Månad: november 2008

Förvirringen är stor. Var ska vi fika idag? När flyttar de kaffemaskinen? Hur ska vi rymmas? Måste vi fika i omgångar? Hur gör vi med lunchen?

Ja, som ni ser: frågorna är många och allvarliga. 😉

Skämt åsido, ett fungerande fikarum är ett måste på varje arbetsplats. En möjlighet att få byta miljö lite grann, diskutera med sina jobbarkompisar, släppa det man håller på med för att kunna ta nya tag efteråt. Det är inte alls samma sak att dricka kaffe framför datorn, det räknar jag inte som kafferast. Kaffe – ja, rast – nej.

[tags]fika, fikarum, kaffe, kafferast[/tags]

Nu har jag lyssnat igenom den senaste hörboken jag haft. Den tog slut under lunchen. Äntligen har jag tid att lyssna lite på musik också! (Det är så att när jag väl börjat med en bok så måste jag höra den ända till slutet innan jag byter till något annat. Jag vill ju snabbt veta hur den slutar…) (Och jag hoppar inte över några avsnitt, vad tror ni om mig?)

Vi fick vara lite nostalgiska under eftermiddagsfikat idag. Få se om det var sista gången vi fikade i vårt gamla fikarum, d v s innan renoveringen. Allt ska rivas ut och byggas om, och vi ska dessutom få nya möbler. Det har snackats om renoveringen ett tag och nu verkar den få fart.

Det bästa är att fikarummet flyttas till vår korridor under renoveringen. Det hamnar så nära – bara en dörr bort! – att jag kommer att känna kaffedoften hela tiden. 😉 Gissa om det kommer att gå enkronor till kaffeautomaten…? Som tur är, har jag växlat till mig en rejäl näve kronor i morse, så jag är förberedd.

[tags]fikarum, kaffe, kaffeautomat[/tags]

Medan jag satt i telefonkö, studerade jag förstrött mina fingar och naglar.

Plötsligt slog det mig: de var ju blå!?! Hur ända in i bomben kunde jag ha blå fingrar/naglar?

Gick snabbt igenom olika scenarion i huvudet: det kunde inte vara en hjärtattack* för jag mådde ju bra. Inte heller var fingrarna kalla ( = blåfrusna). Jag hade inte bläddrat i någon färsk dagstidning som kunde ha smetat trycksvärta på mig…

Där någonstans började det rycka i rätt trådar, och helt plötsligt slog det mig:

MINA NYA JEANS TORRFÄLLER!!!

Det är eoner av tid** sedan jag råkat ut för torrfällande jeans! Jag hade faktiskt glömt att det kunde hända.

Min tröst idag är att kontorsstolen är mörkblå, så det syns inte på den. Måtte jag bara komma ihåg att INTE sätta mig på köksstolarna hemma, med sina vita stoppade dynor…

[tags]nya jeans, torrfällning[/tags]

*) Jag vet, man ska inte skoja om sådant. Men tanken slog mig faktiskt.

**) Någon gång på sjuttiotalet?

Vad gör egentligen en blogg intressant? Ja, det beror väl lika mycket på läsaren som skribenten. Eller?

Om jag är intresserad av t ex stickning*, så läser jag gärna bloggar om just stickning, inklusive allt annat den bloggaren skriver om. Om jag däremot är totalt ointresserad av stickning, så fastnar jag inte två gånger på bloggar av den typen.

Undantag finns förstås. En välskriven blogg kan få mig att återvända, vilket ämne den än behandlar, medan en slarvigt skriven blogg med sär skrivningar, fellstavnigar** och SMS-symboler <3 gör mig kräkfärdig, hur mycket stickning det än är i den.

Mina favoriter är en salig blandning av alla möjliga sorters bloggar. Mest kattrelaterade (Nähä?!? Intresseklubben noterar…) men även allt möjligt annat ryms i mina feeds. Där har jag samlat bloggar jag av en eller annan anledning fastnat för. Och, om det visar sig vara en felsatsning, så raderar jag bara den bloggen från listan.

Bloggar kan ju utvecklas åt olika håll också. Det som – när jag hittade den – var en rapp och humoristisk blogg som fick mig nicka instämmande, kan utvecklas till att bli en blogg om motorsport*** som i varje nytt inlägg berättar om rallyn bloggaren sett****. Det är det som är lite av charmen med bloggar – man vet aldrig vartåt det bär! 😉

En av mina egenheter är att jag är väldigt dålig på att kommentera i de bloggar jag följer. Jag börjar ofta fylla i en kommentar – och så tvärstannar jag. Varför ska jag skriva ditten? Det tillför ju inget nytt! Om jag skriver datten, begriper h*n att det är med glimten i ögat? Dotten har redan sagts, det känns meningslöst att skriva ”så tycker jag också”. Och så raderar jag alltihop…

Hur ska man skriva, egentligen, för att bli läst? Det spelar ingen roll – om bloggen skrivs på rätt sätt så hittar den läsare. (Säger jag med min stora beundrarskara. Ni är inte fler än att ni ryms runt mitt köksbord – om jag tar in extra stolar.) Det beror förstås på vilken målgrupp den har. En blogg med sär skrivningar, och annat jag räknade upp tidigare, kan ha en stor läsarskara då målgruppen är en helt annan än de som läser min blogg. Smaken är som baken – delad! 😉

[tags]bloggar, bloggande[/tags]

*) ”Stickning” står här för vilket intresse som helst. Alla som känner mig vet vid det här laget att jag inte stickar.

**) Ja, jag stavar också fel ibland. men rättar det när jag upptäcker det – eller när någon vänlig själ påpekar det.

***) Även här ett påhittat ämne. Ja, ”motorsport” som ämne finns säkert i bloggvärlden, men inte i något av mina fall.

****) Visst kan det också göras på att rappt och humoristiskt sätt, men… Näeh.