Månad: mars 2023

Allmänt

Sammanfattning

* Snigel *

Helgen har varit lugn; ingen övningskörning (F var sjuk), ingen tvätt (även om jag borde), ingen massmatlagning (eftersom jag inte handlat), och bara lite disk. Jag har däremot tillbringat ohemult mycket tid framför TV:n, men det kommer väl inte som någon överraskning? 😉 Därför har jag kvar allt det ”roliga” att göra under veckan (eller nästa helg).

Det var -24 grader i morse när jag till slut orkade upp (snoozningarna tog slut). 🙁 Nu får det lugna sig en aning, tycker jag. Jag vill ha takdropp och att solen värmer när jag kommer hem på lunch. Katterna ville inte ens titta på altandörren i morse – ingen väckte mig kl 04:00 genom att peta mig på tårna 😉 – så de kommer att vara rejält nödiga på lunchen. OK, de har förstås lådan, men vill ju helst åtminstone prova att gå ut, oavsett väder. Sedan kan de backa in igen och gå på lådan, men de vill prova utevistelse först.

Det blev en lite rumphuggen dag idag. Det är bara jag och chefen på plats på min avdelning, p g a olika orsaker. Ja, ja. Det går nog bra ändå. Då kan jag slingra mig undan ett onlineseminarium jag inte är sugen på, kan skylla på att jag måste vara tillgänglig för kunderna. 😉 Se där, inget ont som inte har något gott med sig! 😆

Jag ska försöka få ihop en matsedel denna vecka igen, även om jag vet hur det går: jag ändrar mig redan under handelsturen och/ eller när jag står hemma i köket. 🙄 Whatever. Jag svälter inte, även om jag inte följer matsedeln. Det blev en extremt snabb sväng till affären igår, bara för det nödvändigaste: kattmat och cigg. Kaffe fanns hemma så jag klarar mig ett tag till. (Mina tre basvaror: kaffe, kattmat och cigg – bara det finns hemma så klarar jag mig länge.) 😆 Jag tog handlandet som en ursäkt för att sedan köra in bilen i garaget, och det var ju tur med tanke på hur kallt det var i morse.

Jag har bytt bok att lyssna på, orkade inte reta mig mer på den dåliga boken jag tidigare gnällt om. Nu är det ”Bortglömd flicka” av Karin Slaughter som gäller. Jag gillar ju hennes böcker, så få se hur den här utvecklar sig? 🙂

UPDATE
Nu börjar jag vara ordentligt långhårig, i den betydelsen att håret hänger och slänger överallt. Det är ju några månader (ett år?) sedan jag senast var till frissan, men behöver nu boka in en klippning. Inte för att klippa bort alltihop, men håret behöver jämnas till då det vuxit i ojämna testar överallt. Dessutom vill jag klippa lugg, men tvekar lite om jag ska eller inte. Frågan är väl närmast vilken sorts lugg jag vill ha? Den här gången tror jag att jag inte vill ha en rak lugg (som är enklast att underhålla själv, hemma framför badrumsspegeln…) utan istället en som är ”på snedden”, d v s längre på sidorna, så det blir ett lite mjukare intryck när jag svansar/ sätter upp håret. Just nu är luggen lika lång som resten av håret, så med svans eller klämma ligger allt hår slickat bakåt. Jag kan inte dra loss slingor för de hänger då över hela ansiktet, det ser bara ovårdat ut.

Som om någon annan än jag själv skulle bry sig om hur jag ser ut i håret. Suck. Enda trösten idag är att håret åtminstone är rent, så rent jag kunde få det med det skitdåliga schampot jag har hemma. Det schampot är ett misslyckat försök att prova något billigt nytt; man måste schamponera två gånger för att alls få något skum. Det var billigt i inköp – men om jag måste använda två doser, så blir det inte billigare än annat schampo. OK, jag fuskar och tar oftast bara en dos (vem orkar schamponera två gånger?!?) med inställningen att håret ändå är lite renare efter, än innan, duschen.

