* Snigel *

Jag har fått förfrågan om jag vill bli ordförande i vårt fackförbund på jobbet. Det känns väldigt utmanande; dels en utmaning åt mig själv, som inte alls är villig att stå i rampljuset, dels en utmaning för mina kunskaper, då jag varit fackligt aktiv i många år.

Det är inget jag måste besluta just här och nu, men inom en snar framtid. Problemet är att jag är alldeles för snäll och säkert kommer att låta arbetsgivaren köra över mig gång efter gång. Nå, jag får fundera på saken.

Idag tog jag med lunchlåda till jobbet igen, då jag hade kvar lax från i söndags. Det har blivit drastiskt kallare, -23 grader i morse, så det lägger igen bilrutorna – på insidan av bilen. Det tar tid att få sikt igen, så jag ägnar hellre lunchen åt att äta än att skrapa bilrutor.

Efter jobbet ska jag åka och handla. Suck. Jag har visserligen en sorts plan/ matsedel för veckan, men den kan ändras innan jag tagit mig igenom affären. Plötsligt händer det; jag ser något jag inte ätit på länge/ något lättlagat/ får oväntad inspiration… Och så kommer jag hem med varor jag inte skrivit upp från början. Nåja, jag får med mig mat hem, det är ju huvudsaken.

Idag är jag smått irriterad, på allt och alla, men det kanske går över när jag kommer igång ordentligt. Jag är ingen morgonmänniska, och avskyr när folk kastar sig över mig redan vid stämpeluret med krångliga ärenden som tar tid att reda ut och sätta sig in i ordentligt. *tuggar fradga*

[tags]facket, lunchlåda, kallare, handla mat, irriterad[/tags]

Till slut tittade solen fram en stund på söndagen, så jag kunde luncha ute på altanen (medan jag lyssnade på Peter Mays ”Coffin Road”). Det var inte jättevarmt, det ska jag inte försöka inbilla er, men jag pallade att sitta ute tills jag ätit klart. Kaffet svalande snabbt och mackor går kvickt att tugga i sig.

Sedan dök plötsligt syrran och hennes man upp. Det var ren tur att jag hörde dem, då jag lyssnade med hörlurarna på och batteriet i ringklockan (tydligen) tagit slut (igen). Jag hörde att någon var vid ytterdörren (som jag inte låst upp, eftersom jag inte gått ut den vägen). Om inte annat märkte jag det på froppisen, som genast reagerade på att någon var på bron.

Eftersom jag lagat en sådan avancerad lunch 😉 blev det lax med Västerbottensost och spenat till middag. Det blev dessutom flera lunchburkar över, så jag tog med en till jobbet idag. Jag har räknat ut att eftersom det är kallare idag än tidigare, kommer rutan på min bil att vara igenimmad när jag ska hem – alltså går det fortare att äta på jobbet.

Förutom att jag ätit under helgen, har jag även städat. Plockat ihop och dammsugit nere, och moppat de värsta spillfläckarna i köket. I morse insåg jag att jag verkligen behöver vika tvätt, för jag hittar helt plötsligt inga koftor längre?!? Jag vet att jag har massor av koftor, men det finns bara ”de fula” kvar i garderoben. Favoriterna måste finnas någonstans i drivan av ren tvätt.

Jag hade så smått väntat mig herrbesök, av de två små herrarna som smälter mormorshjärtat, men de hade annat för sig. Visst var jag sugen att åka till L och hälsa på dem (om inte Muhammed kommer till berget…) på söndag, men det blev inte så. Däremot kommer de om två veckor, meddelade deras mor – om ingen blir sjuk. Det är ju trots allt VABruari.

[tags]vinter, vårkänslor, utelunch, städa, barnbarn[/tags]