* Snigel *

Under skoköparresan igår (jodå, den blev av) passade en av vinterns värsta snöstormar på att svepa fram över trakterna vi färdades i, C och jag. Jag ringde och raggade upp henne som ressällskap, så vi fick ett litet äventyr.

Ja, det var verkligen äventyrligt att försöka ta sig fram efter vägen, eftersom vi dessutom valde den smala vägen till B, den vi kallar N-vägen. Varför köra breda fina plogade vägar, typ E4:an, när det finns smala oplogade skogsvägar med snudd på obefintlig bebyggelse och dålig mobiltäckning? Det är väl ingen sport? 😉

Som extra grädde på moset blev skorna lite extra dyra, eftersom jag åkte på parkeringsböter, men det må det vara värt. Vi hade trevligt ändå och jag fick mig ett par nya skor. Visserligen ”bara” ett par nya svarta joggingskor, men jag använder ju sådana varje dag, så det var en ren investering/välgärning eftersom de gamla är så nedgångna.

Idag har jag inte gjort många knop, tills jag plötsligt kom på att jag skulle koka palt. Ringde A och påminde honom om att jag skulle bjuda honom på palt idag, innan jag började skala potatisen, och två timmar senare stod palten på bordet. Morgondagens middag (för mig, och lunch för A) är därmed också fixad!

[tags]snöstorm, skor, parkeringsböter, palt[/tags]

Wow! 😯

Allt är på plus nu:

• pengarna
• arbetsveckan (fredag ÄR veckans bästa dag)
• utetemperaturen

Fatta: det var plusgrader ute i morse!!! Ljuv lycka!

Jag offrade faktiskt ett par minuter på väg till jobbet för att äntligen skrapa loss det mesta av de isklimpar jag trampat fast på bron tidigare under vintern (jag har varit dålig på att sopa), och sedan salta trappstegen så jag får bort resterna av isen när jag kommer hem efter jobbet.

(Min oerhörda förtjusning över väderläget beror på att vi haft kallt-kallare-kallast hela vintern, ända sedan snön lade sig i höstas.)

[tags]plusgrader[/tags]

Det känns lite fel. Det är bara torsdag idag. Jag hade förväntat mig att det skulle vara fredag.

Januarilönen är så efterlängtad, att det känns som att jag måste fira (typ Äntligen Fredags-fira) att den äntligen finns på mitt konto. Med tanke på allt jag beställt (och fått) (och skickat tillbaka) så blir det inte så stort utrymme för impulsshopping den här månaden, men oj så skönt att ha pengar igen. 😉

Ja, just det. Mina paket har kommit. Typiskt nog passade inte kavajen från Haléns, som jag var mest sugen på. Den åkte i retur direkt. Sedan ville inte kjolarna jag beställt från Ellos riktigt räcka till på båda ledder (de var alltså både korta och snäva), men jag provar byta dem till större storlek så får vi se vilket humör jag är på när de återkommer. Klänningen med stort K är jag däremot helnöjd med!

Det är i vilket fall som helst helt fel säsong att beställa sommarkläder. Just den här tiden på året är jag som allra blekast, med vinterpäls på benen. Ser inte klok ut med bara armar och ben. 🙄 Nå, så är det väl för de flesta av oss, så det är bara att bita ihop och dimma belysningen framför badrumsspegeln.

Jag tror jag börjar ha dimmig syn också, och väldigt dimmiga begrepp om vad klockan är. Det händer då och då att jag – i hastigheten – ser fel på klockan, kastar om tim- och minutvisare, så jag tror klockan är något helt annat än den verkligen visar. (För att inte tala om den gången jag trodde klockan var halv åtta på morgonen istället för på kvällen – men det är en annan historia…) 😉

[tags]lön, postorder, Ellos, Haléns, sommarkläder, blek, se fel på klockan[/tags]

Med tanke på hur nostalgisk jag blev häromkvällen, då jag – i mailen – fick gamla foton föreställande mig själv av en bekant, så känner jag för att utveckla det hela lite mer. Jag snöade in lite på hur det var på Den Gamla Goda Tiden, men det finns en annan sida av nostalgin också.

Jag ser på fotona och inser att den flickan finns inte mer. Hon är borta sedan länge. Då, när jag var ung, låg hela livet framför mig som ett oskrivet blad. Inga bekymmer tyngde mina axlar, världen låg redo att ta emot mig! Jo, tjena.

Det är en fråga om att bli vuxen. När man är tonåring verkar allt så lätt, och världen är antingen svart eller vit. I takt med att man växer och utvecklas, hittar man alla gråskalorna däremellan – på gott och ont.

Allt är inte vad det ser ut att vara, även om man gärna vill se ungdomstiden genom rosafärgade glasögon. Det var inte bara roligt att vara ung. Att ha känslor som svallade åt än det ena, än det andra hållet. Man var alltid 200% engagerad i något och det fanns alltid något att uppröras över.

Jag skulle inte vilja vara tonåring igen. OK, kanske förflytta mitt mogna jag till min tonåriga kropp, även om det skulle kännas väldigt bakvänt. Men jag kan ju allltid säga att jag ser ut som sjutton, så är det upp till dig att bedöma vad jag menar med det… 😉

[tags]nostalgi, den gamla goda tiden, tonåring, vuxen[/tags]