UPDATE 2
Alltså, det är sååå irriterande! Sedan någon dag under förra veckan har Regionen (alltså sjukvården) försökt få tag i mig, men då jag alltid har telefonen på ljudlös när jag jobbar märker jag inte förrän efteråt att de ringt. Så fort jag sätter på ljudet på mobilen igen, så börjar försäljare ringa… Ja, ja. Nu hade Regionen även provat nå mig via jobbets växel, men prickade in precis när jag var och fikade. Månntro vad de vill och vem det är som ringer? 🙂

Det går alltså inte att ringa upp numret de ringer ifrån, utan där svarar bara en röst som säger att ”någon från Regionen” har sökt mig. Jaha? Om de åtminstone talade in ett meddelande i mitt mobilsvar, så skulle jag veta vem jag ska fråga efter i växeln på Hälsocentralen. 🙄 Jag har nu slagit på ljudet igen, tills telefonförsäljarna börjar ringa, så jag får spunk och slår av ljudet ännu en gång.

Allmänt

Motsägelsefullt

* Snigel *

Jag har en ”hemlig” last; att se ”600 lbs” på TV och förfasas över tjockisarna som försöker få en viktminskningsoperation. Ja, jag skriver tjockisar, för jag är en själv. Inte i deras klass, men ändå. Det är så himla lätt att sitta där och förfasas över att ”begriper de inte att de måste äta mindre portioner och nyttigare mat” medan jag själv glatt stoppar i mig både det ena och det andra i matväg. Det är väl en sorts förnekelse, att se andra kämpa med vikten och bli uppläxade av dr Now för att de inte följer hans program, medan jag själv slarvar med maten så det visslar om det. 🙄

Igår hade facket medlemsmiddag, på fiket bredvid jobbet. Vi hade bokat pajbuffé, och det var jättegott! Självklart åt jag ordentligt, för jag räknar inga kalorier. Däremot höll jag mig från att äta något senare på kvällen, när jag parkerat mig framför TV:n för att se just dr Now & co. Den som behöver gå ner i vikt brukar äta väldigt mycket friterat och/ eller tårtor i början av programmet, men den här gången somnade jag så jag vet inte hur det gick för henne. Jag blev inte heller sugen på de godsaker hon stoppade i sig medan jag ännu var vaken. Var väl mätt, helt enkelt.

I morse var det -18 grader så våren har inte riktigt kommit igång. På dagarna har det blivit kallare, det droppar inte längre från taken även om solen är framme, men det är väl det som kallas typiskt vårväder: varmare och kallare dagar om vartannat. Nu ser det ut som att kylan ligger kvar ett tag till, men (peppar, peppar) ingen mer snö. Det räcker bra med den snö vi redan har; jag behöver inte oroa mig för gräsbränder den närmaste tiden. 😉

Jag ska kolla med F om vi ska övningsköra imorgon. Om inte, så kommer jag kanske att åka hem till Byn och äta älgköttsoppa. 🙂 Det är Byaföreningen som har skotercafé i Byns gamla Folkets Hus (man tar sig alltså lätt dit med bil) och just den här helgen har de ”gästkock” som kokar soppa. Annars kan man fika smörgåsar, semlor eller annat gott där. Jag får se hur jag gör – vädret verkar bli soligt, åtminstone på lördag, men jag har mycket att göra hemma också. Men det har jag ju varje helg. 😳

En liten seger är att jag inte lagat mat på hela veckan! Det blev matburkar under helgen, och så åt jag ute igår. Återstår dagens middag, som säkert kommer att bli något helt annat än det jag planerat, eftersom jag upptäckt en korvring jag behöver göra något av. 🙄 Dessutom skulle jag verkligen behöva rensa ur skafferiet, och då vet man aldrig vilka fynd jag gör där. Just nu har jag massor av öppnade förpackningar och misstänker att det finns flera av varje, t ex flera påsar med havregryn, strösocker, pasta, m m, som bara knuffats längre och längre in på hyllorna bakom annat jag ställt in.

Det är inte bara skafferiet jag behöver rensa… Hela köket behöver en rensning, och sedan är det bara att ta rum för rum. 🙄 Det tar aldrig slut, ungefär som med tvätten. 😉

UPDATE
Jag lyssnar på en bok, ”Terapeuten” av B A Paris, som börjar irritera mig – inte bara en aning, utan rätt mycket.

