Folk, alltså

Just när man trodde att man träffat på alla sorters gnällspikar människor, så dyker det upp ytterligare en variant… 🙄

Människans dumhet har inga begränsningar, verkar det som. (Nu menar jag inte någon specifik människa, utan bara mänskligheten i stort.) Och finns det en möjlighet att feltolka något, så kan man ge sig f*n på att det är precis vad gnällspikarna gör.

Sedan finns det förstås de som lägger sig i sådant de inte alls har med att göra. Eller varför inte de som låtsas ”bry sig om” när de bara ”bryr sig”, d v s lägger näsan i blöt hos den det berör för att verka vara omtänksamma (läs: få insiderinformation).

För övrigt tycker jag att jag förtjänar ett nytt köksbord nu. Visst? *IKEA-sugen* Fast det kanske skulle räcka med att städa undan och torka av från det bord jag redan har, för att det ska kännas som nytt. Om jag även tar fram en duk skulle det bli stor skillnad.

Problemet med duk på köksbordet, är att katterna genast tänker: -Åh, matte har bäddat rent åt mig! och ligger och vältrar sig på den. Efter ett par dagar är den täckt av katthår, som genast letar sig ner i smöret och andra mer eller mindre olämpliga ställen.

Dessutom måste duken strykas innan jag kan lägga den på bordet. Även om den sedan blir både ihopknölad, full av vikmärken och nedspilld, så MÅSTE den vara nystruken när den läggs på bordet. Det är en av mina fixa idéer, som inte alltid överensstämmer med resten av mitt tänk.

T ex stryker jag inte alltid gardiner… Det beror lite på vilka gardiner det är. De värsta skrynklorna hänger ju till sig efter ett tag, och jag byter inte gardiner så ofta. Det är ändå ingen som ser skrynklorna under katthåren när gardinerna suttit uppe ett tag.

Men om jag tar mig ur och stryker ett fåtal plagg jag samlat på hög, så kan det hända att en duk får följa med i strykningen. Då har jag en färdig duk till köksbordet, ifall jag behöver.

[tags]nyfiken i en strut, köksbord, duk, katthår, strykning[/tags]