Jag är lite smått morbid ibland, och roar mig med att kolla igenom dödsannonser. Där kan ett eller annat guldkorn dyka upp, t ex i fråga om trevliga dikter att använda vid behov. Ibland hittar jag annat också…
Ofta hittar jag samma annons två gånger, beroende på att den publicerats i båda länstidningarna. Ibland gör jag mer ovanliga fynd, som den gången jag hittade samma person, men två helt olika annonser. Inte ett namn överensstämde (annat än på den avlidne, förstås). Där misstänker jag en schism mellan ”gamla” och ”nya” familjen. Så småaktigt, men vem är jag att döma?
Det verkar kanske som att jag är fokuserad på döden just nu, men jag håller på att samla mig inför ”the talk” med min gamla farbror. Jag ville inte börja igår, då han fyllde år, men nästa gång jag far dit får jag ta med block och penna. Jag har redan räknat ut vilka av mina kusiner jag ska meddela, som i sin tur får meddela sina syskon, när den dagen kommer.
Problemet är den kvinnliga kusinen, som är gift – och jag har inte en aning om vad hon heter i efternamn.* Jag kan förstås använda någon av hennes bröder istället – deras efternamn kan jag – men hon är den jag upplever som starkast i syskonskaran, som kan och orkar styra upp det hela från deras sida.
För att byta ämne, så steker solen verkligen idag! Jag lämnade jackan (koftan) hemma efter lunchen, men får då istället fumla med nycklarna i handen/ handväskan, då min klänning inte har fickor. Sååå irriterande! 👿
Jag visade för ett tag sedan de kläder jag beställt, varav en svart klänning med fickor! 🙂 Tyvärr sitter fickorna ordentligt långt ner, och tyget är oerhört stretchigt, så om jag stoppar något tyngre än en post-it-lapp i fickan så hamnar fickan nere vid knäna, och jag får ”fiska upp” klänningen för att nå ner.
Klänningen är snygg, så jag behåller den – men låter bli att stoppa något i fickorna. Man kan ju inte få allt som man vill. 😉
*) Givetvis vet jag vad hennes man heter – i förnamn. Det har aldrig fallit mig in att behöva hålla reda på vad de heter i efternamn, då t ex julkort bara signerats med förnamnen, och då vet vi i familjen vilka det är. Jag skickar (eller får) inga julkort själv, det är i så fall morsan som skött det på den tiden hon orkade.