Nu känns det att det är vardag igen. Att både förra veckan och den här blev kortare arbetsveckor gör att jag inte riktigt kommit ikapp. Kommit ikapp med vad? Tja, det känns som om något släpar efter, men jag kan inte sätta fingret på vad det skulle vara.
Igår var jag och min fadderperson S ute och rallade med bilen, efter att först ha fikat och sett i mina fotoalbum. Åh, jag älskar när det är sommarföre och ljusa kvällar, så det är lätt att vara ute och köra! 🙂 Jag hjärta Speedy!*
Vi tänkte åka färja, men den stängde precis då, p g a islossningen. Jag vet inte, den kanske har öppnat ikväll igen, men nu ids vi inte fara. Det kommer fler tillfällen. Istället åkte vi upp till utsiktsplatsen på Berget och beundrade just utsikten. Jag hade på påskdagens kväll sett att någon/några gjort upp eld i grillen på utsiktsplatsen, så jag förstod att det nu gick att ta sig upp med bil.
Det är så att när jag sitter ute på bron och röker ser jag utsiktplatsen uppe på berget rakt framför mig, speciellt innan löven slagit ut i träden. Det måste vara rekord att vägen är upptinad redan före valborg! (Vägen upp dit plogas inte på vintern, eftersom plogbilen inte tar sig upp. Det är en väldigt brant backe, jag lovar.)
Vi åkte ”broarna runt”, så jag fick peka och berätta om allt möjligt vi passerade. Tyvärr hade jag inte tänkt på att ta börsen med mig, annars hade vi stannat och köpt glass på V. Sedan åkte vi till skidanläggningen, där S – och många av de andra flyktingarna – provat åka skidor under en fadderträff, så hon fick se hur där ser ut när snön är borta.
S kommer från så annorlunda förhållanden än vad jag är van vid. Nu har hon varit här ett år och har fått uppleva årstidernas växlingar. Bara det är en stor händelse för henne. Sommaren med ljusa nätter, vintern med mörka dagar – och snön! Isen (att gå på vattnet)! 😯 Och i våra vatten finns varken krokodiler eller flodhästar, så man kan bada där utan risk för att bli uppäten! 😆
Jag pratar mycket med henne** då jag vet att hon förstår mycket mer svenska än hon själv kan prata. Det går att jämföra med min tyska: jag förstår det som sägs, men att få ihop en mening själv…? Glöm det. Men visst pratar S också, och även om vi ibland inte alls förstår vad den andra menar, så skrattar vi bara åt det. Vi har trevligt tillsammans, det är ju det som är huvudsaken!
[tags]vardag, bilkörning, årstider, språk[/tags]
*) Jag döpte ju min Mazda till Speedy, ifall någon glömt det.
**) Jag pratar mycket över huvud taget, inte bara med henne. 😉
Jag har försökt lista ut var du bor men jag förstår att du bor någonstans omkring där jag bor.
Det måste vara spännande att lära känna människor från andra kulturer på det sätt som du gör. Jag har varit kontaktperson till en tjej med psykiska besvär men det är ju inte riktigt samma sak. Kulturen var ju densamma 😉
Du har alldeles rätt – vi bor inte så långt (med norrländska mått) från varandra. 😉
Har ni inget fadderprogram där du bor? Att vara kontaktperson är mer ansvarsfullt än att vara fadder, som fadder är jag ”bara” kompis med henne. Vi gör (roliga eller vardagliga) saker tillsammans, då och då när andan faller på.
En fin berättelse kära snigel! Kan tänka mig att det måste vara svårt att komma ”norrut” för en flykting men ända så norrut som du bor måste verkligen vara ANNORLUNDA!!! Tom för ”sydligare svenskar”…
Du har så rätt! Sverige är verkligen ett litet, men avlångt, land.
Sen är det ju inte bara klimatet som skiljer sig från det hon är van vid. Det finns så många små detaljer i den svenska vardagen som vi inte ens funderar på att de kan vara annorlunda för någon annan.
Svenskar är speciella. Fråga bara min mans familj ;D Dom undrar fortfarande vad jag har för mig ibland…