Författare: * Snigel *

Jag kom hem redan i förrgår på em, men har inte haft tid att skriva något förrän nu. Det var en massa olika tider och besök som skulle ordnas – men idag har jag tid. Förhoppningsvis har jag bokat in/ om allt som behövde ordnas under de närmaste veckorna.

Först av allt meddelade jag min chef att jag blir hemma resten av veckan, fast jag inte är kvar på sjukhuset längre. Även om jag faktiskt längtar tillbaka till kontoret (och kollegorna) så är det inte läge just nu. De stödstrumpor jag ska ha har inte kommit, så jag får ha lindade fötter och ben, vilket gör att jag inte får på mig skorna.

De har vätskat ur mig så jag tappat de 14-15 kg jag lagt på mig sedan oktober, och det märks på benen. A tyckte att en rättvis beskrivning av mina ben varit ”telefonstolpar med tår” – jämntjocka ben hela vägen ner över fötterna. 😆 Det känns mycket bättre i benen nu, jag kan vinkla foten utan att det spänner i huden på underbenet.

Gissa om Siri var glad att se mig igen? 😉 Hon hade ju fått gömma sig i flera dagar för de oerhört farliga kattvakterna A och C 🙄 så när jag kom hem fick hon äntligen bli kliad. Vi har myst tillsammans och hon har skällt ut mig: lämna henne sådär, utan att fråga om lov först. Nu har hon lugnat ner sig en aning, men jag har minsann hört att hon inte var nöjd över mitt påhitt.

Eftersom jag låg i ett rum för fyra (även om vi aldrig blev mer än tre) så hade jag en gullig liten tant som rumskompis. Hon var 85 år och kvittrade på blekingska hela tiden. Vi hade samma sorts humor och gick väldigt bra ihop! När jag skulle åka önskade jag att vi skulle ses någon gång igen – bara inte på ett sjukhus. Det tyckte hon lät bra. 😉

UPDATE
Som om jag inte var i tillräckligt dålig form sedan tidigare har jag nu dragit igång en jätteförkylning också. Har nyst hela dagen och till slut drog näsdroppet/-täppan igång. Det har jag inte riktigt tid med, men jag har ännu några dagar att vara hemma och hoppas att förkylningen släpper taget, innan jag måste gå till jobbet.

I värsta fall kan jag kolla med någon kollega om de kan komma förbi med min datorväska, minus dokumenten jag skickade med i måndags. Det kanske jag behöver göra ändå, då jag inte får på mig skor så länge mina ben & fötter lindas. Har ingen aning om när stödstrumporna kommer, så det kan bli aktuellt med hemmajobb en period till.

Dagarna går i olika tempo. Helgen var dagarna lååååånga, för det händer inte så mycket. Vardagarna går desto fortare, då allt möjligt händer hela tiden – t ex ronden. Nu väntar jag på dagens rond, så får vi se sedan vad som händer.

Idag har jag fått underben och fötter lindade, då rätt storlek på stödstrumpor inte fanns tillgängliga. Än har jag inte märkt någon skillnad men har bara varit en snabb sväng ur sängen.

Till min stora sorg är det bara jag som är intresserad av att se på TV av oss tre som delar rum. Bara därför står min säng i en sådan vinkel att jag inte ser TV:n. Typiskt. 🙄

Det största nöjet vi har är att fundera på vad vi ska serveras nästa gång det är mat, och bedömningen av hur det smakade. Igår fick vi Janssons frestelse och den var riktigt god!

Igår fick jag med mig rumskollegorna till matsalen när vi skulle äta middag. Annars serveras maten på rummet, men det vill jag inte ha. Att sitta på sängkanten och använda det lilla rangliga sängbordet är inte kul.

Under helgen var jag helt ensam i matsalen vid varje måltid! Igår gick vi alla tre plus att ett par andra också var där. Få se hur det blir idag?

Tja, mer spännande än så blir det nog inte den här gången. 😉

UPDATE

Jag hann förstås precis posta det här inlägget, så kom personal och talade om att jag ska åka hem efter lunch. Jaha. Då vet ni. (Jag får skriva mer när jag är hemma och kan skriva på ett ordentligt tangentbord.)

Tro det eller ej, men jag är inlagd akut på sjukhuset i K igen. 😯 Den här gången är jag så vätskefylld att mina ben börjat läcka ut vatten (genom huden). Vid ett besök på hemmaakuten provvägdes jag och hade gått upp 15 (!!!) kg sedan jag låg på sjukhus i oktober.

Eftersom det är helg vet jag inte mycket mer. Gårdagens rond, då jag trodde jag skulle få träffa doktorn, avbröts innan det var min tur (av olika orsaker) men kanske idag? Jag får vätskedrivande medicin som håller mig i form genom att jag får promenera till och från toaletten både dag och natt.

Den här gången bor jag inte ensam i ett rum för två, utan vi var tre damer igår, tills en blev utskriven igår em. Nu har jag kvar en förtjusande liten tant på 85 år med humor och gott humör. 🙂

UPDATE

Nu har jag gjort undan den läskigaste delen, att ringa chefen och tala om att jag inte kommer imorgon. 🙄 Så fort jag tänkt gå tillbaka till kontoret har det kommit något emellan.

Så susade ännu en vecka förbi, mer eller mindre i racerfart. Jag känner mig piggare än tidigare även om allt inte är helt bra – men nu skippar jag sjuksnacket för idag, eller hur? Har ni några Planer för helgen?

