarna, annars hade jag hejdat honom och styrt honom till framsätet redan från början.
**) Hon vet förstås inte alltid vem i släkten som ska få en baby, så idag frågade hon när syrran (nyss fyllda 60…) skulle få smått. Jag kan knappt behärska mig tills jag får ringa och berätta det för henne…! *moahahahaha*
Jag har inte tidigare skrivit något om mordet på Carolin Stenvall, som skedde några mil härifrån. Det tänker jag inte fördjupa mig i, men jag vill åtminstone beklaga sorgen för hennes anhöriga. (Inte för att jag inbillar mig att de läser här, men ändå.) Efter det fasansfulla dådet har jag märkt att (inte bara) jag ändrat beteende.
Visst törs jag köra efter småvägar, ensam, mitt i natten, men då jag stannar och tar en rökpaus ser jag till att jag är ensam på parkeringen/rastplatsen. Jag stannar helt enkelt inte där någon annan bil redan står. Och ifall någon bil skulle råka stanna så fimpar jag snabbare än blixten och hoppar in i bilen och kör iväg. Tidigare har jag inte brytt mig om sådana petitesser.
Andra åker ingenstans utan sällskap, eller undviker att stanna i onödan. På något vis har grundvalarna blivit ruckade: gärningsmannen kalldes ju för ”en vanlig familjefar” till att börja med. Även om det senare visade sig att han hade psykiska besvär, så fungerade han ju i ett normalt förhållande i ett normalt samhälle.
Det känns rent ut sagt för djävligt. Att man ens ska behöva tänka tanken att vem som helst kan bli en mördare vid ett enda möte på en ödslig plats. Då skulle det faktiskt vara lindrigare att dödas av ett rattfyllo, om man nu ska jämföra sådana morbiditeter.
En bit in efter den här skogsvägen hittades Carolins styckade och brända kvarlevor (om jag har fattat saken rätt).
Nu är ju det här ett ovanligt fall. De flesta våldsbrott sker inom den närmaste kretsen av vänner/anhöriga, har jag för mig, men det känns på något vis mer påtagligt sedan jag kört förbi skogsvägen där hon hittades.
Man ska inte döma hunden efter håren, heller. Bara för att Carolins mördare spårade ur den här gången, betyder inte det att alla med ”psykiska besvär” kommer att göra det, förr eller senare. Min älskade M hade ”psykiska besvär”, men den enda han någonsin skadade var sig själv.
Det finns mycket mer att säga och tycka om mord, överfall, kvinnovåld, m m, men jag utvecklar inte det här mer, här och nu. Många andra har redan gjort det, och på bättre sätt än jag lyckas med ikväll.
[tags]Carolin Stenvall, mord, ändrat beteende[/tags]
Tro inte att jag glömt er!
Jag har bara varit på resande fot större delen av tiden. Har kommit hem framåt småtimmarna för att sova till lunchtid och sen åka iväg igen åt nästa håll.
Nu har den värsta reslusten gett med sig, så jag försöker landa mentalt och dra åt mig andan innan marknaden kör igång på torsdag kväll.
Ett axplock av vad jag gjort:
Förra fredagen (?) var jag till L med svägerskan E. Hon skulle på begravning, i domkyrkan på bilden, medan jag skulle shoppa. Jag shoppade verkligen loss ordentligt: ett halsband för ca 20 spänn blev dagens kap. Ja, en del annat smått och gott blev det också, förstås.
En kväll, när jag var hos syrran, provade vi ett recept hon hittat i en tidning. Jag bidrog med mina högt utvecklade kunskaper – jag ser ju matlagningsprogram på TV så jag lär mig något – och resultatet blev riktigt gott.
I fredags var jag på soffaffären och köpte nya soffor. Rättare sagt beställde jag nya soffor, för jag får dem inte förrän i slutet av augusti. De blev dyrare än jag väntat mig, men då får jag precis de soffor jag vill ha (d v s de ser ut ganska precis som de jag redan har, men utan hål i dynorna och spruckna sömmar).
I lördags åkte jag till J, för att hälsa på A och M i deras ”nya” lägenhet (de har bott där ett bra tag, men det var första gången jag var dit). Stannade på ICA och insåg varför jag alltid kallar den affären för ”ICA Renen”… (Det står dessutom en uppstoppad ren innanför dörrarna.)
Jag körde ”skogsvägen” dit, den som inte bara var vanlig grusväg utan dessutom under omarbetning så det var rullgrus att jazza fram på. Nå, jag tog det lugnt och resan gick bra. Mot slutet blev jag liiite less all skog, skog och åter skog som var allt jag såg. Ängsullen frodades i dikena efter vägen.
Javisstja – jag var med om en trafikolycka! Körde över en groda. Eftersom jag inte stannade och gav den konstgjord andning så får jag aldrig veta om den var min förtrollade prins, men jag brukar råka ut för det motsatta. Jag kysser prinsen, så blir han en groda…
På väg hem såg jag att månen var uppe. Ofta ser jag den inte när jag är ute och kör på nätterna, då det är för ljust att lägga märke till den. Nu upptäckte jag den när jag stannade och tog mig en rökpaus. (Den var inte helt full även om den ser ut så på bilden.)
Vidare har jag satt upp de tre tavlor jag köpte på E:s utställning förra sommaren. Jag skäms verkligen att jag inte fått upp dem tidigare. Först hade jag inga betongkrokar hemma (det är skorstensmuren de sitter på) och när jag väl kom ihåg att köpa krokar, hade jag förlagt tavlorna… Nå, nu är de på den plats jag tänkt ha dem!
Det är lite av vad jag haft för mig under de senaste dagarna, när jag gjort ”ingenting”.
[tags]semester, flacka och fara, reslust[/tags]