Under helgen har jag varit på 80-årskalas. Min farbror K fyllde år i torsdags, men jag lät hälsa att jag inte kunde komma förrän på lördagen.
Lördagen kom, precis som A, som ville låna min bil. Det gick bra, och han lämnade sin i utbyte. Dagen gled vidare medan jag hade en lite vag känsla att jag glömt göra något. Ringde C och pratade med henne när poletten plötsligt trillade ner: 80-åringen!!!
Då var klockan så mycket att jag insåg det var för sent att göra något åt saken samma dag, så jag bestämde mig för att åka dit på söndagen istället. Jag drog en liten svävande vals om att A lånat bilen (det hade han ju, jag ”glömde” bara nämna att jag haft hans bil under tiden) när jag sent omsider dök upp, ett dygn försenad.
K gör det bra, som står ut med sin sambo M. Hon kan tjata hål i huvudet på vem som helst, eftersom hon aldrig är a) tyst eller b) stilla och c) upprepar sig hela tiden. Att hon dessutom d) glömmer namn gör det hela nästan lustigt, åtminstone när man bara träffar henne någon gång då och då.
Fördelen med att åka till kalaset en dag försenad var att jag fick sitta i lugn och ro (nåja) med K och (försöka) föra ett samtal. Nackdelen var att jag missade de gäster som var dit på lördagen. Egentligen var det mest synd att jag missade torsdagens gäster, men det gick inte att göra något åt.
[tags]80-årskalas, glömsk, tankspridd[/tags]
