Nu har jag pratat nonstop i en timme och halsen är snustorr, rena öknen, då jag glömde att ta med något drickbart. Till mitt försvar ska sägas att jag skulle lära upp en ny webbredaktör, A, som frågade minst lika mycket som jag försökte förklara. Vi var alltså två som talade nonstop i munnen på varandra. 😉
Det blir nog bra det här – jag gav honom en hel del ”do & don’ts” men tröstade honom att det går alltid att rätta till det som blivit fel. Om jag inte kan göra det själv, så skickar jag felet vidare. Nu är det inte mycket han tänkt göra ”från början”, utan mest bara uppdatera lite färdig text här och där, tills han blir mer van att arbeta i verktyget.
Dessutom bjuds vi på fika idag! Jag gick ner med min lunch till jobbkylen och då satt ett gäng och fikade för fullt. Det visade sig att A (som jag senare skulle ha webblektion med) firade ett år på plats idag, och därför bjöd alla på fika. Där rök min bantning. 😉 Vilken tur att jag inte börjat än! 😆
Angående bantning så har jag redan en del idéer jag skulle kunna börja använda mig av, då jag vet att ”matbruset” gärna ställer till det för mig. T ex skulle jag kunna börja avsockra mig igen. Det har funkat förut och kommer att funka igen, bara jag låter bli sötsaker. Jag kan inte byta till ”sockerfritt” då det ändå innehåller sötningsmedel, vilket triggar igång sötsuget i mig, förutom att jag blir dålig i magen… Den söta smaken måste jag låta bli – då går det bra. 🙂
Jag har haft diskussion om (framför allt min egen) mathållning tidigare med andra personer, enskilt eller i grupp, och försöker få dem att förstå att vi vet alla 1) när, 2) hur och 3) vad vi ska äta – även vi som är överviktiga. Två syskon, uppvuxna i samma familj under samma förhållanden, kan skilja i vikt, precis som i humör eller hårfärg. Det kan vara så att den ena har svårare matbrus än den andra.
Matbruset är vad som gör att hjärnan inte bryr sig om att du redan är mätt, eller att du inte är hungrig över huvud taget. Hjärnan vill ändå stoppa i dig allt ätbart så du inte får för lite mat. Det är väl en rest sedan tiden då vi jagade mammutar, ungefär. Bruset fyller dina tankar med mat mer eller mindre hela tiden, som det gör för mig. 😳 Somliga lyckas stänga av bruset, men inte alla.
Jag vet förstås att även om jag tar bantningssprutor så måste jag ändå lägga om både kost och livsstil, det blir inte så att jag tar sprutor och kilona rasar utan andra ansträngningar. Det blir en lång och svår resa att fixa till det jag behöver fixa vad gäller mat & motion, och då tror jag sprutorna blir till stor hjälp. De dämpar förhoppningsvis matbruset så jag kan fokusera på rätt saker.
Jag har ju för vana att bli väldigt dagvill emellanåt, och eftersom jag jobbar hemifrån idag, på kontoret på torsdag och hemifrån (som vanligt) på fredag, så kommer jag nog att ha fredag redan idag. 🙄 Jag känner mig lite som om jag försöker slingra mig undan köksveckan (min avdelning har den här veckan) men det är inte alls meningen. Hade jag fått bestämma så hade jag tagit videomötet med lungavdelningen en annan vecka, eller på en fredag, så hade det känts bättre. Nå, nu är det som det är – bara att gilla läget.
Igår blev jag bjuden på middag och tårta, då C fyllde år! 🙂 Det var förstås inte bara jag, utan andra gäster dök också upp. Tyvärr orkade jag inte shoppa någon present åt henne efter jobbet och Apoteksbesöket, så hon fick pengar istället och får då alltså välja både affär och present själv. Jag hämtade ut värktabletterna jag fått utskrivna och är noga med att ta så lite som möjligt av dem. Dels hörs man bli stenhård i magen av dem, dels omvandlas de till morfin och kan bli beroendeframkallande. Själva förskrivningen säger ”1 tablett 3-4 ggr dagligen” men jag tänker bara ta en varje morgon och en varje kväll till att börja med, så får jag se om jag behöver ta fler efter första veckan.
