Jag är trött. Gråvädret hänger som ett tungt dok över både kropp och själ. Hösten är tillbaka, då snön och isen håller på att regna bort.
Under helgen ska jag kolla igenom vilka böcker (”riktiga” pappersböcker) jag ska beställa inför de trevliga läskvällar jag kommer att ha framöver. Ni vet, där jag halvligger mot en trave kuddar, lagom inlindad i en filt, tekopp på bordet, mysbelysning och läslampa – hela paketet av höstromantik.
Visst är ljudböcker bra, men det är något visst med att läsa en vanlig bok. Känna pappret i sidorna när man vänder blad, stoppa in ett bokmärke från Papeterie mellan sidorna när man lägger ifrån sig boken – det är nästan lite pirrigt!
Varje ny bok är som att träffa en ny människa. Kommer jag att tycka om den, blir vi bästa vänner eller blir det en bekantskap jag vill bli av med så snart som möjligt? Personer och miljöer jag aldrig mött i verkliga livet fladdrar förbi på min inre bioduk, medan mina ögon följer raderna.
Det är nog därför man blir så besviken när man läst en bok och senare ser filmen: så här ska det inte vara! Oavsett om du läst eller hört boken, så kan inte filmen ta fram just dina bilder av historien som berättas.
Vissa författare vill jag inte ha annat än i pappersformat. Det skulle vara en sorts helgerån att höra dem, istället för att läsa dem. Jag vill suga i mig de skrivna orden från boksidorna i min egen takt, inte i den takt de läses upp.
Ljudböcker är ett alldeles utmärkt komplement till pappersböcker, då de t ex gör långtråkiga hushållssysslor intressanta. OK, kanske inte, men det går mycket lättare att skala potatis medan man lyssnar på något spännande. När man färdas långa sträckor, och inte kan läsa under tiden, är en ljudbok också hur bra som helst.
Det tog en vinter för mig att acceptera ljudboken som fenomen. Jag lyssnade när jag skottade snö, eller någon gång promenerade, men det kändes inte riktigt rätt. En bok ville jag ju läsa! Till slut kom jag ändå igång med lyssnandet, och nu går det hur bra som helst.
Först använde jag CD-skivor och -spelare, men blev lite hämmad. Jag hade bara en enda jacka med tillräckligt stora fickor för att få plats med spelaren. När jag började med MP3-spelare istället – då kom både musik och böcker med mig på ett smidigt sätt. Inga skivor att byta, flera böcker rymdes OCH massor av musik!
Jag har nu ungefär* tre olika MP3-spelare, men använder bara en: den med störst display. Inte så att åldern börjar ta ut sin rätt, men den ger en mycket bättre överblick över utbudet av det jag fyllt spelaren med. Jag ser ”fler nivåer i mappträdet” på den, på de andra måste jag komma ihåg vart i mappträdet jag står.
Somliga böcker har jag enbart för bilderna, även om de inte är direkta bilderböcker. På en marknad (eller utställning, eller något i den stilen) köpte jag en bok om nordsvenskar. Ja, nordsvenska hästar, som fortfarande används som arbetshästar. De är så mysiga!
På en bokrea för flera år sedan köpte jag några böcker ur en serie om konstnärer. Intressant läsning, men tyvärr köpte jag inte alla, utan bara ett urval. Självklart har jag aldrig hittat den serien igen, efter att bokrean var över, så jag får klara mig utan de böcker jag missat.
[tags]böcker, ljudböcker[/tags]
*) Om jag räknar den i mobilen också, så har jag fyra.