  • Huvudpersonen har flyttat ihop med en kille, som dök upp i hennes liv för bara ett halvår sedan. Ingen gammal bekant eller vän till en vän, utan helt okänd.
  • Hon släpper sitt gamla liv, för att flytta till London (-förort?) med honom, förutom att hon är besatt av personer som heter Nina – hennes syster som omkom i en olycka hette så.
  • Nu har hon börjat vakna på natten och ”vet att någon är där” men när hon till slut vågar (???) tända lampan är rummet tomt.
  • Alla omkring henne är mer eller mindre misstänkta, även hennes sambo: är han verkligen den hon tror att han är? Och varför ville han köpa precis det huset som någon (en Nina!) blivit mördad i?
  • En privatdetektiv smyger runt i omgivningarna och har frågor till henne (???) om mordet som skedde långt innan hon ens visste att hon skulle flytta dit?!? Han är givetvis lång, mörk och snygg.
  • Hon försörjer sig på att… Tja… Just nu ska hon översätta en roman från italienska till engelska, givetvis jobbar hon hemifrån så hon kan försöka tjuvlyssna på grannfruarna och ”bli en i gänget”.
  • Sambon jobbar på annan ort, så det var först ensamma kvällar, men nu, när hon fått kännedom om mordet, ska han börja pendla varje dag.

Längre än så har jag inte hunnit och jag vet faktiskt inte om jag orkar med resten. Hispiga hemmafruar med för mycket tid att måla fan på väggen är inte riktigt min melodi. Det är som att någon kokat ihop alla Harlekinböcker jag någonsin läst, med miss Marple – nej, förlåt, med Kitty. 🙄 Oftast ger jag inga recensioner på böcker jag läser, men den här var rena smörjan. Eller också är jag inte på humör för den. Jag har läst annat av samma författare, som var riktigt spännande, men den här boken var ett bottennapp.

Foto, Katter

Ett år

* Snigel *

(Varning för långt inlägg som bara handlar om katter.)

Idag är det ett år sedan jag hämtade katterna! 🙂 De ville inte alls samarbeta i morse, utan lade sig på varsitt ställe, bara för att jag tänkt få med dem på samma bild. Nåja, så här ser de ut nuförtiden. Inte så stor skillnad i utseende, men oj vilken skillnad i attityd!

Se hur Sigge ligger över mitt knä, helt avslappnad och med de typiska utstickande frambenen. 😉 För ett år sedan var vi inte alls vänner, tvärtom, men nu är han Min Kille. Siri hade vid fototillfället gått upp på vinden för att få sova i lugn och ro, så hon fick inte vara med på bild den här gången.

Vi har våra rutiner, katterna och jag. Varje morgon väcks jag vid 4-5-tiden av att Siri jamar och/ eller Sigge petar mig på tårna. Dags att stiga upp och släppa ut de små rackarna! Jag är väldresserad 😆 , öppnar altandörren och spärrar fast den på glänt (om det inte är för kallt ute) innan jag lägger mig igen. Katterna är ute så länge de vill och har oftast kommit in igen innan jag stiger upp ordentligt. Då sover de gott hela förmiddagen, det blir inte mycket bus före lunch.

När jag kommer hem på lunchen, möts jag oftast av minst en katt som vill gå ut. Jag släpper ut dem direkt och – beroende på vädret – försöker senare få dem att komma in igen innan jag far tillbaka till jobbet. Den blötmatsfrukost jag gett dem på morgonen är ofta uppäten vid lunchtid, men de har torrfoder och vatten, så de svälter inte (även om de försöker få mig att tro det ibland 😉 ) medan jag är på jobbet. Efter jobbet får katterna först blötmat, innan jag börjar med middagen åt mig själv. Det är lugnast så.