Jag lyssnar fortfarande med viss tvekan på boken jag nämnde tidigare, men nu är det så lite kvar att jag tänker höra hur det går, inte avsluta den. *rycker på axlarna* Den var inte riktigt min smak men ett trevligt tidsfördriv. Om jag inte minns fel tyckte jag ungefär samma om första boken i serien. Jag är ingen författare själv men har respekt för allt det hårda arbete som ligger bakom. (Vinkar åt A-M som säkert skulle gilla den boken – och dess föregångare – som sommarläsning.)
Tja… Vad gör man med en massa morötter? Det var extrapris på 2-kilospåsar med just morötter förra veckan och de ryms helt enkelt inte i kylen. 😳 Planerar att laga något med riktigt mycket morot, men vad? Det kan bli ugnsrostade grönsaker idag, så jag blandar ut morötterna med en del annat jag hittar i grönsakslådan i kylen. Då kanske de kvarvarande morötterna ryms där efter det? Och så har jag ju korv att äta till. Det blir nog bra. 😉
På tal om rotfrukter, så nämnde C igår att hon älskar palt! Helst med fläsk/ bacon stekt bredvid, inte inuti, och jag gnuggar händerna av förtjusning – nu blir det snart paltkok i Snigelskalet. 😆 Det är ju en sak med palt, och det är att den kokas alltid i den största gryta jag kunde få tag i. Om jag ändå sätter igång med paltkoket så är det lika bra att koka en rejäl laddning på en gång. Det blir ju lika mycket disk om jag gör en liten omgång som om jag gör en stor, det är bara grytstorleken som skiljer. Då finns det kvar paltar att steka nästa dag, ibland i flera dagar – eller jag kan dela med mig, både av nykokt och palt för stekning. 🙂
Jag behöver verkligen tvätta bilen. Sedan jag var hem till Byn har den lera längs sidorna och till min stora fasa lerar jag ner mig varenda gång Kalle ska ut från eller in i bagaget. Torkad grusväg syns så bra på svarta leggings. 🙄 Dessutom blir jag smutsig om händerna, från både bilen och Kalles hjul, som alltid är i vägen när jag försöker greppa honom på ett mindre smutsigt ställe. På Apoteket slet jag åt mig en förpackning babyvåtservetter som de extraprisade i en korg vid kassan, så nu har jag den i handskfacket till hjälp mot det värsta. Eventuellt kommer förpackningen att få flytta ut på passagerarsätet, då det oftast är ledigt. Jag får se hur jag gör.
UPDATE Det gick bra att träffa lungsköterskan via video, och jag fick veta att Snarkis och jag är ett alldeles utmärkt par! Sjukhuset kan läsa av de värden de vill hålla koll på via internet, de kan dessutom läsa ut mycket mer än jag själv kan. Mina värden och sömnkurvor hade förbättrats mycket, även om värken i knäna håller mig vaken mer än vad som är nyttigt. Det är faktiskt så att ibland måste jag stiga upp för att gå omkring en stund då värken är som värst, men det har ju inget med min andning att göra. Anyway, vi fortsätter på samma sätt, Snarkis och jag. 😉
Vädret är fortfarande soligt idag, men det har börjat blåsa ordentligt och nätterna är kalla. Jag tror jag ska försöka ta in dynor och kuddar från altanen, innan de blåser iväg igen. Siri ligger uppe på vinden och sover, hon har nattsuddat inatt igen och lär inte visa sig förrän vid middagen, ungefär. 🙄 I vilket fall som helst vill hon nog ändå inte gå ut när det blåser som det gör idag.
