Det är precis vad jag kände mig som, när jag haltade till jobbet i morse. Jag lyckades nämligen (håll i er nu!) på jämn mark, plan yta, utan minsta vrickning eller vridning åt något håll, få ont i knät! Helt plötsligt körde någon en kniv genom knät, och jag fick våldsam hälta, som fortfarande håller i sig. 😕
Det måste vara så att min kropp börjar vara utsliten, ungefär som den gamla tuppen i ”Hönan Agda”. (Här minns jag plötsligt orden ”impotent och väderbiten” och inser att jag kanske inte helt och hållet är som honom.)
Eller också beror det på att det är måndag, förhatliga ljuvliga måndag.
(För er som inte minns hela låten:)
[tags]gammal, utsliten, trött, måndag, Cornelis Vreeswijk, Hönan Agda[/tags]