Sigge gillar att komma och lägga sig på mina ben för att bli kliad, men bara om jag INTE har filten på mig. Siri kommer upp på mig för att trampa, men bara om jag ABSOLUT har filten på mig… Hon vill gärna trampa omkring på mig ett bra tag (knåda degen ordentligt 🙂 ) innan jag får klia henne. Men när jag väl får klia, så får jag inte sluta! 😯 Just nu har hon många tovor – igen – så jag ska plocka fram sax och kam för att ta bort dem någon kväll. En vass liten sax (som användes på förra Siri) och en kam som förs in mellan tovan och skinnet, så jag kan klippa ovanpå kammen och inte råkar klippa i skinnet.

Förr var Sigge väldigt förtjust i att slicka på mina fingrar och sedan börja bita – och han biter ordentligt, med kindtänderna. Nu sker det mer och mer sällan; han slickar mest bara lite grann, ger ett litet bett och sedan är han färdig. 😳 Siri kan emellanåt slicka på min hand eller arm, men bits inte, och det är små försiktiga slick med tungspetsen. Hennes högra främre huggtand i överkäken sitter lite snett, inte så det stör, men den sticker fram lite mer.

Siris favoritlåda står kvar bakom TV:n. Där går hon och gömmer sig ibland, och det går fort! 😯 Hon går till lådan, petar på locket och vips är hon borta. Senare kan jag se kartongfliken röra sig lite, och vips är hon framme. Det händer också att Sigge går till kartongen och krafsar på fliken, när han söker henne. (Viktigt vetande: det är inte alls säkert att hon är där då. 😆 ) Han försöker inte öppna och lägga sig där, det är tydligt att det är hennes plats.

Jag kallar dem Storasyster och Lillebror, fast de är kullsyskon. Honor står högre i rang än hanar bland katter, och det syns tydligt när de går ut på Äventyr till gatan nedanför. Siri går alltid före, med Sigge en meter eller två bakom. Hon stannar, han stannar. Hon går, han går. Ibland kommer de till en punkt längs gatan där de först stannar och konfererar och sedan går åt varsitt håll.

Sigge gillar snö! Han kommer gärna studsande som en känguru genom djupsnön för att ta genaste vägen hem, medan Siri alltid följer upptrampade spår eller går längs husväggen (där det är minst snö). Katterna har haft gjort diverse ”stigar” att smyga efter över gräsmattan, men de har blivit översnöade och bortglömda, då nya stigar trampats upp. Jag är inte van att det är kattspår i snön, då min förra katt gjorde allt för att slippa gå i snö över huvud taget. (Hon gjorde akrobatiska övningar för att ta sig till och från altantrappan utan att röra snön, när hon gick under altanen för att göra det som behövde göras.)

Även om katterna har kattlåda (i hallen) går de helst ut och gör sina behov. Jag minns deras lycka när de kom på att hela utomhuset var en enda stor kattlåda! 😆 Nu vet de ju att de blir utsläppta så ofta det går, men ibland blir nöden för stor – och då har de lådan. Inga problem med den, fast jag har en Pee-Wee, som fylls med träpellets (ja, sådana man eldar med) istället för kattsand.

Sigge rymde ju när de fick börja gå ut, just när det var riktigt pissigt och besvärligt väder; blötsnö och snöstorm, men inte allt för kallt. A och C hjälpte mig att kolla efter katten, men efter sex dagar kom han hem själv, fick någon veckas husarrest – och sedan har han aldrig stuckit iväg igen. Jag minns hur orolig Siri var under de dagar han var borta. Hon kom och klängde sig uppför mig hela tiden, och trampade frenetiskt på mig. Så kom Sigge hem och oj vad snabbt det blev slut på den närheten. 😉

Sigge är verkligen urtypen för En Katt; lämnar jag något på bordet så ska det petas ner. 😆 Han är mer glupsk än Siri, på det viset att han slukar smakbitar som serveras, utan att tugga, medan Siri ska lukta och slicka och försiktigt provtugga ett hörn – och så kommer Sigge och tar godbiten! 😯 Jag vet inte hur många tuggpinnar han helt fräckt bara gått och tagit från henne, men nu senast höll jag fast hennes pinne med ena handen och motade bort honom med den andra.

