Allmänt

Hemåt

* Snigel *

Efter en lyxmiddag på 7-11 på Arlanda, sitter jag nu och väntar på flyget hem. Jag är – förstås – ute i god tid och får sitta här en timme och vänta. Spela roll, då vet jag att jag inte behöver stressa.

Jag förstår inte; allt jag behöver ryms i lilla resväskan och stora handväskan?!? Ändå hade jag med extra kläder ”utifall att”. Inte nog med det: jag har shoppat också! Visserligen bara en liten present till kattvakten, men den rymdes också i väskan. Och jackan har jag knölat ner.

Det finns visst inga gränser för hur mycket som kan rymmas i en kabinväska! 😯

Allmänt

Hotelldöden

* Snigel *

Jag har inte drabbats av hotelldöden, inte än. Det är fortfarande roligt att se nya hotellrum och inspektera finesser som finns (eller inte finns).

Lite annorlunda design på det här hotellet, som ligger vid hamnen.

Tjusig utsikt från kajkanten, väl värd att gå ut och kolla på – även om man inte röker. 😉

Jag är på kurs i hufvudstaden men det blir ingen shopping den här gången (heller…). Mina knän är alldeles för onda, eftersom jag lämnade kryckan hemma. Det var omöjligt att lista ut om man fick ta en krycka som handbagage på flyget utan läkarintyg, så jag bestämde mig för att åka utan den.

Boendet är bra och maten ännu bättre! Just maten är det viktigaste på en kurs. Enda ”felet” den här gången är avsaknaden av skålen med konferensgodis… Det är sant – inget godis alls! Inte ens de där dåliga hårda genomskinliga fruktgodisarna i prasslig cellofan – de som alltid ligger kvar i botten av skålen. 😯

Allmänt

I god tid

* Snigel *

Jag är – som vanligt – tidsoptimist, och har inte packat resväskan förrän i morse, innan jag for till jobbet. Det mesta är väl med, hoppas jag, men under lunchen ska jag:

  • byta till en större handväska
  • byta i kattlådan
  • plocka undan det jag diskade upp igår
  • eventuellt plocka ner en tröja till i resväskan – eventuellt

Jag kunde inte bestämma mig under morgonrusningen ifall den tröjan skulle med eller inte, så jag har till lunch på mig att fundera på saken.

Dessutom har jag redan insett att jag måste åka från jobbet en halvtimme tidigare än beräknat, då jag kör långsamt och försiktigt när det är mörkt – och det hinner bli mörkt innan jag åker. Jag vill ju inte missa flyget, och funderar på om jag ska prova ringa och akut boka om det till ett senare plan, för att slippa stressa.

Kavaljeren har fått stanna hemma idag, åtminstone nu på morgonsidan. Jag har en reserv i jobbets garderob ifall jag skulle behöva lite stöd i tillvaron, men jag kanske klarar mig utan. Vi får se.

UPDATE

Ha! Jag kunde omöjligt gå från jobbet tidigare, men hade som tur var packat väskan i bilen under lunchen. Det var bara att rusa ut från jobbet, kasta mig i bilen och sedan köra som en blådåre genom mörker, duggregn och dimma (för att inte tala om alla andra trafikanter). En liten tröst är att jag faktiskt hann med flyget, och när jag kör hem från flygplatsen har jag ingen tid att passa.

Allmänt, Foto

Alltså

* Snigel *

Jag har roat mig med tvätten under helgen, vilket fick mitt vänstra (bättre) knä att ge upp. Nu har jag fått ta fram ”kavaljeren” att dansa med längs korridorerna idag och imorgon, så får vi sedan se om han måste följa med till huvudstaden också. Jag ska ju dit på kurs och flyger ner imorgon kväll.

Kattvakt är ännu inte fixad, men jag ska kolla om en av mina medarbetare kan offra sig. Hon behöver bara åka förbi under lunchtid (ungefär) på både onsdag och torsdag, så kommer inte froppisen att svälta ihjäl. För övrigt lämnar jag torrfoder och vatten, så kattrackan kommer definitivt inte att svälta, men hon är ju lite bortskämd. Inte så lite. 😉

A jobbar precis så det inte passar för honom att kattvakta, nämligen, och jag kan inte be honom att åka flera mil om dagen för att mata min katt, när jag kan ordna det med någon annan. Nu är nog dessutom hans renovering av vardagsrummet klart, så han har fullt upp med att få allt på plats. Jag måste åka dit till helgen och se hur det blev, hade inte tid den här helgen. Dessutom har han inte fått möblerna på plats än. Det löser han nog under veckan, då han har lediga dagar (precis när jag behövde kattvakt).

Jag har hunnit förbi till farbror K också, och han var vid gott mod, men beklagade sig över vädret. Det gjorde jag också… 😉 Grått, mulet, småregnigt, det blir inte ljust någon tid på dagen. Jag har haft lamporna tända hela helgen, även mitt på dagen. Det är flera plusgrader, så all is har smält bort – tack och lov! Jag vill inte ens tänka på hur det skulle vara att försöka ta mig nedför bron med krycka om det var halt! 😯

UPDATE
Jaaa, min medarbetare ville vara kattvakt! 🙂 Inga problem, jag ska bara (”ska bara”) komma ihåg att ta med en av mina extranyckar åt henne imorgon, och ställa fram en förpackning kattmatpåsar på köksbordet.

Allmänt

Skronk

* Snigel *

Tillbaka på jobbet ser jag att inget ändrats, men det hade jag inte väntat mig heller. Jo, kanske en sak: hissdörren. Den säger fortfarande ”skronk” varje gång den öppnas eller stängs.

På tal om hissar/ trappor, så har jag bott och kursat två dagar på ett väldigt fint gammalt hotell; snyggt, rent, god mat – men trappor åt alla håll och kanter. Frukosten serverade på en ”mellanvåning” som inte gick att ta hiss till, så jag har fått min beskärda del av trappklättring. Inte nog med att det var ett par extra trappsteg här och ett par extra trappsteg där, på väg till/ från frukosten, det fanns bara ledstänger i de ”stora” trapporna. 🙁

Jag hade dessutom oturen att få ett rum med förhöjt badrumsgolv, så jag var tvungen att lämna lyset tänt där inne under natten, då steget upp till badrumsgolvet annars blivit en perfekt snubbelfälla. Toaletterna i konferensdelen hade också trappsteg – inte in i båsen, men in i det yttre rummet, där kön bildades. Inte kul för mina knän, men annars var boendet/ kursen bra! 🙂

Eftersom jag körde själv, tog jag en garageplats för bilen också. Att ta sig in var en historia för sig, men att ta sig ut därifrån… 🙄 Jag har lämnat ett bomärke efter mig på garageväggen, ritat med metallicblå billack, eftersom jag fick fixa och trixa en lång stund för att ta mig ut från själva parkeringsrutan och missbedömde avståndet till väggen. Sedan tog jag mig ut utan större problem. 😉

Som tur var, stannade jag till på macken en liten bit från hotellet, för att köpa spolarvätska ”för säkerhets skull”. Jag fick faktiskt stanna och fylla på spolarvätskan efter vägen, då det var fuktigt på asfalten,  vilket gjorde att alla omkörande bilar murade igen min framruta.