* Snigel *

Jag har ju glömt att blogga – i flera dagar! 😯

Det beror mest på att jag inte gjort särskilt mycket, i värmen som drabbat oss äntligen kommit (precis när min semester tagit slut…). Jag har oftast legat i skuggan och flämtat efter luft. Ungefär. 😉

Farsans begravning gick bra, trots värmen (och knotten). Mycket folk, god mat på minnesstunden – en riktigt trevlig minnesstund, faktiskt. Efteråt delade syrran och jag på bordsbuketterna, så jag har lite blomsterprakt i köket nu.

Jag har ju glömt visa mina nya glasögon! De till vänster i bild är mina ”vanliga” glasögon, som jag har till vardags och de till höger är mina terminalglasögon, som jag använder framför datorn.

Tidigare har jag fnyst åt att behöva två olika par, men det blev en rejäl wow-upplevelse att helt plötsligt se hur skarp texten på datorskärmen är, jag lovar! Jag bär med mig terminalögonen i ett hårt fodral i handväskan, då jag behöver dem både hemma och på jobbet. Däremot bör jag inte köra bil med dem, då skärpan inte når bortanför motorhuven…

A och jag var på syskonträff hos syrran igår, då alla hennes juniorer är hemma hos dem just nu. Ja, A hade inte med sitt syskon, då hon inte pallar att åka bil långa sträckor* men mina syskon var där. (Jag räknar även E som ett syskon, då hon varit gift med min bror i nästan 40 år. Jag har känt henne längre än jag känt mig själv, nästan. 😉 ) Vi åt gott och hade en väldigt trevlig kväll! Tyvärr var vi tidsbegränsade mellan 17:00-21:00** men både A och jag skulle upp och jobba idag, så det var lika bra vi åkte hem i tid.

[tags]varmt, begravning, glasögon, syskon[/tags]

*) Hon har fortfarande svårt att sitta, då hon blev sydd efter förlossningen. Dessutom har de en bil utan luftkonditionering, så i den här värmen är det inte kul att åka någonstans alls.

**) Det kan ha något att göra med att jag alltid glömmer vad klockan är, när kvällarna är långa och ljusa, och… 🙄 Ja, dessutom fanns det barnbarn som behövde varvas ner – efter att gästerna åkt – för att komma i säng innan gryningen.

Åååhhh, så goda pralinerna är!

Jag köpte ju en ask chokladpraliner under marknaden och kunde faktiskt hålla mig i flera dagar innan jag öppnade asken. Nu har jag börjat provsmakningen, och det är den ena pralinen godare än den andra i en sådan låda, kan jag tala om… Med yttersta självbehärskning lyckades jag spara några till en annan kväll, då det var rykande åtgång på dem så fort jag fått upp asken.

Jag försökte ju gömma dem i kylen, men jag har för liten kyl. Eller för lite matvaror. Hur jag än försökte så stirrade chokladen på mig varenda gång jag öppnade kylen, så till slut gav jag upp kampen. De var ju ändå köpta för att ätas. Visserligen var planen ”en pralin per kväll” men så gick det som det gick…

Det är svårt att välja vilken som varit godast av de praliner jag smakat, men då jag t o m gillade den med 70% mörk choklad, så förstår ni hur goda de är! (I vanliga fall gillar jag inte mörk choklad, oavsett kakaoprocent – hög eller låg. Inte vit choklad heller, men den var också god den här gången.)

[tags]choklad, praliner[/tags]

Så är marknaden (och första arbetsdagen efter semestern) över.

Jag har tagit en uppfriskande liten tupplur (”bara” tre timmar… 🙄 ) efter jobb, mathandling och middag och är därför pigg i natt igen. Surprise, surprise, liksom. Det var inte riktigt meningen, men nu blev det så här, OK?

Det är så stilla ute. När vinden nu har lagt sig för kvällen, så susar det bara fridfullt i träden. Inga bilar eller personer är ute och rör sig längs gatan. Till och med fåglarna har lugnat ner sig. 😉

På tal om fåglar så såg jag en skum pippifågel idag när jag kom hem från jobbet. Den höll på att flyga lågt runt träd och buskar (och kraschade in i torkvindan 😯 ) och skränade åt skatorna. Den hoppade även runt på gatan och plockade upp något som såg ut som en kotte. Det kan ha varit en vilsen nötkråka, då sådana verkar finnas längs kusten här i norr. Jag har aldrig sett en sådan tidigare.*

Under dagen har det blåst rejält hårda och kalla nordliga vindar. Jag var optimist i klänning och utan något långärmat att ta på mig. Imorgon blir det både jeans och kofta, oavsett om solen skiner eller inte. Jag borde veta att soligt väder inte automatiskt betyder att det är varmt i luften, men jag hoppas det blir sommar någon gång i år. (Så jag kan klaga på värmen och önska att det blir kallt igen.)

[tags]fullmåne, nötkråka[/tags]

*) Hur kunde jag då känna till just den fågelsorten? Jo, i mitt föräldrahem hade vi en stor tjock fågelbok, med mängder av bilder, som jag bläddrat i massor av gånger. Den kanske var bror E:s, jag är lite osäker på vem som egentligen ägde den.

En bekant fick hjälpa två kärringar fruntimmer kvinnor som råkat få punktering på sin bil i precis den här vägskadan*. Dels kunde de inte byta däck, dels hade de ändå ingen luft i reservdäcket.

Jag har själv dammat i – och över – det guppet rätt rejält, men mina däck höll. Problemet var att vägskadan inte syntes förrän man var alldeles inpå och det var för sent att styra undan.

Min bekanting köpte senare en sprayflaska med chockrosa färg och markerade knölen på egen hand, så nu syns den. Rejält. Ja, vad ska man göra när det inte blir åtgärdat? Nu slipper andra (förhoppningsvis) köra över vägskadan, med eventuella bilskador som följd. Det är inte kul att bli stående där ute i bushen med punktering eller vad annat en bil kan råka ut för.

[tags]vägens riddare[/tags]

*) Vägskadan syns nästan inte alls på den här bilden, men den är alltså ett jättegupp uppåt med en kant på baksidan. Eftersom den dyker upp varje år är det antagligen en sten (eller liknande) som trycker sig uppåt med hjälp av tjälen. På vintern är den borta – och så börjar det om nästa sommar. (Bilden togs ur helt fel vinkel, bara för att jag skulle visa att även om midnattssolen är över för säsongen så har vi ljusa nätter ändå.)