Just tuggpinnar är en klar höjdare bland kattgodiset! Tyvärr prasslar plasten runt dem likadant som plast runt andra saker, så Sigge kommer rusande när jag öppnar vissa påsar/ förpackningar som inte alls är kattmat. Det bekymrar inte honom; han har stulit en förpackning med tuggpinnar och slitit upp förpackningen (under soffan) alldeles själv, så nu har jag fått börja gömma dem i en inbrottssäker låda. 😉

I somras bar Sigge in två nyfångade fåglar åt mig, så få se denna sommar vad han kommer med…? Det är ju så att om det är någon som busar med små ”pälsråttor” (kattleksaker) så är det han. En av råttorna han lekte med för ett tag sedan hade ett pipljud som jag missat/ glömt bort, så jag blev alldeles kall: har han tagit in en levande råtta??? Jag är inte rädd för möss eller råttor men vill inte ha en döende sådan inomhus, som gömmer sig i ett otillgängligt utrymme och sedan ligger och ruttnar i rumstemperatur. Nu var det bara en fejkråtta, men få se till sommaren om/ vad han tar hem.

Siri bodde på altansoffan hela sommaren. Ibland kom hon in och åt, men var snabbt ute igen. Under sommaren låter jag altandörren stå öppen hela dagarna när jag är hemma, och det passade henne precis. Annars var hon snabb att komma på att sitta på fönsterblecket utanför altanfönstret när hon vill komma in. Då ser jag direkt att hon är där, ifall jag inte hört henne ropa utanför dörren. Sigge ropar lite men inte alls som hon, han bidar sin tid och vet att jag så småningom kommer och öppnar dörren om han blivit utestängd.

UPDATE
Jag glömde berätta hur Siri ”tappar sina framben” när hon vill bli kliad. Hon kommer och stryker sig mot mig (ben eller hand) och plötsligt faller hon framstupa och gör en kullerbytta! 🙂 Det betyder att hon vill bli kliad under magen (som då vänds uppåt när hon ligger) men det är inte schysst att hon gör så när jag bär matkassar från bilen till bron… 🙄 Jag har inte ramlat över henne än, men det är bara en tidsfråga. I och för sig har jag blivit bättre på att parera hennes kullerbyttor. Sigge har pippi på att vältra sig över på rygg precis utom räckhåll när jag kliar honom, så mina fingrar famlar i tomma luften. Gullungarna! 😉

En till sak med Siri: båda katterna är väldigt intresserade av att rädda mig från duschen, så när jag öppnar badrumsdörren (för att släppa ut ånga och in katter) kommer de och kollar så jag finns kvar. Men Siri vägrar att gå på badrumsmattan! Hon skuttar alltid över den, till ”bara golvet”, och har därför ibland svårt att nå mig när jag sitter ner på toastolen (p g a mattan). Den kanske kittlar henne under tassarna, eller något? Sigge bryr sig inte, han går på mattan utan tvekan, och stryker sin torra päls mot mina blöta ben. Om jag däremot försöker stryka någon av dem med blöta händer så uppför de sig som att jag försökt dränka dem. 😉

Allmänt

Ljus

* Snigel *

Ljuset återvänder med full kraft! Nu är det så ljust på morgnarna att jag inte ser om den lilla lampan på motorvärmarkontakten tänds, när jag slår igång den på morgnarna (de gånger jag lämnat bilen ute) med fjärrkontroll från mobilen. Kvällarna blir också längre – snart kan jag ta ner ljusslingan jag har på altanen. Till helgen är det dags att ställa om till sommartid, att ställa fram utemöblerna klockan.

Visst är det lite ironiskt att det varnas för gräsbränder och pollen nu, när snön ännu ligger meterdjup på mina breddgrader, men det går fort så är vi ikapp de södra delarna av landet. Angående det snöfall som kom under helgen menade en bekant att ”den nya snön tar bort den gamla”, men det är alldeles för tidigt för det.

Jag svängde förbi macken i morse och köpte cigg, fast egentligen var det en ursäkt för att köpa en påse godis. 😉 (Och jag glömde att köpa en ny tändare – igen.) Idag är det läge att fira gårdagens bedrifter på jobbet! Ännu en deadline är passerad! 😆 Så nu gör jag mitt bästa för att sockerchocka kroppen innan jag hämtar dagens första jobbkaffe. Det riktiga morgonkaffet har jag sörplat i mig hemma, men jag behöver en extra kick innan telefontiden börjar.