Jag har en väldigt enkel Plan, att ta mig ut på gården och skrapa upp bilrutorna. Detta så jag ser att köra in i garaget (utan att skrapa bort någon backspegel…) så isen på bilen kan tina bort. Även om det blivit varmare så är det ändå minusgrader, typ -8 grader eller så, så bilen tinar inte utomhus. Anyway, det är Planen för helgen.

Jag skippar matsedeln även för den kommande veckan, tror jag. Självklart har jag idéer om vad som kan/ ska ätas men de kan hinna ändras. Det är handlingsdag idag och jag har – trots all mat jag redan har hemma – fått ihop en lång lista även denna vecka. Kanske inte så mycket matvaror, mer ”tillbehör” den här gången. Och jag är sååå sugen på att äta ute, slippa laga/ värma hemlagad mat för en gångs skull!

Men livet består av mer än mat. T ex har jag fortfarande disken som står och blänger på mig för att jag inte tömt diskmasken, för att inte tala om handdisken. Tvättstugan skulle behöva ett besök eller två, nu när jag har lite mer ork. Helgen är lång och tidsmässigt oplanerad. Man vet aldrig; plötsligt händer det! 😉

UPDATE
Hemtjänsten svepte förbi, och jag hann ta ett långt fackrelaterat telefonsamtal (med M från centret i L, som vill boka in ett besök hos oss om ett par veckor) under tiden han var och handlade åt mig. M och jag var precis färdiga när han svängde in på gården med bilen (med mina varor)!

För ett par veckor sedan hade Affären ute en förhandsbeställning på sin FB-sida, en traktörpanna med glaslock. Den hade han också hämtat åt mig! 🙂 Nu vet jag inte riktigt vad jag ska premiärlaga i den, men grundplanen var kycklinggryta. Just den här gången har jag ingen kyckling hemma, men jag har annat. Det blir nog bra, det här! 😉

Lagom tills idag har jag hunnit pusta ut efter gårdagen, även om ett fåtal små smulor ligger kvar och behöver åtgärdas under dagen. Vad jag funderar på just nu är om det där att stiga upp tidigt på morgnarna är något som kommer med åldern? Jag har aldrig varit någon morgonmänniska men upptäcker nu – när jag jobbat hemifrån så länge – att jag stiger upp före väckaren ibland?!? 😯 Nu när jag haft tillfälle att sova extra länge på morgnarna? Nå, det finns väl fler grunder till den åkomman men det känns väldigt underligt. *rycker på axlarna*

En sak jag lagt mig till med är att se lunchavsnittet av ”Ice Road Rescue”, en serie om norska bilbärgare som drar upp lastbilar och andra stora fordon från de norska vintervägsdikena. Mycket underhållande! Det verkar finnas flera säsonger och avsnitt går kors och tvärs i repris, men just under lunchen är det väldigt avkopplande att kolla på killar i oljiga overaller i stora bärgningsbilar genom snöstormar och halka. 😆

Jag skickade ju mitt senaste sputumprov till Hälsocentralen men har inte fått någon respons på det än, så jag försökte ringa igår för att kolla om provet var OK, eller om det måste göras om igen. Tyvärr har jag hunnit börja tugga i mig en antibiotikakur så provet får i så fall vänta, tills jag är färdig med kuren. Nå, jag knappade mig fram genom valen när jag ringt rätt nummer, men de hade hunnit stänga växeln för dagen. Nytt försök nu på morgonen och de ska ringa tillbaka efter klockan 11… (Nu är klockan 8.) Ja, ja. Det blir nog bra.

Faktiskt mår jag bättre, hade nästan kunnat tänka mig att fara till kontoret idag, men iddes inte. 😉 Även om det är väldigt långtråkigt och ensamt att jobba hemifrån, så är det samtidigt väldigt bekvämt. Slippa byta om och kamma sig. 😆 I och för sig har jag vissa tidsbestämda arbetsmoment då jag måste fara till kontoret för att komma åt allt material, men jag känner att det kan vänta till måndag. Imorgon ska jag ju ändå jobba hemifrån på em igen, eftersom det är fredag och hemtjänsten kommer.

Dagens middag blir repris från igår. Jag stoppade inte i vitlök i den rätten, ville bara prova hur det smakar utan, och det var ingen hit. Alltså, maten är helt OK och jag kommer att äta resterna idag, men nästa gång följer vitlöken med i receptet. 😉 Däremot tror jag att jag ska beställa en till omgång ”vit fisk med tillbehör” så jag kan göra om fiskrätten för den var verkligen supergod! Eller också var den väldigt efterlängtad, vad vet jag? Jag behöver äta mer fisk, så det är kul när det blir en lyckad rätt.

UPDATE
Jag har hunnit ha en onlineträff med chefen, som ville kolla läget. Eftersom jag varit korttidssjuk flera gånger den senaste tiden, kommer jag upp på en intern varningslista, men hon vet ju varför. Vi var båda överens om att det funkar utmärkt att jag kan jobba på distans när det behövs, men jag talade om att jag tänker komma till kontoret på måndag – om inget oförutsett hinner hända. Dessutom hade vi ett par andra (arbetsrelaterade) frågor att gå igenom, men vi var båda nöjda när vi slutade samtalet. 🙂

Sedan har jag hunnit ha samtalet med Hälsocentralen, men jag vet fortfarande inte om jag måste göra om provet eller inte. Det har kommit fram till provavdelningen/ labbet på sjukhuset i S och är under odling, men mer än så kunde min kontakt inte se. Ingen fara, jag får vänta och se om jag får ett nytt brev om att provet måste göras om. Förhoppningsvis inte, det var inte kul att göra. Man måste hosta hårt och djupt åtskilliga gånger, ända från tårna, för att få loss något som kommer tillräckligt långt inifrån.