Jag blir bjuden på fest hos A och C idag! C fyller år och jag blir ditbjuden på middag! 🙂 Vilken tur att jag ”glömde” laga middag igår och istället bara åt smörgås… 🙄 Korven hinner jag laga till och äta någon annan dag. 😉 Nu återstår bara att hitta en lämplig present. Typiskt karlar, jag frågade A vad hon önskade sig, och han hummade fram en lång lista på allmänna saker. 🙄 Jag ska svänga förbi en affär i närheten och se om jag hittar något snyggt. Annars blir det pengar, så får hon köpa något själv (men det är ju alltid roligare att få ett paket). 😉
På tal om födelsedagar så fyller B:s A år på fredag. Månntro vad han vill ha? Där gör jag det nog enkelt för mig och skickar pengar, för han brukar ha väldigt specifika önskemål. Det är förstås bra, då vet jag precis vad jag ska köpa, men jag har inte fått någon önskelista därifrån (och han fyller inte jämnt). Däremot har jag redan förberett B på att jag kommer att skicka pengar till lille E:s present så får hon sköta den biten. Hon vet vad han vill ha/ behöver när han fyller år i maj.
Idag är det verkligen full rulle och rakade rör rent jobbmässigt. Som om jag inte låg tillräckligt långt efter i mina ärenden (p g a sjukdom förra veckan, som jag inte helt hunnit jobba ikapp) så har telefonen verkligen gått bananas idag, med det ena ärendet mer brådskande än det andra… 😳 Dessutom behöver jag ta mig till Apoteket, då jag till slut – äntligen! – igår fick receptet på starkare värktabletter, men inte upptäckte det förrän efter stängning. (Apoteket hann stänga innan jag gick från jobbet.)
Tiden går verkligen snabbt nu, dagarna och veckorna rusar iväg. Det fina soliga vädret gör också sitt, men framför allt är det ljuset som återvänder och ger oss tidiga morgnar och sena kvällar. 😉 Få se när jag tar mig till IKEA? Det är inte bara nya dynor till utemöblerna jag behöver, utan en hel massa annat också. OK, jag kanske kan klara mig utan en del av sakerna, men det är så länge sedan jag var dit. Jag får snart abstinens! 😆
Det var fort gjort att slänga ihop den här matsedeln! 😆 Sedan får jag se vilken sorts tillagning det blir under de olika dagarna. Korv kan ju ätas på många olika sätt, och jag har en hel korvring jag behöver laga någonting av innan den blir för gammal.
Äntligen får ni en bild av Kalle! (Ja, jag vet att modellen stavas med C i början men jag valde K i smeknamnet. 😉 )
Det gick oväntat bra att ta mig in på jobbet med honom (tappade bara datorväskan en gång…), för jag gick inte dit, utan tog bilen. Jag har fortfarande ingen kondition och det skulle ta alldeles för lång tid att promenera till jobbet, speciellt som jag blir sen varje morgon p g a strumppådragningen. Jag fotade honom inomhus, eftersom jag parkerar på skuggsidan av jobbet, så ni annars inte kunde se den röda metallicfärgen – matchar bilen! 😆
Ja, ja. Det blir nog bra, det här. Dels får jag avlastning i själva gåendet, då jag kan stödja mig på honom, dels kan jag sitta och vila om/ när det behövs. Visst, jag erkänner, jag känner mig som en hundraåring, men det är ett himla bra hjälpmedel! Det blir spännande idag att se om jag t ex kan tråckla in honom i kopiatorrummet? Fikarummet? Orkar jag lyfta in honom i bilen när jag ska hem? 😉 Spänningen är outhärdlig! 😆
”Dagens outfit” har jag inte kört på länge, så nu ska ni få höra: jag har blanka svarta leggings med prydnadsknappar framtill, där fickor skulle ha suttit om det funnits några. Vit t-shirt med rund urringning, inget särskilt med den. Ovanpå har jag en röd & svart-rutig flanellklänning med knäppning framtill, som jag inte har knäppt utan jag bär den helt öppen. Dels har jag tappat flera knappar från klänningen 🙄 och dels har jag sett andra använda sina klänningar med knäppning på samma sätt. Om det är en väldigt lokal trend vet jag inte (jag har noll koll på mode & trender) men kan de, så kan jag. 😉 Dessutom har jag ett katthalsband. Ja, inte ett sådant man sätter på katten, utan ett halsband med ett hänge som föreställer en katt.