UPDATE
Katterna gick ut under lunchen, men Sigge kom in. Vädret är grått och någon minusgrad, så det är inte lika roligt väder som under lunchen igår. Det blåser lite, inte så farligt – men lagom för att det ska kännas kallare än det egentligen är. Nåja, jag jobbar ju inomhus och hälften av katterna är inne därhemma. 😉

Jag har en del ”handarbete” att ta itu med efter lunchen, sådant som inte går av sig själv i ett litet nafs utan jag måste tänka samtidigt. 😉 Lite sortering är kvar att göra, efter gårdagens deadline, så jag har svårt att välja vad som är värst att ta itu med under eftermiddagen: handarbetet eller sorteringen? 😆

Allmänt

Växlande variation

* Snigel *

Jag ska sitta i växeln en stund idag, för att få lite variation i arbetet. 🙂 Det är riktigt roligt, speciellt om jag får kniviga frågor, då den som ringer kanske inte alltid vet vem de ska tala med. Då får jag använda mina (obefintliga) detektivkunskaper och lista ut vem som kan tänkas ta samtalet.

Dagens väder är soligt men lite kallt, runt -10 grader när jag steg upp, men nu är det varmare, kanske -7 grader. Igår tinade det och droppade från taken under dagtid, så jag tror det kommer att bli sådant väder idag igen. Dessutom hade det rasat från taken, både på jobbet (träffade min bil…) (inga skador) och hemma (knäckte de yttersta kvistarna på körsbärsbusken) (den brukar annars klara sig, står precis utom räckhåll för takras – förutom i år).

UPDATE
Eftersom solen skiner passade jag på att dela med mig av solskenet: skickade digitala presentkort till mina juniorer. 🙂 Jag har samlat på mig en massa Coop-poäng som jag inte använt, och passade på att dela med mig av dem. Det blev rejäla presentkort åt både mig och juniorerna, och jag har ändå kvar poäng. Ja, ja. Jag får väl fortsätta att spara poäng, det kan komma kärvare tider. Nu har alla råd med lördagsgodis, i alla fall. 😉

På tal om lördagsgodis… Jag hade fredagsfeeling igår kväll! 😳 Fatta hur tungt det var att stiga upp i morse när väckaren ringde… 🙄 Det måste ha varit för att jag glufsade* i mig äppelpaj medan jag kollade på ”Oak Island”, annars brukar jag inte äta sötsaker framför TV:n under veckorna. Mina smaklökar kanske sade mig att det måste vara fredag?

UPDATE 2
Det var den lugnaste eftermiddag jag haft i växeln på väldigt länge. Jag hade inte med mig vare sig nagelfil eller -lack, men hade lugnt kunnat både fila och lacka naglarna. Det beror nog på vädret, för solen har stekt utomhus, medan jag suttit inne och sett ut på den smältande snön. Nu kan det ha vänt och börjat bli lite kallare, det droppar inte från taket (utanför mitt kontor) längre.

På lunchen såg jag grupper med friskvårdande personal från äldreboendet, som passade på att ta en liten promenad i solskenet. Mina grannar har en utomhusgrillplats, med bänkar och en ordentlig eldstad, och de gjorde upp eld medan jag satt på altanen under lunchen. Först luktade det eldrök, sedan blandades doften upp med grillad korv… Då for jag tillbaka till jobbet – för att inte obehärskat springa genom snön och tigga till mig en korv. 😆 Trots att jag ätit, blev jag väldigt sugen på grillad korv. Årets första är ju den bästa!

*) Det blev verkligen att glufsa i mig äppelpajen, då Sigge gjorde frenetiska försök att komma åt den, han också. 😉 OK, det var kanske mest vaniljsåsen han var ute efter, men jag fick nästan stå och äta. Siri upptäckte förstås också att det var godsaker på gång, men hon väntade tills jag var klar och ställde skålen på bordet. Då kom hon och föste undan Sigge, som hunnit djupdyka i såsresterna, så de fick nog 50/50 av det jag lämnat.