Mörkerseende

Jag var till A och födelsedagsfikade igår. Hans kompis P var också där, och andra kompisar hade varit där under dagen. Det var jättekul att sitta och surra med killarna, men när det började skymma åkte jag hem. Jag ville prova om jag lyckats slå igång garagelampan på morgonen!

Nu, när kvällar och nätter börjar bli mörka (och oknytt börjat röra på sig…) har jag slagit igång utebelysningen. På bron tänds lampan när det skymmer, men på garaget är det både rörelse och skymning som gäller för att få igång lampan, vilket innebär att det är omöjligt att kolla om lampan funkar under dagtid.

Jag hade förstås slagit av (istället för på) lampan igår morse, men det var snabbt åtgärdat! Jag fick t o m prova rörelsedetektorn en extra gång innan jag gick och lade mig, eftersom jag glömt mobilen i bilen. Alltså, fatta skräcken: jag sökte överallt inomhus och började fundera att jag kanske glömt den hos A?!? 😳 Men, som tur var fanns den i bilen – jag slapp köra hem till Byn ännu ett varv.

Jag har dåliga extralysen på bilen, speciellt innan snön kommit. Tack och lov så regnade det inte igår, för regnet brukar suga upp allt ljus från bilen – även om man har bra helljus. Det kändes konstigt att behöva använda helljuset igen, det var länge sedan.

Eftersom min kvällsrytm ändrades (jag sov inte framför TV:n), blev froppisens också det. Hon gick ut sent på kvällen och har varit ute hela natten. När jag gick till jobbet i morse, snarkade hon i sängen. Stackaren! Det är jobbigt att hålla koll på katter och annat som rörs i grannskapet.

Hon är ju en gammal tant, fyllde 15 år för tre veckor sedan. Jag tycker det verkar som att hon börjat höra dåligt, och i vissa fall se sämre. Dessutom har hon börjat ta sig friheter. Hon har tidigare hållit sig från den mest extrema varianten av tiggande, men numera försöker hon stjäla mat direkt ur handen på mig! Medan jag fortfarande äter! 😯