Månad: mars 2020

Vi får en ny medarbetare idag, V som ska ta över när M slutar. Det blir kul, men lite jobbigt, att börja lära upp någon igen – men hon är ung, så jag utgår ifrån att hon lär sig snabbt. Det blir M som får ta hand om henne första tiden, sedan hamnar hon nog mestadels med mig.

Jag hade lyckats boka upp mig med inte mindre än två möten och en kurs samtidigt idag, men det löste sig. Jag flyttade ett möte, och ansluter till kursen efter lunch – och det ska jag göra hemifrån. Ja, du läste rätt: jag ska ”jobba” hemifrån! 😯

Det beror på att kursen hålls via webbkamera och min jobbdator har varken kamera eller mikrofon, bara hörlurar. Visst borde jag se till att min arbetsgivare håller mig med den jobbdator jag behöver, men det är – just nu – bara denna enda gång. Senare, när vi kör igång Office 365, kommer datagrabbarna att få byta ut många datorer, om vi ska kunna hålla onlinemöten.

Den här kursen var sedan tidigare bestämd att gå via webcam, så det är inte viruset som ställt till det. Annars har många tillställningar fått ändras/ flyttas/ ställas in p g a virusets framfart. Jag håller tummar och tår att jag inte blir sjuk, då jag hör till flera riskgrupper. Den enda grupp jag inte tillhör är 70+, ungefär. 😆

För övrigt kan jag berätta – ifall ni inte redan visste det – att pulvervåfflor inte är särskilt goda, men i brist på mjölk kunde jag inte göra min egen våffelsmet. Med tillräckligt mycket jox ovanpå (först salt, till ”middag”, sedan sött, till ”efterrätt”) gick de ändå ner. Jag måste handla idag, då jag missade det igår. Planen var ”äta först, handla sedan” men det kom en lååång vilopaus efter maten – och hips vips var klockan för mycket.

Idag känner jag för att gnälla över mitt onda knä. Den här gången är det vänster knä som spökar, och jag begriper inte vad som hänt. Redan för någon vecka sedan fick jag ont, ibland skär det till så benet viker sig. Jag får gå väldigt försiktigt – speciellt i trappor, men kan lika gärna få ett hugg i benet på plana ytor. 😳

(Jag vet att det finns mycket värre saker att oroa sig över just nu, men jag skiter faktiskt i dem. Det är mitt knä och det är jag som har ont.)

Jag vet inte riktigt vad som hänt. Antingen har jag trampat snett och belastat knät på ett oväntat sätt, eller också kanske jag halkat till med foten just när tyngden låg på det benet. Det är i vilket fall som helst väldigt onödigt att dra på mig det problemet nu, när det är halt ute och jag behöver handla.

Visserligen kan jag skjuta på handlandet ett par dagar till, men snart måste jag till affären. Haha, få se om det är tomt i hyllorna jag ska handla ifrån: den här gången behöver jag både toapapper och lasagneplattor! 😆 Det är i o f s inte helt akut, jag åt ju nyss lasagne och har precis fyllt på skåpet i badrummet med det toapapper jag hade hemma, men det är bra-att-ha-grejer som helst ska fyllas på meddetsamma – innan jag glömmer…

Än har jag inte plockat fram kryckan, men det är bara en tidsfråga. Jag har en krycka på jobbet (och flera hemma) så jag kan börja använda den när som helst. Om jag bara använder den inomhus, slipper jag fälla ut och in ”taggen” under som ska göra att kryckan får fäste på halkan. Kryckan är bökig att ta med i bilen, för att inte tala om när man ska handla och köra kundvagn.

Jag lyssnar på en bok av Elizabeth George just nu, ”Det innersta rummet”, som jag faktiskt inte tror att jag läst tidigare. Eller också är det så länge sedan att jag glömt bort den. Det kan också hända… 😳

Dagens lunch blir bortglömda rester efter helgen. Jag hittade dem igår i kylen, när jag plockade fram det jag skulle laga till middag. Lyxigt med varm lunch idag, annars hade det blivit yoghurt och smörgås. 😉

UPDATE
Hupp, jag ”råkade” beställa lite nya kläder… Hoppsan, hur det kan bli! 😉

Vilken tur vi har köksvecka den här veckan – precis då I, som annars har hand om köket på fm, blivit sjuk! Hoppas bara att det inte är något allvarligt 🙁 , vi klarar nog köket på egen hand. Det är ju bara en vecka åt gången.

Problemet just nu, i början av veckan. är att komma ihåg att fylla/ tömma diskmasken. Vanligtvis påminner M oss andra, men hon är ledig mån-tis. Vi får försöka komma ihåg det i alla fall, trots att vi har D-day idag. 😉 Sedan lugnar det ner sig igen.

Jag smet ur min frivilliga karantän* igår, och for till V för att äta söndagsmiddag. Det var lätt att hålla sig undan eventuella smittbärare: jag satt ensam vid ett bord i ett hörn, en familj satt vid ett annat bord i ett annat hörn. Annars var det väldigt öde. Ett par strökunder som hämtade beställd mat var också in, men bara fram och tillbaka.

Det är synd om företagare nu, i både mat- och hotellbranschen, och alla andra branscher. Kundtillströmningen har avtagit, det är väl endast mataffärer som går på plus i dessa tider. Konferenser och hotellövernattningar ställs in/ avbokas på löpande band. Det drabbar flera led i kedjan, inte bara arrangören.

Alla äldreboenden har väl besöksförbud vid det här laget, då folk över 70 år ska hållas smittfria. De som drabbas av isoleringen är de som är 70+ och bor i eget boende och behöver hjälp av anhöriga. Visst kan de anhöriga ändå gå dit för att hjälpa till, men vid minsta lilla snuva får de hålla sig borta.

*) Jag kallar det så, den här gången – övriga helger är jag inte heller så mycket på vift. Den här helgen behövde jag dessutom curla A när han jobbade. 😉