Till min stora fasa upptäckte jag att det är mitt gäng som har köksvecka den här veckan! 😯 Det hade jag totalt glömt bort, och dessutom ska jag jobba hemifrån både onsdag och fredag. Onsdag ska jag ha uppföljning via videomöte om Snarkis, och fredag är min vanliga jobba-hemifrån-dag. Jag måste förresten ringa till sjukhusets avdelning som jag ska ha videomöte med – jag har inte fått någon länk eller beskrivning var/ hur vi ska ha möte, jag har bara fått tiden?!?
Veckans matsedel kommer till största delen att bestå av korv, eftersom jag ätit annat under helgen. Ikväll blir det ugnskorv med potatismos, alternativt pasta med stekt korv, så får jag se hur många dagar det räcker innan jag behöver hitta på något nytt. Alltså ännu en rätt med korv. 😉
UPDATE Lunchen klarades av lätt som en plätt, mest beroende på att jag var helt ensam när jag kom ner i lunchrummet?!? Jag misstänkte att alla andra gått ut för att äta lunch någon annanstans, eftersom veckans lokala reklamblad låg på bordet, med veckans menyer på olika matställen uppslagna. Till slut kom det faktiskt lite andra medarbetare så jag blev inte alldeles själv hela tiden. När jag skulle gå, var det betydligt mer trångt och bökigt att kryssa fram med Kalle, då jag inte är riktigt van honom än. Jag genar gärna i kurvorna, så han stöter emot både här och där – men jag måste faktiskt säga att han är ett bra sällskap! 🙂
Tantfaktorn har stigit enormt på mig 😉 men det gör inget. Det är faktiskt avlastande att gå med rollator när jag har onda knän, och att kunna sitta en stund är guld värt. Nu märker jag – trots att jag inte gått några långa sträckor – vilken skillnad det ändå gör att ha något att stötta sig på. Ett par små problem har jag ändå att tampas med, men jag planerar att utnyttja A för att göra dem åt mig. 😉 Jag har ärenden till ett par lokala butiker som har trappor till ingången, så jag tar mig inte in dit innan jag fått käpphållare till Kalle. Därför tänkte jag kolla med A om han har tid att göra de ärendena åt mig – annars kan jag vänta. De är inte så brådskande.
Operation Nedtrappning är i full gång för mig nu. Skönt att slippa ordförandeskapet, nu ska jag bara se till att slippa ifrån webbadmingrejen också. Den hamnade på mig mest av en slump, eftersom jag till hälften hörde till den avdelningen. Nu gör jag inte längre det, så jag vill gärna flytta över admindelen till någon annan. Det hjälpte inte att jag fick titeln ”webbadmin”, jag får ändå lönen beräknad efter mitt vanliga jobb. Visserligen är det inte så himla stor skillnad numera, men ändå. Det är inte för lönen jag vill bli av med den sysslan.
Jag försöker trappa ner så gott det går, så det inte blir panik när jag ska sluta – folk som får ta över mina uppgifter och inte vet vad/ hur/ när de ska göra något. Lika bra att göra en mjuk övergång. Jag minns när jag slutat ett tidigare jobb och kollegor ibland ringde för att få hjälp med något som bara jag brukat göra. Inte den här gången, nix pix. Jag kommer att ta konsultarvode – med en hisklig timpenning. 😉 Då var det ingen som brytt sig om att ”det där” skulle fungera även när jag inte var kvar, så jag ska vara snäll och se till att det inte händer igen. Den här gången väljer jag ju själv att sluta. (Ett år, en månad och 11 dagar kvar.)
UPDATE 2 Jag är ju väldigt dagvill i vanliga fall, och just nu är jag på fel vecka! Det är för att jag var sjuk, respektive jobbade hemifrån, förra veckan. Jag upptäckte plötsligt att min telefon hade den röda ”stängningspricken” tänd och kunde inte förstå varför telefonen var avstängd? Hade jag glömt avsluta senaste samtalet? Nejmentitta – jag var bokad i ett möte, som jag totalt missat, då jag trodde det skulle vara nästa måndag…! Hupp! 😳 Nå, jag missade bara de allra första minuterna, typ då alla presenterar sig, ungefär. *torkar svetten ur pannan*
