Månad: augusti 2010

Jag försöker vända dygnet rätt, även om jag inte vänt det helt och hållet den här sommaren. Att stiga upp före lunch den här veckan kanske ger mig en lättare start nästa vecka, då jag ska åter till grottekvarnen. Även om jag kan flexa på morgnarna, kan jag inte flexa hur länge som helst.

Vaknade etappvis av att jag hörde min bebis gråta på altanen. Ja, froppisen stod och skrek utanför altandörren – hon vet var jag oftast sover… 😉 Så småningom orkade jag stiga upp och släppa in henne. Gamlingen har legat som ett plåster ovanpå mig, för att varje gång jag rört mig kunna visa att Han Ville Ha Påfyllning I Matskålen. Madamen, däremot, ligger skönt hoprullad ute på gräset vid husväggen och sover så gott, så gott. (Jag smyger när jag går ut och röker för att inte störa henne.)

Gårdagens glassinköp (jag hann till macken med några minuter till godo) blev en halvmesyr. Den chokladiga glass jag var ute efter var slut, så jag köpte en B&J Half Baked istället. Den är en blandning av Chocolate Fudge Brownie och Cookie Dough, så jag fick lite choklad i alla fall. Det blev inga gråtorgier eller sprutande blod i TV-soffan, jag hade lugnat mig innan jag var hemma igen.

På dagens att-göra-lista står överst, med stora bokstäver, att jag ska åka till L. Det har jag tänkt göra hela semestern, men det har inte blivit av förrän nu. Ska hälsa på B, springa lite i affärer (kanske t o m shoppa lite), kanske fika och äta på stan, samt ev hinna förbi till T och M. Vi får se hur mycket av det där som blir av. Jag börjar med att jag ska dricka mitt kaffe här och nu, innan jag bär ut grejer i bilen och senare hoppar in i duschen.

[tags]vända dygnet, hungriga katter, Ben & Jerry, shopping[/tags]

Trots att jag haft hela dagen på mig (och för all del hela gårdagskvällen också) så har jag ännu inte packat ihop det jag ska ta med mig imorgon. Eller, det är delvis packat, men absolut inte i bilen. För att inte tala om allt jag tänkte sortera. *suck* Nå, det är sådan jag är, jag får lära mig leva med det. 😉

Den här sommaren har verkligen gått i sorteringens tecken. Förra sommaren rensade jag bara garderoberna (inget litet jobb, det heller) men i år har jag bara fortsatt och fortsatt och fortsatt rensandet och sorterandet. (Borde för övrigt ta garderoberna ett varv i år igen.) Kan det vara något virus?

Jag är lite sur. Har väl PMS. Skulle behöva en B&J Chocolate Fudge Brownie, eller en kladdkaka med mängder av vispad grädde, eller… Jag måste nog gå till macken innan jag biter någon av katterna. Det kan bli lite svårt att förklara den skadan för veterinären. För att inte tala om hur mycket katthår jag skulle få i käften. Det räcker så väl med ett strå åt gången, försåtligt gömda i smöret, tandkrämen, på gaffeln, etc.

Inte nog med att jag är sur, jag är mamma också även grinfärdig. (Helt klart PMS, inser jag nu.) Inte läge att se romantiska filmer eller höra på ballader – inte före macken, i alla fall. När jag klarat mig hem igen kan jag sjunka ner i soffan, gräva i mig kopiösa mängder chokladglass och se antingen romantik eller blodiga mord, beroende på åt vilket håll humöret svänger.

[tags]sur, grinig, PMS, choklad[/tags]

…och samma tanke, det har väl alla upplevt någon gång? Eller?

Igår var jag till gamlingarna, eftersom morsan fyllde år. Köpte blommor (åt morsan) och snus (åt farsan) innan jag åkte dit.

Födelsedagsbarnet låg och sov mest hela tiden, var lite vaken en stund så jag fick sjunga för henne, men slocknade snabbt igen. Farsan berättade att han drömt om sin syster under natten, och var nu helt övertygad om att hon var död. (Han har fått för sig att alla drömmar han kommer ihåg betyder att någon dött, att drömmen är ett varsel.) Nu ville han få tag i telefonen så han kunde ringa och kolla hur det var med den saken.

På förra boendet hade han egen telefon, men på det här boendet finns det en bärbar lur som alla boende får turas om att låna. Jag gick och sökte en personal som kunde hitta luren åt mig, och hittade juniorernas kusin E – hon med konstuställningarna jag varit på (och köpt ifrån). Vi gick glatt pratande omkring och hittade luren till slut, liggande på en bänk i köket.

Precis då ringde den… Och tror ni inte att det var min faster – hon, som farsan ville ringa till!!! 😯 

Nu fick han prata med henne i lugn och ro, då E och jag gick ut från rummet och pratade årets utställning (jag har inte hunnit dit än) och ljudböcker istället. Lättnaden var total för honom, och jag skyndade mig att gå därifrån när de pratat färdigt, för han var jättetrött och skulle slockna som ett utblåst ljus. Han hade ju legat vaken hela natten (förutom under drömmen) och oroat sig.

Jag kommer säkert att bli likadan, så juniorerna vet redan nu vad de har att vänta… 😉

[tags]två själar och samma tanke, oroa sig i onödan, gamlingar[/tags]

Pllötsligt ringde det på dörren, som för omväxlings skull var låst fastän jag var vaken (jag tänkte gå i duschen, men ”skulle bara” först och hade fastnat i annat). Jag fick för mig att det var L och E, och rusade till dörren och öppnade.* Där stod M, som jobbar på äldreboendet här bredvid under sommaren.

Hon var så bekymrad över att en hund gick lös efter gatan. Visste jag vems det var och kunde jag låna henne en bunke så hon kunde ge den vatten, då det var så varmt och den såg ut att vara svimfärdig? Jag flinade och förklarade att:

• den hunden rymmer då och då från ett hus längre ner efter gatan
• den är typ 100 år gammal och går därför inte så fort, samt rör sig stelt, och
• den går sin runda och sedan hem igen.

Hon var ändå orolig, men skulle ringa husse/matte då jag talat om vems hunden var. Jag vet inte hur det slutade, men misstänker att ingen iddes åka och hämta den. Den gör inte en fluga förnär, utan lufsar stapplar sin runda på ren och skär envishet. Hunden är lite svår att få fast, om man försöker, då den inte har något halsband. Den kommer inte heller om man lockar på den (döv?), så hon hade fått springa efter den med vattnet. (Ha! Det hade varit en syn! )

Egentligen är det synd att låta en hund – eller vilket djur som helst – bli för gammal. Det kan inte vara kul att se hur ont det tar varje gång den försöker resa sig från liggande eller gå i trappor. Visst är gamlingen gammal men han är ju pigg, inga som helst ålderskrämpor. Lite tufsigare i pälsen och rätt så mycket envisare, och så sover han mera. Precis som jag. 😉

[tags]gammal hund, hundliv[/tags]

*) Ingen fara, jag hade inte klätt av mig.