Just här, just nu
Jag blir ibland hemskt less på folk.
Ofta på folk i allmänhet, men då och då på någon enstaka person. Idag var det det senare som gällde… 👿
En del älskar att lägga sig i andras angelägenheter, helst utan att någon bett dem. Har näsan i blöt överallt. Enda trösten är att jag inte är lika hårt drabbad som andra – ingen nämnd, ingen glömd.
[tags]irriterad[/tags]
Idag har jag provat på medicinsk yoga! 🙂
Vi är ett gäng på jobbet som anmält intresse för det, så idag fick vi prova på yoga för första gången. Det gick mest ut på att lära sig andas på rätt sätt, samt en del avslappnings- och stretchövningar. Riktigt roligt, faktiskt!
De rörelser jag inte klarade av att göra (är inte så vig längre…) försökte jag istället tänka mig att jag gjorde, under tiden jag försökte sträcka mig på rätt sätt. Hon som ledde kursen talade om vilka muskler övningarna skulle sträcka ut, så jag kunde hänga med rätt bra ändå.
Antagligen var det fler än jag som inte kunde genomföra alla moment, men det såg jag inte, då jag lydigt höll ögonen stängda under momenten. Spela roll, vi försökte så gott vi kunde – och det var jättekul!
Nu gäller det bara för mig att komma ihåg att ta hit liggunderlag, kudde och lediga kläder varje torsdag ett tag framöver.
Dagens outfit: joggingbrallor, samt kudde + filt från soffan.
[tags]yoga[/tags]
B ringde mig igår för att fråga om jag var nöjd med telefonen. Ja, hon ville surra om annat också, men när vi pratat färdigt, satt jag och pillade lite med de olika menyerna på fånen.
Plötsligt började det att ringa – men ”menyn” för att svara dök inte upp på skärmen?!? Jag förstod inte varför, utan försökte frenetiskt bläddra till ”telefonmenyn” för att svara där. Det hann sluta ringa innan jag hittat rätt, men det fanns inget missat samtal? Hmmm. Mycket skumt.
Jag bestämde mig för att strunta i saken just då, och lade tillbaka mobilen på bordet. Ett par timmar senare ringde den vanliga telefonen. Det var min kusin K, som talade om att hon ringt tidigare under kvällen men inte fått svar…
DÅ föll poletten ner! Inte undra på att jag inte kunde svara i mobilen, när det var den vanliga telefonen som ringde!!! 😳
Jag måste nog byta ringsignal på någon av telefonerna… De är allt för lika varandra… 😳
[tags]telefoner[/tags]
Helt nyligen har en person, A, i min nära bekantskapskrets drabbats av plötslig, oförklarlig och chockartad sorg. När jag fick höra vad som hänt, tog det mig väldigt hårt (av personliga orsaker).
Jag tänkte på saken några dagar, och ringde sedan A för att kolla om jag kunde komma och hälsa på. Så glatt har jag aldrig blivit välkomnad! Jag bakade på macken (Ballerina och Singoalla) på vägen dit.
Sedan satt vi och drack kaffe, fikade och pratade om allt möjligt och ingenting, i flera timmar. Bara att få lufta sorgen för någon utanför familjen – som även de är sörjande – kändes som en stor lättnad för henne. Jag hade även en del matnyttigt att komma med, i form av tips och råd. Been there, done that, som jag brukar säga…
Människor reagerar olika på sorg. Hon hade – precis som jag – blivit uppringd av folk hon inte haft kontakt med på länge, som själva snyftade i telefonen. Det blev hon som fick trösta, istället för tvärtom (vilket nog var meningen med samtalet från första början).
Man måste låta den sörjande ”prata av sig”, för det finns mycket som vill komma ut. Minnen som får oss båda att skratta och säga att det var X i ett nötskal, frågor om rent praktiska saker man aldrig tidigare ägnat en tanke, en del rent hypotetiska frågor som egentligen inte behöver något svar – bara någon som lyssnar.
Det är viktigt att lyssna, egentligen är det inte så mycket som behöver sägas. Bara att visa att man finns där, att vara ett stöd för den som behöver. Tala om att det är helt OK att även skratta och ha roligt, mitt i eländet, eller att man får visa sin sorg genom att gråta hejdlöst. Säga att man får vara arg för att man blivit lämnad ensam utan instruktioner – hur gör jag med det här nu, din skurk?
A var så glad för att jag kommit, så hon t o m kom förbi till jobbet igår för att tacka mig ännu en gång! *tårögd av lycka* (Den som genomlevt en stor sorg vet att det krävs en rejäl kraftansträngning bara för att kunna gå ut och möta ”vanligt” folk.) Hon kommer att ta sig igenom krisen, precis som jag och många andra gjort, trots allt hon gått igenom. Det tar tid (you bet…) men man lär sig leva med det.
[tags]sorg[/tags]
…blir det en tidig kväll i Snigelskalet, känner jag. Det motsvaras av den tidiga morgon jag drabbades av i morse.
Kattfan Gamlingen väckte mig vid 03:00 (som han brukar) för att tala om att han var Hungrig (som han brukar). Jag gav honom mat (som jag brukar) och försökte somna om (som jag brukar), men den här gången gick det inte alls. Timmarna gick och jag började nästan slumra till lite grann – lagom tills väckaren började ringa…
Eftersom jag var på resande fot hela kvällen igår, har jag inte handlat mat, vilket jag annars brukar göra på måndagar. Det spelar ingen roll att jag får handla på en tisdag istället, men jag har även flera andra ärenden jag ska göra idag efter jobbet.
Dagens i-landsproblem är att hitta på något till middag. Jag vet ungefär vad jag har hemma och får utgå från det för att få en liten inspirationskick innan jag går till affären. Tänk om jag skulle försöka få ihop några matlådor, när jag ändå håller på? 😯 Det var ett tag sedan!
[tags]sömning, kattfan, handla, i-landsproblem[/tags]