Jag köpte en poncho redan förra sommaren/ hösten (minns inte exakt när), med planen att använda den istället för kofta när jag gick ut och rökte. Nu blev det inte så; den hamnade på kökssoffan, annat hamnade ovanpå den, och vips var den borta ur mitt medvetande.
Nu har jag hittat ponchon (lyfte på ett par ihopvikta gardiner…) och börjat använda den! Inte nog med att den faktiskt är både snygg och varm (trots att den är v-ä-l-d-i-g-t glesstickad), den får mig att känna mig som ung på nytt!
När jag var liten flicka, hade mina föräldrar med sig en blå poncho åt mig efter en resa till Kanarieöarna. Den var av ganska tjockt tyg, mörkblå med ljusare blått/ turkost mönster, fransar och knytsnören med tofsar vid halslinningens sprund.
När jag så småningom ledsnade på ponchon, har den vandrat runt bland släktens barn, och nu vet jag inte var den håller hus. Den kanske inte lever längre? Annars var den väldigt praktisk som lekplagg; one size fits all – förutsatt att man inte är för tjockskallig. 
Tänk vilka minnen som dyker upp när man minst anar det!
Varför jag alls kom in på det här med poncho, var just one-size-fits-all-konceptet… Jag råkade ut för en riktig fadäs igår när jag skulle hem efter jobbet. En annan bil stod parkerad alldeles för nära min förardörr – jag slapp inte in i bilen! 😳
Trots att jag försökte tränga mig igenom den smala springan, gick det inte alls.* Jag kollade med några damer som satt och åt vid en uteservering strax bredvid, om det var deras bil, men det var det inte. Däremot erbjöd sig en av dem att prova om hon slapp in i min bil, så hon kunde backa ut den från parkeringen – och det lyckades!
Vilken tur jag har så snälla och hjälpsamma medmänniskor!** 🙂
(1. Jag tog mig hem och kunde fundera på hur fet jag är i lugn och ro, hela kvällen. Nej, det var ingen som sade något om min vikt – annat än jag själv, åt mig själv. Och då kom jag ihåg det Perfekta Plagget som passar alla – oavsett kroppsform.)
(2. Det kan också ha betydelse att jag lyssnar på en bok, där en kvinna försöker trycka ner en annan/ visa sin makt genom att kritisera hennes kropp, frisyr, klädstil, etc.)
[tags]poncho, barn, klä ut sig, one size fits all, parkering[/tags]
*) Jag hade inga betänkligheter mot att trycka ett eventuellt märke från min förardörr på sidan av den för-nära-parkerade bilen, eftersom den redan hade en lång repa/ inbuktning efter hela sidan. Måste ha kommit för nära en stolpe eller något.
**) Ja, inte den personen som parkerade in mig, förstås. Den hade jag gärna TALAT MED STORA BOKSTÄVER åt just då. Nu har jag lugnat mig. En aning.
Jag är inte less min blommande hägg än, så ni får stå ut med förtjusningen – det går snabbt över. Både blomning och förtjusning. 😉
Nu, till slut, äntligen, blommar häggen! Och precis som alla andra år blir jag lika förvånad varje gång – det sker över en natt, känns det som. Först bara grönt och så helt plötsligt är den full i blommor?!?
Jag stalkar inte grannhuset på något sätt, jag leker med mobilkameran. Den här gången har jag provat ”naturlig” inramning av motivet: utsikt. Först med altanräcket som ”ram” och så med altandörren som ”ram”:
Det ser fortfarande lite öde ut på altanen, men nu har jag åtminstone beslutat att jag inte ids olja den i år. Möblerna ska ut – och piffet, mina vänner, piffet! Idag plockades grillen fram och provkördes för första gången den här säsongen. Det var mor i huset som grillade åt sig och sin son, och det blev jättegott! OK; det blev lite bränt också, men det hör ju till. Säsongens första grillning är ju bäst, innan man hinner ledsna.
Med starkare – och rätt sorts – tabletter har ryggen blivit mycket bättre! Inte bra, men bättre! Att sommaren kastade sig över oss, så jag fått ställa upp fönstren och dra ner myggrullisarna, hjälper också till att få upp humöret. Gårdagskvällen var helt underbar – ända tills myggen dök upp… Aldrig får man vara odelat glad – men det var kul så länge det varade! 😉
Inte undra på att jag sällan har koll på månen, full eller inte, under sommaren. Ser ni den? De ljusa nätterna gör att den inte märks tydligt förrän i augusti, då mörkret smyger sig på igen. (Visserligen syns den bättre IRL än på bild, men jag lade märke till den mest av en slump.)
Dagen började grått, med tillhörande regn, men sedan luktade det så gott! Framåt eftermiddagen letade sig solen fram och ikväll är det riktigt soligt. Jag har försökt komma ihåg att använda min ”kavaljer” (kryckan) under dagens förflyttningar, men har mest glömt bort honom. Han gör ingen skillnad mot att vara singel, så känns det idag.*