Månad: mars 2020

Trots att det var riktigt kallt i morse, -15 grader, så skiner solen nu och gör sitt bästa för att värma upp tillvaron för oss frusna människor i norr. 😉

Problemet är att isen (som bildas av den smälta snön) släpper igenom det som sandas ovanpå, och sedan fryser det på igen – det ser alltså ut att vara sandat, men sanden är under isens yta. Skithalt på sina ställen! Jag fick vara riktigt försiktig i morse, då det var ordentligt halt här och där.

För att förmörka det vackra vädret och mitt goda humör, så ringde en riktig kärring och försökte förstöra min dag. Hon ringde mig bara två gånger igår, få se hur många gånger hon hinner ringa idag… *mutter mutter* Problemet är att det inte ens är mitt problem; jag har gjort det jag skulle och kan inte ta ansvar för hur hennes ärende behandlas sedan. Jag hänvisade henne till en annan avdelning, så får de ta hand om henne.

Planerna inför helgen är att handla mat av något slag, eftersom A jobbar hela helgen. Jag behöver dessutom fylla på lite av varje, utan att för den skull bunkra upp inför apokalypsen, vilket har blivit väldigt populärt just nu. 🙄

Vi hade årsmöte med facket igår, med middag efteråt. Det blir färre och färre som kommer på mötena, trots att vi försöker locka med middag av olika slag. Ibland har vi ”bara” smörgåstårta i fikarummet, ibland – som igår – äter vi på restaurang. Så idag får A och jag äta lasagne till lunch igen. Sedan tror hoppas jag den är slut… Lasagne är gott, men det blir lite långrandigt att äta samma sak hela veckan.

UPDATE
Lasagnen är nu slut (tack och lov) men jag ville berätta något roligt: när jag kom hem på lunch var gården ordentligt sandad, traktorsandad! 🙂

Jag begriper inte varför jag är så trött hela tiden? Det kanske är det som kallas ”vårtrötthet”, då jag – istället för att bli piggare av ljuset som återvänder – blir mer och mer trött ju längre våren går?

Samtidigt är det fantastiskt hur långa dagarna blivit! När min väckare ringer (05:30) är det redan helt ljust ute, och det dröjer innan det skymmer under kvällen. Snart är det dags att ställa om klockan igen, så jag under några dagar försöker komma ihåg 1) om jag ställt om klockan jag tittar på, och 2) åt vilket håll jag ställt den… 🙄 (Jag vet att ”på våren tar man FRAM utemöblerna och på hösten ställer man TILLBAKA dem”.)

Soligt och varmt igår, kallt med skrapande av bilrutor i morse… Så går det när man inte ids köra in bilen i garaget under natten. 😳

Ikväll har facket årsmöte, med efterföljande middag. Jag har inte ställt in mötet, trots att andra ställer in både möten och utbildningar, då deltagarna a) är folk från jobbet som ändå träffar varandra dagligen, och b) är ca 10 stycken – vi är fler i fikarummet under vilken kafferast som helst. 🙄

A berättade tidigare under veckan att han tar ett extrapass idag, hela dagen, men jag SMS:ade honom att det finns lasagne i kylen om han vill ha. Risken finns att vi inte möts under lunchen när han jobbar de tiderna, men nu vet han vad som serveras.

Jag såg en ensam sångsvan flyga förbi i morse. Det känns som att det är lite för tidigt för dem än, men den kanske letade efter en partner? Annars har jag för mig att de är trogna till döden, så det var lite udda att se en ensam svan. Antingen en obunden ungdom eller änka/ änkling?

Vi har inte knölsvanar här, de bor inte så långt norrut. Ett vårtecken är att höra sångsvanarna tuta i grupp när de kommer flygande, eller har samlats vid något vattendrag. Ja, de tutar förstås på hösten också, när de lämnar oss för sydligare breddgrader. Lite kul att höra deras kakafoni, då alla har sin egen tonart och tutar i otakt med varandra. 😆

Men det främsta vårtecknet, som jag inte har märkt av än, är att höra storspovens sång. De kommer nog lite senare, det brukar vara mindre snö på marken när de dyker upp. Vi har fortfarande runt en halvmeter kvar.*

För att ge er lite katthistorik också, så kan jag berätta att när jag kom hem igår låg froppisen och sov djupt i soffan. Jag lät henne fortsätta att sova** tills jag hade middagskycklingen klar. Då vaknade hon av sig själv, putsade sig intensivt, och kom in i köket för att få en smakbit. Gullegumman!

---

*) Grov gissning, då jag inte alls mäter snödjupet någonstans, men någonstans mellan 75-50 cm kan det vara, där jag bor. En bekant mäter snödjupet hos sig, men bor där det alltid kommer mycket mer snö än hos mig.

**) Det är så kul att peta på henne när hon sover, för att väcka henne. Då säger hon verkligen ”frrppp!” och tvärvaknar. Jag lät bli, för en gångs skull, även om det kliade i fingrarna… 😉

Nu, till slut, har jag lyckats fixa till appen på min TV så jag kan se film- och serieutbudet jag tidigare fått besked om via brev. Efter lite tankearbete och petande på fjärren, så kan jag nu ha dejt med Freddie Mercury ikväll! Eller imorgon – han far ju ingenstans, ifall jag hellre ser vad Jamie Oliver har för sig i Italien istället… 😉

Lasagnen igår blev ingen höjdare, enligt devisen man ska inte ändra gamla lyckade recept, men den blev god ändå. Lasagne är alltid gott! 🙂 Nästa gång gör jag som vanligt och försöker inte med några ändringar. Ikväll ska (läs: måste) jag laga till kycklingklubbor som legat och tinat i kylen sedan i måndags.

OK, då har jag pratat TV, jag har pratat mat, så då vill ni förstås ha vädret också? Solen bryter igenom molnen, det är runt noll nu på morgonen, men ska visst bli några plusgrader under dagen.

Jag har kommit på varför froppisen så gärna vill gå ut: det är ju mars! Alla har hört talas om marskattor, och även om hon är kastrerad så känner hon väl av det. I morse väckte hon mig strax före 05:00 genom att skrika för full hals vid altandörren. Jag tänkte mindre vackra tankar och släppte ut henne – och somnade om…

När jag vaknade (av väckaren) skyndade jag mig att öppna altandörren, då hon satt i min rökstol och väntade. Förutom att jag öppnade dörren, så pratade jag åt henne – och hon märkte ingenting, utan satt vänd åt ett annat håll. Hon hör verkligen dåligt! Gammal katt.