Sisådärja. Då klarade vi oss igenom nyårsfirandet den här gången också, mina katter och jag. Bästa sällskapet! 🙂 Tyvärr klämde någon iväg ett jättebombanfall av fyrverkerier i närheten, så hela huset skakade – och katterna flög som höstlöv i storm runt hela huset! Det dröjde långt ut på nyårsdagen innan de tordes komma fram från sina gömställen igen. Och de väntade till sent igår kväll innan de tordes gå ut för att göra sina behov. (Jag har skurat upp kattlådan ordentligt och bytt sand (pellets), men de vill ändå helst gå ut.)
Under nyårsnatten var det inte så jättekallt, jag tror termometern stod på -18 när jag kollade sista gången under kvällen, men lagom till nyårsdagen hade kylan oss i ett järngrepp: -28 grader igår. Idag var det -33, så jag fick förbanna mig själv för att jag inte gjorde undan att duscha och tvätta håret igår kväll, för att slippa gå ut med blött hår i morse. 😳 Nå, jag överlevde t o m att gå en runda förbi soptunnorna, då jag samlat på mig flera påsar med skräp under de lediga dagarna.
Kylan ska visst hålla i sig hela veckan, så jag försöker frenetiskt komma på vad jag kan jobba hemifrån med, bara för att slippa gå ut. Tyvärr måste jag – så småningom – handla mat denna vecka, då nu julresterna börjar ta slut. Idag, imorgon och eventuellt även i övermorgon har jag fortfarande rester att ta till, men sedan är det dags. Vi får se om jag gör matsedel, det är inte mycket att visa upp den här veckan.
I morse har jag bytt ut de almanackor som ska bytas ut på jobbet, och planerar att söka pärmar för 2024 i källarförrådet. Jag har hört rykten om att det ska finnas gott om pärmar där någonstans, men hittade inga när jag sökte förra veckan. Hade inte heller någon att fråga, då de som skulle kunna veta mer om pärmarna var lediga förra veckan, men nu är de tillbaka på jobbet igen. Pärmetiketterna är i alla fall färdiga, dem gjorde jag klara förra veckan. 😉
UPDATE
Det är inte klokt hur kallt det är! 😯 Det kändes som att köra genom ett smörpaket när jag for hem på lunchen, och då har ändå min bil stått i värmare under fm. Det gick tröööögt att trampa ner kopplingen, och andra pedaler, och bilen kändes som att jag körde uppför en trappa (”fyrkantiga” däck). Väl hemma stoppade jag i värmaren, för att alls ha en chans att få igång bilen igen när jag skulle tillbaka.
Siri var modig och gick ut, men blev inte ute lång stund. Hon gjorde det som behövdes, och kom snabbt in igen. Sigge satt bara på fönsterbrädet och kollade ut – mer uteliv än så ville han inte ha. Jag förstår dem, jag hade också gärna stannat kvar inomhus hemma, men lyckades övertala mig själv att fara tillbaka till jobbet. Nu ska jag verkligen försöka komma på något jag kan göra hemifrån imorgon…? 😉
