Kategori: Allmänt

Inte nog med att det är fredag, det är även löningsfredag! Det gör förstås ingen större skillnad – jag är bara ”rik” innan jag kommit hem och tagit itu med räkningarna… Nå, jag får i alla fall lön, det är något att vara tacksam över.

Jag har börjat höra på en ny bok, som artar sig väl. 😉 Den är faktiskt väldigt underfundigt rolig – det lilla jag hunnit höra, i alla fall. Kanske den får hjälpa mig att vika tvätt ikväll? (Eller under helgen, jag är inte så noga med när det ska ske. Det går alltid att skjuta på tvättvikningen ännu någon dag.)

Eftersom hösten börjat göra sig påmind, borde jag under helgen ta itu med ett projekt som blivit undanskuffat hela sommaren: stamma upp björken på gräsmattan. Förra året stammade jag upp björkarna på kortsidorna av tomten, men glömde den som står på gräsmattan – den som verkligen behöver beskäras. Jag får ta lite före- och efterfoton så ni får se hur jag menar.

Varför ska det göras nu? Jo, det är enklare att se hur långt ner grenarna hänger medan löven sitter kvar. Inte för att löven kommer att blåsa bort redan under helgen, men det är lika bra att göra det nu. Leka motorsågsmassaker… 😉 Nej, jag har ingen motorsåg, bara en liten handsåg, men jag ska inte såga högre upp än jag når om jag sträcker på mig lite. Trädet ska inte skalperas, bara friseras.

[tags]fredag, lön, hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, beskära träd[/tags]

Förbereder mig för fullt inför kvällens fredagsmys: jag, katt, soffa, yllefilt, TV, zzzzova… Det är väl ungefär så det kommer att se ut. Risken är ganska stor.

En kväll under veckan, då jag – som vanligt – sovit ett par tre timmar framför TV:n och vaknat mittinatten, zappade jag mellan kanalerna och hittade reprisen av  ”Undercover boss”. Hur intressant som helst! Vilken tur att det även finns på SVT Play, så jag kan se en del av de avsnitt jag missat!

För intresseklubben kan jag avslöja att tvätten fortfarande inte är vikt, dammsugaren står och samlar damm bredvid kattlådan istället för att dras runt golven och göra skäl för sitt namn, disken hopar sig utanför diskmasken, badrummet behöver skuras… Tja. Allt är som vanligt, alltså.

[tags]fredag, undercover boss[/tags]

Jag har varit till tandläkaren – för sista gången vad gäller den här rotfyllningen! Skönt att det är över! (Och skönt att slippa tandvärk.) Det känns som att jag fått göra återbesök efter återbesök i all oändlighet, men nu är det klart.

Under tiden jag satt i väntrummet pratade jag med en gammal bekant jag inte träffat på länge, och helt plötsligt kom A förbi! Hans jobb ligger vägg i vägg med tandläkarmottagningen, så han upptäckte mig i väntrummet. Jag hade tidigare ringt hans mobilsvar men kunde nu ge honom meddelandet IRL. 😉

När jag ändå var där, passade jag på att springa upp till päronen en snabb sväng. (Deras äldreboende är också i samma byggnad som tandläkaren och A:s jobb, men på våningen ovanför.) Jag hade tidigare lovat farsan att ta med ordentliga hörlurar åt honom, då han ska lyssna på radion. Han har fått låna ett par små öronploppar av L & E, men de faller bara ur öronen hela tiden, säger han.

Morsan satt i matsalen, vid kanten mot korridoren, så hon var pigg och glad när hon fick se folk i rörelse. Farsan låg på sängen (med hörsnäckorna i öronen) och hade börjat lyssna på en ljudbok, som någon lånat åt honom. Kul att han är igång med böckerna igen! Han hade inte tid med mig, det var ju så spännande…! (Men jag fick byta till hörlurarna, istället för hörsnäckorna, åt honom.)

Idag känns som en Mycket Bättre Dag än igår, på alla plan. Jag är gladare, solen skiner och allt går så lätt. 🙂

UPDATE
Döm om min förvåning – och lycka – när jag upptäckte att någon klippt min gräsmatta idag!?! Återstår bara att ta reda på om det är A (som skulle sluta tidigt) eller bästisgrannen. *lycklig*

[tags]tandläkaren, gamlingar, pigg och glad[/tags]

Jag kände mig lite som jultomten idag.

Under sommaren har H, som ansvarade för köket*, gått i pension. Det innebär att ”alla” ska sköta det, vilket – förstås – innebär att ”ingen” gör det, eftersom ”alla” förväntar sig att ”någon annan” gör det… Ja, ni förstår problemet.

Därför fick jag uppdraget att akuthandla allt nödvändigt som sakta men säkert tagit slut. Jag bunkrade en hel del skorpor, om vi säger så, men behärskade mig vad gäller färskvaror. Nu klarar vi fikastunderna under det som är kvar av veckan, i alla fall.

Jultomtekänslan kom när jag bar in kassarna i köket och började plocka upp det jag handlat. Aldrig har folk blivit så glada att se mig tidigare! 😉

[tags]köket, kaffe, fikarast[/tags]

*) Att ansvara för köket betyder t ex att ha koll på varifrån – och när (leveranstid?) – kaffe och filter till automaten ska beställas, att göra ren denna automat, att det finns bitsocker och tepåsar, etc. Sådant som måste fungera.

Vilken tur att jag är en sådan bra kattmamma!

Igår, medan jag pratade i telefonen, såg jag plötsligt froppisen skjuta rygg i köksfönstret och hörde ett utdraget, ilsket, jamande. Hupp! Rusade till fönstret och kollade vad som var på gång.

På bron satt en jättesur gamling med alla hår på ända och fräste åt en främmande katt. Oops – bäst att vara snabb i vändningarna innan blodvite uppstod! Jag rusade ut och slet tag i kvasten för att skrämma bort den främmande katten.

Den flyttade sig lite, lagom för att jag skulle kunna ”sopa” lite med kvasten på plattorna framför bron. Det ljudet gillar inte katter, speciellt om man samtidigt väser ilsket åt dem. Den främmande katten flyttade sig – motvilligt – över till andra sidan gatan, medan mina soldater gjorde fula miner åt den bakom min trygga rygg.

Sedan var friden återställd – och jag upptäckte att jag fortfarande pratade i telefonen…

[tags]katter, slagsmål, kvast, telefon[/tags]