Månad: februari 2010

Jag drog lite förhastade slutsatser i morse.

Steg upp ganska sent, banade mig väg genom dotterns röra i badrummet (-Har hon redan stigit upp?), gick ut och rökte, såg att bilen var borta… OJ! Bilen var borta!?! Den som inte ens hade stått i värmare under natten – och det var 30 grader kallt!

Jag rökte snabbt – ilsket – och gjorde mig en kopp kaffe för att lugna ner mig.* Såg (medan jag drack kaffet) för min inre syn hur dottern och ett okänt antal kompisar var på väg till shoppingrunda i L, eller bara annars var ute och körde – i den här kylan?!?

Samlade mig och ringde hennes mobil. Inget svar. Raseriet nådde nya höjder – uppenbarligen hade inte koffeinet hunnit börja verka – och skickade ett SMS: -Var är min bil?

Efter en stund pep mobilen att ett svar kommit. Hon hade blivit utringd att jobba, tidigt på morgonen, och hade inte lyckats väcka mig innan hon for…

Hälsningar: signaturen ”Skamsen mamma”

[tags]kyla, vinter, förhastade slutsatser[/tags]

*) Man ska aldrig prata med mig innan jag druckit morgonkaffet. Det kan få katastrofala följder.

Jag är betrodd att få ha Ansvaret på min avdelning, idag efter lunch. Här sitter jag ensam, och är både anställd och chef och allt däremellan. Det gör inget, läget är under kontroll. Telefonen är så tyst att jag tror jag måste ringa någon för att se om den funkar. Inga besök, heller. Tyst, tomt och öde i korridoren.

Jag har rensat lite runt skrivbordet, och sneglar på en bunt papper jag borde scanna in – men jag sparar det till måndag. Det är inget brådskande, och då hinner jag kolla upp ett par små frågor jag hade om materialet innan jag börjar. Tusen gånger enklare att göra det rätt från början än att börja göra om.

Det ser ut som att kylan fortsätter under hela helgen. *djup suck* Jag har en massa inspelningar att se, och ett par böcker som ännu är olästa. För att inte tala om alla de böcker jag har som är ohörda… Jag ligger efter i min ljudbokslista. Behöver bara bunkra upp med kattmat och cigg så klarar jag helgen utan att behöva gå ut i onödan.

[tags]fredag eftermiddag[/tags]

*stampar ilsket med foten*

Nu vill jag inte längre! Förbaskade vinterkyla!

*hytter med näven mot himlen*

-30 grader den dagen jag måste åka till K!

Om det inte var för att jag fått vänta två år på att få en tid, så skulle jag ringa och säga att det är för kallt, men jag vill inte behöva vänta två år till…

*muttrar*
*söker fram fler lager kläder*
*muttrar ännu mer*

Det har varit en ovanligt kall vinter i år, tycker jag. Antingen det, eller också har jag förträngt tidigare vintrar. Det märks – om inte annat – på snön. Den är som pulver, hela vägen ner till marken, då vi inte haft någon blida som ”slagit ihop” den. Nu har vi ännu en köldperiod, vilket verkar vara priset vi får betala för att se solen. Soliga dagar ger klara och kalla nätter.

Nå, hellre kallt än snö, brukar jag säga – men nu börjar det vara nog. Det hade inte alls gjort något om det varit 10 grader varmare, eftersom jag ska iväg med bilen. Som tur är, kan jag avvakta ännu ett par timmar innan jag åker – det kan hinna bli lite varmare. (Inte 10 grader, men i sådan här kyla är varje grad varmare något att vara tacksam över.)

UPDATE
Jomenvisst blev det varmare: -25 hela vägen till K, och -27 hela vägen hem.

[tags]vinter, kyla, 30 grader kallt[/tags]

Jag är ingen modig person. Mitt liv präglas inte av några modiga bedrifter som kommer att kommas ihåg när jag själv glömt dem. Däremot kan jag bli imponerad av andras mod, framför allt när enskilda människor står upp emot det som är fel.

Ta t ex Lex Sarah – den paragrafen hade inte funnits inskriven i socialtjänstlagen om inte undersköterskan rutit till. Det finns säkert många andra exempel på modiga människor som tagit bladet från munnen och opponerat sig mot sådant som inte är acceptabelt, även om jag inte kommer på någon annan just nu.

Man kan ibland fråga sig var gränsen mellan mod och galenskap går. Bungyjump och fallskärmshopp – måste man vara modig eller galen för att genomföra det? (Jag röstar för det senare, då jag är fruktansvärt höjdrädd.) Det kan vara mod att möta sina rädslor, men vi har alla en gräns vi inte går över.

[tags]veckans tema, mod, Mymlan[/tags]

Helt plötsligt slog det mig: jag har inte gjort matsedel den här veckan! (Och nu ids jag inte börja.) Det har ändå ätits den-mat-jag-ska-äta till både lunch och middag. (Jag äter fortfarande inte frukost, ska jobba på det. Sen…)

Det funkar bra med kosthållningen för mig nu, även om jag ibland känner att jag skulle kunna döda för en smörgås eller potatis. 😉 Inte nog med det: jag har fått dra åt bältet ett hål!

Eftersom B jobbar kväll så kanske jag slingrar mig undan matlagningen idag. Det finns rester att värma, men jag tänkte spara dem till imorgon, då jag är bortrest hela dagen. Då är det bekvämt att ha något som går snabbt. (Jag kan förstås använda alternativet att sätta B att laga maten, men jag vet inte hur hon jobbar imorgon.)

Det är intressant att läsa innehållsförteckningar. Jag läser – i nuläget – bara hur mycket kolhydrater något innehåller (max 5 g kolisar/100 g vara). Att undvika kolisar har blivit något av en sport för mig.

Varm korv? OK, men inget bröd eller senap/ ketchup. Däremot är dressing eller bearnaisesås tillåtet att hälla över korven. (De sorter jag använder, i alla fall.)

[tags]matsedel, kost, matlagning, innehållsförteckning, kolhydrater[/tags]