Författare: * Snigel *

Årets modell av jobbalmanackor

Det är viktiga saker, det här med almanackor! Årets modell har en dag på varje sida och är i A5-format. Den blir alltså både stor och tung.*

Nu har jag försökt hitta en smidigare modell, och bestämde mig för en i samma storlek, men med en vecka på varje uppslag. Då finns det två olika modeller:

1. veckodagar från vänster till höger (alltså höga smala staplar för varje datum) eller
2. veckodagar uppifrån och ner (med längre, men färre, rader per dag)

Jag provar den andra varianten då jag tidigare försökt med den första – och tvingats inse att det blir så liten och hopträngd text, att jag inte kan läsa den, även om jag skrivit texten själv… 😳 Den almanackan blir i varje fall tunnare än den tjockis jag nu släpar med mig.

Tyvärr fanns den modell och storlek jag beställde inte med någon rolig pärm, men jag får väl köpa klistermärken och dekorera den själv. Det gjorde jag 2013, vill jag minnas.

Ja, titta! Jag hade en bild på den! Om jag gräver igenom mina pysselsamlingar så har jag säkert kvar de smileysar som blev över, och jag hinner även köpa fler och roligare (läs: glittrigare) klistermärken innan det är nytt år.

2014 behövde inte dekoreras, den var dekorativ redan från början:

Oj! 😯 Nu kom jag på att jag glömde kolla om det var gummisnodd på almanackan jag precis ändrat till!?! Nej, jag kan inte ändra mig igen. Nu får det vara nog. Jag utgår ifrån att det finns snodd på den. Och gör det inte det, får jag klara mig utan.

Återstår bara att någon gång sätta mig in i och börja använda någon sorts elektronisk kalender… Risken finns att jag måste göra det inom en mycket snar framtid, i alla fall jobbmässigt.** Jag vill inte känna mig som en bakåtsträvare, men jag gillar att ha en pappersalmanacka!

[tags]almanacka, kalender, veckouppslag, gummisnodd, dekoration[/tags]

*) OK, almanackan är kanske inte så jättetung, men tillsammans med allt annat ”nödvändigt” jag envisas med att bära runt i handväskan, så känner jag att om det går att spara vikt någonstans så är det där.

**) Och då får jag inte välja vilken kalender jag vill, utan det blir den som passar i jobbets system.

Bild från ett av mina egna tidigare paltkok.

Jag var i akut behov av specialmaten som madamen äter. (OK; det var kanske hon som var i behov av den, men ni förstår hur jag menar.) Tog ledigt på eftermiddagen och blåste iväg ner till L, då specialmaten inte går att få tag i här.

Passade på att ta med en gammal handvevad gjutjärnskvarn att mala potatis med, plus en påse potatis. Jag hade kollat med J att han och lille J var hemma, för han skulle få lära sig att koka palt!*

Det gick bra! Paltarna blev goda trots en del småmissar (ju fler kockar…) och det finns kvar att steka till lunch idag. Nu blir ju jag utan stekt palt den här gången, men jag kan ju koka palt hemma vilken dag som helst. (Och nu kan J det också!)

[tags]kattmat, gjutjärnskvarn, palt[/tags]

*) B har inte palt som favoriträtt, så hon är inte intresserad av den kunskapen. Eftersom hon börjat plugga är J pappaledig, så jag visste att det går att få tag i honom under dagtid.

Det är inte min dag idag. Verkligen inte.

Skulle ha hand om kaffemasken idag igen, eftersom A är ledig. Självklart bryter den ihop och sprutar hett vatten åt alla håll – utom där den ska. Enda ljuspunkten är att jag lyckades koka kaffe starkare än te i storperken den här gången.

När jag skulle söka fram en bild på kaffemasken till det här inlägget, så hittade jag inte en enda, även om jag vet att det ska finnas. Och, nej – jag går inte ner och tar en ny bild. Det här får duga.

Jag tänker aldrig mer sköta om kaffemasken på jobbet.

[tags]kaffe[/tags]